Bizarre Sex – The Bizarre Orkeztra
Gävleborg – Gävle 1981-1987 (Foto: Nick Blackmon, Sanna Wikström, Clas Thoresson)
Medlemmar:
Sonny Jansson: Gitarr, sång
Richard Sandberg Solstierna: Trummor
Åke ”Idol” Karlsson: Bas
Tomas Björk: Sång
Mats Colling: Sång
Tobbe Stenlund: Keyboards, synth
Ola ”Toli” Claesson: Bas
Håkan ”Torparn” Nilsson: Keyboards, gitarr
Tobbe Stenlund: Synth
Historik:
Precis när PF Commando släppt sitt andra album ”Jag en Duva” står det klart att schismer mellan bröderna Jansson splittrat bandet. Kenneth tänker spela in en soloskiva medan Sonny Jansson och Richard Solstierna, som känt sig bundna av punkens musikaliska uttryck, vill vidare mot andra musikaliska marker. Så studiotiden som avsatts till PF Commando blir istället inspelningen av Bizarres Sex första demo.
1981 ”skivdebuterar” man på Arbetarbladets julkassett ”Vinterrock” tillsammans med andra lokala band. Till sin hjälp har man då Åke Karlsson från Bizex-B på bas och Tomas Björck på sång. Dessvärre blir ”Ingen Kärlek inget hat” den enda inspelningen som släpps med denna första upplaga av bandet.
1984 har Mats Colling gett upp musikscenen i Gävle och flyttat till Stockholm. Bandet har även de tröttnat på att inget skivbolag visat något som helst intresse. Så man startar helt sonika ett eget bolag – Ambush för att ge ut sin och andras musik. Ambush är inte ”bara” ett skivbolag utan också ett handelsbolag då Sonny som är auktoriserad revisor ser att det finns skattetekniska fördelar med bolagsformen. Genom Ambush släpper man tolvtummaren ”Land” som strax uppmärksammas av Lars Aldman och spelas i hans program ”Lilla Bommen”, det ledande programmet om alternativ musik på svensk radio under 80-talet. Bandet jämförs med artister som Echo and the Bunnymen, the Sound och Comsat Angels men är långt ifrån några kopior. Samma år föräras man med ett stipendium från Statens kulturråd vilket lägger grunden för debutalbumet ”Visions on the wall”. Även detta släpp uppmärksammas i ”Lilla Bommen” och i landets ledande Rocktidning – Schlager.
1986 släpper man singeln ”Midnight show” men nu är de stora gesterna utbytta mot ett tydligt synthbaserat sound mycket tack vare bandets nya keyboardist Håkan ”Torparn” Nilsson.
Nästa album ”A Beautiful Place” släpps 1987, omslaget är gjort av konstnären Lars Kursula. Tyvärr blir det ett ganska inaktivt år för bandet, man spelar lite sporadiskt runt om i Gävletrakten med avstickare till Stockholm, Uddevalla och Bollnäs.
Så, 1988 får de ännu ett stipendium och spelar in ytterligare ett album ”Hunger for pleasure” och i sann tidsanda genomsyras det av synthar och dansmusik. I samma veva får de kontakt med en kille från Trollhättan som driver produktionsbolaget Papa. Han lovar dem guld och en exklusiv spelning i Berlin. Men som tur är blir killarna i bandet lite fundersamma över spelningen. Så alldeles innan man ska åka till Arlanda bestämmer de sig för att ringa till klubben i Tyskland, för att höra vad det är som gäller. Klubbägaren svarar bandet att de inte alls är inbokade för att spela där. När de sedan kontaktar killen i Trollhättan så visar det sig att han hittat på allt. Men tack vare hans far, som tycker att sonen ska stå för det han lovat, betalar pappan för att bandet ska kunna släppa en singel. Skivans som också blir bandets svanesång är en remixad version av låten ”She’s got” och släpps 1989. Som körsångerska på inspelningen medverkar Brita Bergström idag känd som landets förnämsta körsångerskor, bland annat vunnit eurovision 2 ggr därtill alla år med ”Så mycket bättre” och ”Allsång på Skansen”
Drygt 30 år efter bandets upplösning har nu Tommy Castello digitaliserat och Jonas Strömberg mastrat alla gamla inspelningar som Bizarre Orkeztra gjorde varav flera är outgivna. Inspelningarna släpps via Comedia pö om pö på streamingstjänster som t.ex Spotify.
Diskografi:
EP: Land – Korridor – Justice – Travelling man (Bizarre Records Biz 001 -82)
Singel: Midnight show (Bizarre Records Biz 003 -84)
Singel: She’s got – She’s got (instrumental) (H*E*A*T*W*A*V*E Biz 006 -89)
LP: Visions on the wall (Bizarre Records Biz 002 -85)
LP: A beautiful place (Bizarre Records Biz 004 -87)
LP: Hunger for pleasures (Bizarre Records Biz 005 -88)
Samling kassett: Vinterrock ( Arbetarbladet GLS-1 –81)
X-Offender nr 3
Musik för fötter och hjärna di Leva/Demian & Bizarre Sex Polhemsskolans aula 830226
Det började med en diabild, en diabild som föreställde Bizarre Sex sångare Mats Colling. Sedan hände en del underliga saker. En högst ovanlig ”skulptur” avtäcktes på på scenen. Skulpturen visade sig innehålla ingen mindre än Bizex-Bs gamle mixerman Olle ”Ondska” Olsson, iförd klassiska damunderkläder… Därmed gjorde alltså Bizarre Sex skäl för sitt namn…
Efter diverse ”obceniteter”, som inte lämpar sig i tryck, satte Bizarre igång med en smäll. Deras mörka men ändå glada och dansvänliga, Echo & the Bunnymen-aktiga musik vällde fram över oss. Min gode vän Hajen (II) och jag dansade oss svettiga. Tyvärr hade vi uttömt krafterna när den absoluta favoritlåten – den suveräna ”Ingen kärlek, inget hat” – fyllde lokalen. Rytmsektionen Ola-Richard pumpade på medan Sonny skickade iväg snärtiga gitarrkaskader. Emellanåt hanterade Sonny klaviatur modell modern. Bandets spelglädje är inte att ta miste på, och Colling var verkligen i toppform. Hans scenstil är väl närmast att jämföra med storheter som den gode Iggy.
Efter Bizarre bejublade framträdande var det di Levas tur. Han hade slagit sig ihop med Stockholmsbandet Demian och tillsammans utgjorde de en hundraprocentig fullträff.
Ända sedan Pillisnorks glansdagar har Thomas Di Leva varit en av mina absoluta favoriter. Den mannen kan konsten att trollbinda sin publik. Mestadels spelade man låtar från den utmärkta LP:n ”Marginal Circus”, men man avslutade med en helt fenomenal coverversion av Iggy Pops ”Neighbourhood threat” (från LP:n ”Lust for life”), och detta efter att ha blivit inapplåderade av oss hängivna fans.
Demian framförde också några låtar på egen hand och då skötte di Leva körandet. På slagverk hade man multimediakonstnären Fredric Ceson och Anna Ahlström skötte klaviaturerna.
Konsertens höjdpunkter var otvivelaktigt ”Loch ness”, ”Rätt ocg fel” samt ”År av lycka” från LP:n och naturligtvis, extranumet ”Neighbourhood threat”.
Kontentan av det hela:
Pulserande funkbaserad musik i Gang of Fours anda. Det här var verkligen en lyckad kväll, när jag fick mig två av mina absoluta favoriter till livs.
Synd bara att inte fler kom och njöt. Synd också att så många har så svårt att inse di Levas storhet.
X-Offender nr 3 Text: Zluggo Pop
