The Vertex
Ockelbo – Gävleborg 1979-1984
Medlemmar:
Lars Lang: Trummor, sång
Michael Hansson: Gitarr, sång
Jonas Ericsson: Bas, såg
Sten Eriksson: Gitarr, sång
Thomas Froms: Gitarr, sång
Historik:
Från Ockelbo i norra Gästrikland kom The Vertex som borde vara, tillsammans med Moderns och Studio Sex, ett av Sveriges första modsband. Sommaren 1979 började Sten Eriksson bas och Lars Lang trummor och sång (som då hade slutat i bandet med samma namn) lira tillsammans. När sedan Mikael Hansson (från Lars langs) gitarr och sång, Jonas Ericsson sång och orgel, Ulf Smal trumpet och Björn Larsson gitarr och sång kom med var C-Side Spinners ett faktum. Musiken var en blandning av pop, ska och reggae som emellertid inte fungerade och Ulf och Björn hoppade av efter meningsskiljaktigheter om bandets musikaliska inriktning. Med den nya sättningen ändrades namnet till The Vertex våren 1980 och det var fritt fram att storkonsumera 60-tals pop. Ganska snart bestämde de sig för att spela in en singel där de med produktionen ville visa att det inte rörde sig om punk, varför ljudbilden blev något tunn. I november 1980 gavs ”Tonight the sky will be ours” ut vilken numera anses som en modsklassiker. Våren 1981 släpptes sedan den betydligt råare 7:an ”John/Fell in love”. ”Fell in love” gavs också ut i en annan mix tillsammans med ”It´s all arranged” på Skivbolaget Mammas Pizza-box ”Dansa med mamma” sommaren 1981. Jonas flyttade till Stockholm och The Vertex fortsatte som en trio. De kände sig dock inte riktigt hemma i Gävles pretentiösa musikliv där Mamma var baserat utan drogs mot nya allianser i Bollnäs där ”Fell in love” var en lokal hit på Trash Club. I Bollnäs kom de i kontakt med John L. Byström som blev bandets manager. Alla som någonsin träffade John L vet att det var en kille som fick saker och ting att hända och 1982 spelade The Vertex som förband till Barracudas på 2 Sverigespelningar samt på en av tidningen Heatwaves fester tillsammans med bl.a. The dB´s. Ny i bandet var då Tomas Froms på gitarr och orgel som emellertid snart slutade för att börja med Traste & Superstararna. I januari 1983 reste de som förband till The Cannibals på en nordenturné. Med i bandet under turnén var Ola Gatby på gitarr och en viss Per Persson figurerade som chaufför, båda från Dead Scouts. 1983 gav de också tillsammans med nämnda Dead Scouts och Traste & Superstararna samt Pinballs ut den hårdsatsande 12-tums EP:n ”Flower Power”. Skivsamlaren John L bidrog friskt till EP:ns utformnings som först gavs ut i genomskinlig vinyl med etiketter utan hål och med en blomdoftande scratch´n´sniff-etikett. The Vertex spår ”What can they do” producerades av Anders ”Henkan” Henriksson, mest känd från Magnus Ugglas produktioner men det var hans tidigare jobb med Tages som lockade The Vertex att anlita honom. ”Flower Power” resulterade i många spelningar, att ”What can they do” bubblade i P3:s Tracks och att Dead Scouts skrev kontrakt med Svenska Virgin. Efter äventyren med The Cannibals och Flower Power kände sig bandet ganska trött på att spela ute. En tredje singel planerades ”Clean living/Don´t mess about with me” men spelades aldrig in. Nya låtar skrevs som var mer experimentella och man fördjupade sig i portainspelningar. Sten slutade och den kvarvarande duon påbörjade ett psykedeliskt inspelningsprojekt 1985 som aldrig slutfördes. 1987 slutmixade man dock de färdiginspelade låtarna och gav ut dem på kassetten ”Last Sessions”. Vid samma tid upptäckte Mikael och Lars samlingsalbumet ”Garage Goodies Vol 1” vid ett besök på en skivaffär i Gävle där de till sin stora förvåning såg att The Vertex medverkade med en cover på Choirs ”It’s cold outside”. Det var en låt de spelat in i Köpenhamn under Cannibalsturnén ett par år tidigare med chefskannibalen Mike Spenser som producent. Spenser hade försäkrat för de tvivlande svenskarna att han skulle ge ut den på sitt skivbolag när han kom tillbaka till England. Några royaltyer såg man dock aldrig skymten av och inte heller några gratisex av plattan.1996 återutgavs ”Tonight the sky will be ours” och ”Fell in love” på samlingen ”Roots of Swedish Pop, Vol 1 – The Mods Years”.
Text: Peter Alzén
Diskografi:
EP: Tonight The Sky Will Be Ours, When You Where My Baby, It was different when we were children (Versing –01 –80)
Singel: John, Fell in love (Mamma TS-05 –81)
Samling singelbox: Dansa med Mamma: It´s all arranged, Fell in love (Mamma Mor-01 –81)
Samling EP: Flower power: What can they do? ( Flower Power Records POW 001 –83)
Samling CD: Roots of Swedish Pop – The Mod years vol1: Tonight the sky will be ours, Fell in love (Uppers Records 531 486-2 –96)
Ladda MP3:or John – It was different when we were children
Stress nr 3
The Vertex – relativt okända för större delen av Sveriges rockdiggare. Bandet kommer från Ockelbo, en avlägsen håla några mil utanför Gävle.
Från samma ställe kommer Lars Langs (se nr 2) och därifrån härstammar två av medlemmarna – Mikael Hansson och Lars Lang. Dom slog sig ihop med Sten och Jonas Eriksson och hade först namn som Exit 45 och C-Side Spinners, men har nu namnet Vertex.
Vertex påminner om Cortex, men vid en närmare granskning ser man att dom två banden är helt olika varandra. Vertex lirar 60-tals influerad pop och det var sån musik man kunde avnjuta på deras första singel vid namn ”Tonight the sky will be ours” som innehöll tre låtar. Som en röd tråd genom skivan går töntiga körer, löjliga tamburiner och urkassa texter. Melodierna var för tama också, det enda undantaget var titelmelodin som skulle kunna bli een larmig låt med ös om dom fick lite tryck i spelet och ifall dom tog bort körerna osv… Nu tror ni väl jag bara tänker skriva skit om Vertex, men för ett tag sedan dök dom upp med en ny singel som innehöll låtarna ”John” och ”Fell in love”. På den plattan finns allt jag efterlyste nyss utom bra texter. Klart köpvärd!
Stress Nr 3
Stress nr 4-5-6
Från + – 0 till……!
”I woke up this morning, I felt so bad.
A voic inside me told me what I didn´t have. I felt so lonely, I felt so sad, how could you leave me for that other lad?”
The Vertex´ första livstecken var en trelåtars singel som kom 1980. Denna singel har jag sågat tidigare, men den gjorde nog ingen popdiggare glad.
Men i slutet av sommaren –81 hörde jag The Vertex nya singel”John”/”Fell in love” för första gången. Eftersom mina förväntningar stod på noll höll jag på att falla baklänges. Det här var ju bra!
Ös, bra melodier och – trots att jag skrivit motsatsen – skapliga texter.
The Vertex bestod vid den tidpunkten av fyra killar – Jonas Ericsson/sång, Mikael Hansson/gitarr (ex Lars Langs), Sten Ericsson/bas, Lars Lang/trummor (ex Langs), men sångaren Jonas emigrerade till Stockholm efter ett tag. Då var The Vertex nära avgrunden för splittring, men räddades av en beskyddande ängel. Blev det då bättre eller sämre sedan Jonas hoppat va?
– Bättre, säger Vertexarna själva. Bandet har blivit sammansvetsat.
– Det är bättre att sjunga sina egna texter, tillägger gitarrhjälten(??????) Micke som tillsammans med Lars Lang tagit över sångmicken.
Enligt experterna var Jonas en bättre sångare än dom andra gossarna, men svårigheter med engelskan var ett stort problem för honom.
Varför sjunger då The Vertex på engelska?
– Till en början var det enklare att använda engelskan, men kund dölja sig lite grann bakom den. Nu känns det mer som en utmaning att få till bra texter på engelska när nästan alla andra band i Sverige håller sig till svenskan, menar Micke som gör större delen av materialet.
Första singelns ljud var otroligt polerat, medan den andra singelns produktion var ganska rå. En ganska ovanlig grej, dom flesta band gör ju tvärtom i sin utveckling.
– När vi spelade in första singeln ville vi inte att det skulle låta punk (—), Mats Öberg (producent) mixade också ”sitt” ljud – inte vårt. Därför ville vi visa upp vårt ljud på den andra. Tyvärr blev det kanske allt för rått, den är också hemskt dåligt producerad.
En annan som inte gillar produceringen på andra singeln är Per ”Blondie” Gessle som i Gefle Dagblad roade sig med att skriva ner skivor. Annars blev han förtjust i The Vertex musik och det är försåeligt.
Dom har kvaliteter som kan göra dom populära hos alla pop, rock, punk och nya vågdiggare. Musiken är ganska 60-talsaktig, men med smak av dagens musik.
Vad gillar ni för musik?
– Lars – psykedelisk, soul, pop (Kinks, Seeds, Electric Prunes och Doors m.m)
Sten – Beatles, The Jam, Small Faces, och Mikael – pop (Small Faces, The Jam) soul, det bästa av det nya (what´s that?), Walter Carlos (?) och klassiskt.
Eftersom The Vertex går klädda i kostymer och modsjackor så är frågan ”Är The Vertex ett modsband?” ganska naturlig.
– Nej, ett popband, svarar The Vertex kort.
Namnet The Vertex lär förresten betyda ”högsta punkt” eller nåt i den stilen”
Som ni kanske vet medverkar The Vertex på MAMMAS samlingsbox – Dansa med mamma. Där hittar vi ”It´s all arranged” samt en ommixad version av ”Fell in love”. (Den som pratar baklänges mellan låtarna är förresten Sälle från Lars Langs) ”It´s alla arranged” kan te sig lite dålig först, men ge den fem lyssningar, då växer den. Och gillar ni inte låtarna bör ni vara frälsta på The Vertex ändå, eftersom medlemmarna är väldigt trevliga.
För några månader sedan fick ett 20-tal fanzines ett pressmeddelande om att The Vertex lämnat föreningen Mamma.
Orsaken till detta avhopp var att Mammas hantering av gruppen var så pass Gävlefixerat så ”högsta punkten” ansåg sig inte passa in.
Istället bildade dom GEAR! Som är ett stycke produktionsbolag. Samtidigt blev mannen bakom GEAR! – John L Byström gruppens manager. (En mycket trvlig prick även han)
Stöttande av GEAR! (gammalt sextiotalsuttryck) är det meningen att The Vertex ska spela in en tredje singel i vår.
– Den kommer att bli något slags mellanting av den första och den andra singeln, säger manager Byström. Det låter bra.
I Ockelbo (The Vertex hemort) är gruppen inte speciellt populär.
I pressmeddelandet säger Lars: hemort) är gruppen inte speciellt populär.
I pressmeddelandet säger Lars:
– 7-8 stycken kanske gillar det vi spelar, övrig ungdom diggar 50-tal och dricker pilsner…
Bland dom bra Gävlebanden nämner killarna följande: DiLeva (meget förståligt), Grenzfall, PF Commando och Pinballs.
Själv har jag aldrig sett The Vertex live, men kan tänka mig hur det ser ut vid konserter i Ockelbo. Bandet öser på för fullt och brys sig inte om dom fulla och ointresserade belackarna. Istället så koncentrerar dom sig på dessa 7-8 diggare och ser till att dom får full valuta för pengarna.
På scen kör killarna också några covers så som ”Yoy really got me” (Kinks) och ”Pushin to hard” (The Seeds). I Sverige är det numer ganska ovanligt med band som bekänner sina egna rötter, men The Vertex gör det utan tvekan.
Vad hände då med den förlorade sonen Jonas i Stockholm?
I en rapport från vår utsände (!) f d skolvicke Sälle (Lars Langs) förtäljs följande:
”Han flyttade sommaren –81 efter nian. Jag var magister Sälle åt honom ett år (vilken tillvaro, nattsvart…) och har ingets speciellt att anföra om hans skolgång. Nu för han ett bohemliv med barnvaktsjobb åt sin stora släkt.
Han gjorde ett gästspel hos The Vertex andra januari i år när dom spelade på en dygnet-runt-turnering i fotboll i Ockelbo. Liten men salig publik. Egna låtar i 30 minuter sen i 1 1/2 timme med kaotiska covers och önskerepriser.
På sportlovet var Jonas hemma och såg X-Models på Gotan den 4/3. Pussade på Efva Attling under första låten (Vad gjorde han då under den sista?) och fick hennes tillåtelse att komma upp och dansa under extranumren.
Hur ser framtiden ut för The Vertex?
– Spela mer ute, göra nya skivan, försöka nå ut mer till massmedia, kolla upp eventuella skivkontrakt, eventuellt utöka bandet med en organist, gitarrist eller sångare.
Det beror på om vi hittar någon lämplig.
Det får vi hoppas dom gör.
Text: Toomai of the elephants med kompetterande material av Björn Hanérus, John L Byström och Sälle.
Presstsopp: Efter ett tag lyckades The Vertex med konststycket att få tag i en ny medlem – gitarristen Tomas från Bollnäs.
I artikeln påstår jag att jag aldrig sett bandet live, men så är inte längre fallet. Vi besåg nämligen Barracudas och The Vertex på Mariahissen för några månader sedan och om det kan ni läsa på ett annat ställe i tidningen. (Läs nedan)
Stress nr 4-5-6
När The Vertex kliver in på scen och börjar spela skulle det kunna vara tidigt 60-tal. Både bandets och publikens klädsel vred klockan tillbaka 20 år, det rörde sig om välsittande kostymer och Beatlesfrisyrer. Mariahissen kunde också lika gärna vara ett rökigt 60-talsställe, speciellt som man spelade Beatleslåtar i högtalarna innan konserten.
The Vertex låter bra, men när man som vi står framför förstärkarna låter det ofantligt högt. Många höll till ock med för öronen, och då bör väl ljudmixaren kunna fixa ett bättre ljud.
Bandet självt verkade inte höra hur högt det var, utan öste på med sin fina 60-talsinspirerade musik. Bland låtarna märktes t.ex. ”Watcha gonna do about it” (som starkt uppskattades av de flesta), suveräna ”Fell in love” och den nya ”Hunger” som troligen dyker upp på bandets nästa skiva. Dessutom spelade dom två låter från första singeln (den jag har skrivit ner…) och dessa lät faktiskt jävligt bra live. Så det är inte låtarna det är fel på, utan produceringen (clean)
Nye medlemmen Tomas på gitarr hoppade vilt på scenen och tillsammans med Micke var han den livligaste. Sten på bas tog det lugnt, men han spelade bra. Lasse Lang är duktig på trummor, men den här kvällen var det nästan bara bastrumman som hördes. The Vertex gjorde annars en bra och intensiv konsert. (utom när dom bländades av vår kamera…) dom är väl värda att se live.
Jag tror nog att dom flesta besökarna på Mariahissen håller med mig, även om Mats Olsson bara log en gång under The Vertex framträdande.
Stress nr 4-5-6