Unter den Linden

Unter den Linden
Karlshamn – Blekinge 1980-1987

Medlemmar:
Björn Hansson: Gitarr,sång 1980-85
Johan Löfberg: Trummor 1980-1982
Ulf Nilsson: Bas 1980-1984, 1985-1987
Christer Seldewall: Synt 1980-1982
Leif Ekman: Gitarr, sång1982 – 1987
Joakim Ivarsson: Trummor 1982-1987
Magnus Adolfsson: Gitarr 1985 –1987
Stefan Lindgren: Bas 1984-1985

Historik:
Bandet startade 1980 som en trio, med tydliga Jam-influenser och uppstod ur De Anhöriga och Brigad 45 b.
Musikscenen i Karlshamn var under denna tid mycket livaktig och kanaliserades i föreningen Rockslagets verksamhet. Banden var många och omsattes snabbt. Det mest kända renodlade punkbandet Nyx Negativuppstod ur resterna av Brigaden. Udl gjorde sin första spelning 22/10 1980. De bestod då av Ulf Nilsson, Johan Löfberg och Björn Hansson. I Malmö kom bandet i kontakt med några ”äldre” farbröder som hette Att som. De hade etablerat kontakt med progg-bolaget Amalthea, som ville förändra sin lite mossiga profil med skaffa lite nya förmågor. Efter en demo, tyckte Wiehe och hans kompisar att bandet skulle få göra en singel. Det blev den lätt Joy Division influerade Vända Inåt, som etablerade Udl som någon sorts depp-rockare. I den vevan hade Christer Seldewall anslutit med synt och fiol.

Nästa studioprojekt kom att bli det tämligen unika experimentet Att som/Unter den Linden, som resulterade i en LP, som överlag fick bra kritik men uppfattades som svår. Inspelningen av denna skiva pågick under två veckor och alla bandmedlemmar spelade på varandras spår lite som det fann sig.

Ett flitigt turnerande följde. Live var Udl inte så tungt utan snarare aggressivt och punkigt, vilket satte griller i folk som hade lite svårt att placera bandet i något fack. Leif Ekman anslöt och Seldewall kickades och bandet kom att bli än mer ”hard-core”, men utan de gängse attributen, mer influerade av den amerikanska vågen. Trummisen Lövhög slutade och ersattes av Jochen Ifwarsson, som hade en tyngre spelstil. Den så kallade punksingeln Motstånd i Läder/Little Boys/Fat Boys slog knockout på framförallt musikkritikerna, som i de flesta fall avskydde den. Dock hamnade den på den amerikanska punkmagasinet Maximum Rock’n’Rolls tio i topplista över deras mest spelade singlar. En viss export startade till USA, Italien, Berlin, Frankrike. Nöjda med de konstnärliga resultaten går Udl in i studion igen och gör en LP som kom att heta Utom våra Liv…. Detta blev lite förvånande en mer traditionell rockplatta med endast en snabb punk-låt som hette Arabenrein, som fick större delen av kritikerkåren att anklaga bandet och Amalthea för antisemitism, vilket var intressant och idiotiskt.

Efter långa turnéer över hela landet bl.a. med Vacum från Sundsvall, gjorde de några avstickare till Berlin och Köpenhamn.Udl var framförallt ett liveband, vilket gjorde att de ofta fick spela förband till gästande storheter som Theatre of Hate, Discharge, The Cult.

Udl’s sista spelning gjordes på Tre Backar i Stockholm våren 85. Efter detta sprack bandet, då Björn H lämnade gruppen. Ett försök gjordes av Leif Ekman och Ulf Nilsson att starta upp igen. Två spelningar senare var liket definitivt dött. Året var 1987.

Låtar: se matris ”cdbox”. HÖGERKLICKA och spara som för att ladda hem låtlista + texter som word-fil.

Diskografi:
Singel: Vända inåt – Ett landskap (Almathea  AMS 2007 – 1982)
Singel: Motstånd i Läder – Fat Boys – Little Boys (Almathea AMS 2017 – 1983)
LP-Split: Att som – Unter den Linden (Almathea AM 26 – 1982)
LP:……utom våra liv (Almathea AM 41 – 1984)
Kassett: Gud skapade de löjliga (Egen produktion – 1987)
Samling LP: Föreningen Rockslaget: Medvetandets gränser – Hämningar (Rockslaget RSL-1 – 1983)
Samling Kassett: Mediokra hjärnor: Öar – Pojken i brunnen (Sista Bussen SB402 – 1982)
Samling Kassett: Klapp o klang: Skärmfull (MF 33-45 Malmö – 1983)
Samling Kassett: Dikt o lögn: Dom hade karvat på mej (MF 33-45 Malmö – 1984)
Samling CD: Vägra raggarna bensin 2:  (Massproduktion MASS CD-76 – 1998)

Övriga inspelningar:
Demo: 7-8 nov 1981, Widnils Malmö se matris ”cdbox”(presentation för Amalthea)
28-29 nov 1981  Att soms replokal Malmö (för ”Att som” projektet)
september 1982  Studio Blekinge Asarum (för Motstånd i läder 7”)
1983  Commendante studio GBG ( för ..utom våra liv)
för innehåll på demo se matris ”cdbox”

Live:  Fredmans, Malmö 81-05-24, Bräkne-Hoby folkhögskola 81-11-19, Rockslagsfestival, Karlshamn 82-06-23, Tvärreds bygdegård, Ulricehamn 82-11-26, Club Zick-zack, Lund 83-04-08, Rockdepartementet P3, Rockgården, Karlshamn 84-04-06, K.O.B , Berlin 84-06-28, ARBIS, Linköping 85-02-19
för innehåll från livekonserter se matris ”cdbox”
(Det finns säkert mycket mer material, eftersom UDL i princip bandade alla repor och nästan alla konserter. Leif Ekman, Malmö kan vara behjälplig för eventuella nördar.)

Radio: Intervjuer i P3, framförallt Rockdepartementet + Lilla bommen, Livekonsert inspelad 6/4 1984
TV: Fick förfrågan om att delta i ”Julius på taket”. En malmösatsning på new wave med platthandlaren Julius som p-ledare. Vi vägrade dock att spela playback och de vägrade oss att spela på riktigt. Så det blev inget.

Video: Troligtvis inte, men kanske.
UNTER DEN LINDEN 
(program Rockslagsfestival -82)
Historien börjar med att Ulf Nilsson (bas) och Björn Hansson (gitarr) bildade ett band som hette De Anhöriga. När dom splittrades kom Johan Löfberg med på trummor och UDL hade bildats. Detta var för 1 1/2 år sedan. I oktober -81 kom Christer Seldevall med på synt. Texterna är till 97% Björns som också kommer med de flesta idéer till låtarna som gruppen arrangerar ihop tillsammans sedan.

Har ni utvecklats sen starten?
Björn: ”I grunden spelar vi fortfarande samma musik. Vi spelar p-o-p. Men pop kan ju också vara så mycket. För mej är punk också pop. Men om man säger att pop bara är Squeeze och sånt där spelar vi inte pop”

Ofta när man hör talas om UDL så kopplar man det till Joy Division. Har ni lyssnat mycket på dom?
Björn: ”Ja, vi har lyssnat mycket på Joy Division, och en gång för alla: Joy Division är ingen deppmusik! Jag har fått väldigt mycket inspiration av att lyssna på J.D. som i sin tur har lyssnat på Velvet Underground o.s.v. Det är liksom en vidareutveckling hela tiden. Det är löjligt att påstå att man gör nyskapande musik.
Jag tycker om vacker musik. Men många band som vill göra vacker musik idag använder mycket syntar, och det blir lite tråkigt med en massa syntar, det blir så mesigt då. Jag tycker det ska vara som ett åskväder. åskväder är naturligt och vackert men samtidigt störigt. Jag vill att vår musik ska vara som ett åskväder. Det ska vara störigt och det ska inte kunna spelas i lokalradion! Det är ett mål. Ärligt talat alltså. Folk har tvål i örona. När folk går på en konsert går dom bara för att ha kul. Så jävla kul ska dom inte få ha! Jag menar att dom ska vara medvetna om att dom har det inte så bra. Dom ska inte gå på våra konserter bara för att fly och ha skitkul liksom. Vår musik ska beröra, man ska bli påmind om att allt inte är så självklart.”

Så du tycker inte om lyckliga människor?
”Jo, jag tycker om lyckliga människor. Men orsaken till att det ofta inte händer någonting är att det finns många människor som är lyckliga och som finner sig i situationen. Det är ett sätt att droga sig liksom. Om man får dom att vakna, först då kan man göra något. Nu går folk och tror att allt är bra.”

Du säger alltså att olyckliga människor är konstruktiva.
”Nej jag menar att dom ska bli påminda om att allt inte är självklart, det behöver dom inte bli olyckliga för”
Så er musik vill göra folk förbannade?
”Ja, jag tycker det.”
Christer: ”Det enda viktiga är att folk reagerar. hur dom reagerar skiter jag i, bara dom reagerar på något sätt.

Är ni ett politiskt band?
Uffe: ”Ja, vi är medvetna om vad som händer i världen.”
Björn: ”Ja jag tycker nog att vi är ganska politiska. Vi är ett moderat politiskt band. Moderata så tillvida att vi är lite lagom politiskt.”

Kommer samarbetet med Att Som att utvecklas mer?
Björn: ”nej jag tror inte det. Det var bara en grej liksom, och nu har vi gjort den. Det är ju lite svårt också att samarbeta med ett band från Malmö när vi bor här. ”Hans Tunberg från Elegi (numera Zon 6) och Leif Tunberg producerade UDL:s LP med Att Som.

Hur tycker ni att en bra producent ska vara?
Uffe: ”Jag vet inte riktigt. Han ska givetvis ha åsikter om hur det ska va, men han får ju inte ha alltför stort inflytande.”

Vilka vill ni nå med er musik?
Björn: ”Everybody”
Uffe: ”åldersgrupperna är nog ganska varierande på våra konserter. Vi spelar för alla som vill lyssna på oss.”
Av Lars Wirtén och Helén Hallberg

Munspel/Borås nr 4-82
Den sista helgen i oktober gav vi oss iväg på en snabbvisit till Karlshamn, för att träffa några kompisar och även nya. Bland de vi träffade var ett av Sveriges intressanta band just nu och även Boråsaktuella, nämligen, UNTER DEN LINDEN.
Vi besökte dem på söndagsförmiddagen när de repade på Rockgården.
UDL har funnits i två år och består av:
Björn – gitarr, sång
Ulf – bas
Johan – trummor
Leif – gitarr
Leif spelade förut i Malmögruppen Att Som.

Hur kom det sig att du hamnade här?
Leif: Ja, Att Som splittrades ju, och vi kände varandra sedan länge, så det låg rätt nära till hands.
I somras hade UDL med både fiol och synth, men de ville gå över till ett råare sound, så därför ändrade de sättning, och den här sättningen tror de kommer att vara ganska fast.
Förut spelade de en ganska lugn och lite mystisk musik, som byggde mycket mer på en känsla i text och musik, än en klatschig melodislinga, men nu har de börjat spela mycket råare.
Vad beror det på?
Björn: När vi hade med synthen så var vi tvungna att arrangera låtarna efter den, och då är det lätt att musiken blir för vacker, så att det här är väl som någon slags reaktion mot det.
Vad hade ni för ambitioner med musiken när ni började spela? Var det bara för att det var kul?
Björn: Ja, främst det. I början var det väl mest pop, larmpop med lite lugnare mollharmonier. Sen blev det lite lugnare på något sätt, men nu har vi börjat dra upp tempot igen.
Unter Den Linden är ett rätt udda namn på en grupp. Vad fick ni det ifrån?
Björn: Vi tyckte det lät bra. Det är ett kul namn, som man associerar med något.
Unter Den Linden har spelat in en LP tillsammans med Att Som. Den är lite udda på så vis att de båda grupperna spelar tillsammans mellan grupperna. Vi tyckte det lät skitbra, så vi satsade på det.
Var det inte svårt att komma överens om vem som ska spela var, och vilka låtar som ska vara med?
Björn: Vi kunde ju varandras låtar.
Leif: Ja, och så prövade vi oss fram. Den som hade något att komma med, och om det var bra, så tog vi med det. En låt som ”Oss emellan” är en Att Som låt, men det är bara UDL som spelar på den, och jag som sjunger. De hade bara hört den några gånger live och då lät den inte alls likadant. Vi improviserade lite i studion, och tyckte att det blev skitbra.
Är ni nöjda med LPn?
Leif: Inte ljudet.
Björn: Det är som en transistorradio.
Har den sålt bra?
Leif: Nej, inte alls bra. Dels är ju skivor så dyra, så folk har inte råd att chansa, och så är den rätt svårlyssnad. Skivbolaget har inte lagt ner speciellt mycket arbete på att göra reklam för den.
Vad tror ni folk får för uppfattning när de ser er?
Björn: Har de hört oss på skiva så väntar de sig nog att vi är lite djupare än vi är, eftersom vi är lite råare nu. Men så är det.
Skulle nu kunna tänka er att ställa upp på någor politiskt arrangemang?
Björn: Det beror på om det är ett någon bra grej. Men inte för ett politiskt parti.
Leif: Vi har väl ingen sådär helgjuten politisk inriktning. Annars är det väl okej
Vad skriver ni helst om i era texter?
Björn: Det är väl inga direkta ställningstaganden för eller emot sådär. Men annars är det väl mest om våld, kärlek, politik och sådant. Det är så lätt att det blir pekpinnar om man tar en massa ställningstaganden, nu kan folk tolka det som de själva vill.
Leif: Man skriver ju inte texter för att folk ska tänka på ett speciellt sätt, utan om hur man själv upplevt en sak.
Björn: Det är kul att folk inte riktigt vet var de har en.
Leif: jag tycker det är jävligt roligt när någon reagerar positivt på en text, för det visar att de lyssnat lite mer, och inte bara dansat.
Har ni några framtidsplaner?
Björn: Vi ska eventuellt göra en LP till våren. Sedan skulle det vara jävligt kul att spela i utlandet lite. Vi har fått några anbud från Berlin bl. a.
Där avslutar vi intervjun och jag kan ara säga att jag verkligen ser fram emot deras besök här i Borås (den 27 nov). Den enda gång jag sett dem på scen förut, var på Rockslagsfestivalen i somras. och även jag hade väntat mig att de skulle spela lite lugnare och djup musik, men det jag fick höra kändes verkligen som en spark i både magen och ryggen samtidigt. Unter Den Linden är ett grymt, allvarligt, seriöst och jävligt ösigt band. Jag hoppas verkligen att det kommer riktigt mycket folk för att se dem när de kommer hit.
Ur Munspel/Borås nr 4-82

´Roll Nr 10-11 -82
UNTER den LINDEN
– rått och hårt!
Bara namnet Unter den Linden skapar en viss stämning. Tyskland faller in som första associationskälla, Berlin som andra, och sist men inte minst lite mysticism. Djupa och mörka känslor, förenkling av verkligheten för att förklara det obegripliga.
Ordet är expressionism, men det stämmer inte. Unter den Linden är i första hand namn på en gammal gata i Östberlin, och på en grupp från Karlshamn bestående av Björn på getarr, Leif likaså, Uffe på bas och den nya trummisen Joakim.
Där skulle jag kunna sluta eftersom min infallsvinkel inte håller, den djuphet och mysticism som omger namnet exsiterar inte. Men jag är inte ensam, den platta de gjorde i våras tillsammans med malmöbandet Att Som är just sådan. Många som hört skivan och sedermera sett bandet live på senare tid förstår inte att det är samma band. Det är aggressivare och råare nu, vilket kan bero på att sättningen är annorlunda. Tidigare fanns Christer med på synth och fiol, men nu kör man med klassisk rocksättning, två gitarrer, trummor och bas. Vad har egentligen hänt under de två åren som bandet existerat.
– Innan vi startade Unter den Linden spelade uffe och jag i samma band. Då spelade vi larmig punkpop i The Jams anda, säger Björn. Sen har utvecklingen gått från det till en mer komplicerad musik, och nu tillbaks till tt vi spelar rockmusik. Många tror inte att vi är samma band som för ett halvår sen.
-Vad betyder den ändrade sättningen för musiken?
-Det blev så begränsat med Christer på slutet, fortsätter Björn. Vi blev tvungna att arrangera alla låtarna för en synth, och det blev inte bra. Det håller inte i längden att ha en synth som står och tjuter i alla lägen. Sen Leif kom med för några månader sen har musiken utvecklats lite mer efter det, lite råare, lite aggressivare och rakare.

Leif spelade tidigare med Att Som från Malmö, och har därigenom också haft ganska stor kontakt med Unter den Linden tidigare. Dels har de turnerat ihop, och dels spelade de i plattan ihop. Leif står dessutom som producent för plattan, och är med i Amaltheas styrelse.
Skivan har inte sålt speciellt bra, vilken enligt bandet beror på många anledningar. Det är en debutplatta, den är svårlyssnad, den har fått lite marknadsföring, skivor är dyrt osv osv. Men den har däremot fått bra recensioner från de recensenter som de bryr sig om.

-Vissa recensenter är ju mer eller mindre pajaser, och inte värda att ta på allvar, exempelvis rik Hörnefelt på Expressen, menar Björn, medan då andra är väldigt bra.
-Det är klart att man gör skillnad på vem det är som skriver det, fyller Leif i. Britta Svensson som recenserar i Hi-Fi Musik tycker jag är bra. När hon recenserade vår platta kom hon med synpunkter som vi själva inte ens tänkt på, och då har en recension en funktion att fylla. Det blir mer än en köpguide ”köp den, men inte den”. Givetvis blir det yrket som alla andra, det bara ramlar in plattor som inte recensenten har en aning om varifrån de kommer. Till sist hinner han inte lyssna på dem…
-Den här nya tidningen Recension är ju bara skit, fortsätter Björn. Då är det roligare att läsa en recension i ett Fanzines, därför att de skriver om en platta bara för att de verkligen vill göra det. De är ofta mycket friare. De stora tidningarna skriver vad man väntar sig av dem, vissa plattor, som exempelvis Ulf Lundell eller Bruce Springsteen, vågar de inte skriva ner på grund av att deras läsekrets inte väntar sig det. Det blir kurrumperat…
Plattan har inte sålt bra och det kommer inte mycket folk på spelningarna. Unter den Linden är inga proffs, de kallar sig själva glada amatörer som vill visa andra att det inte är svårare att spela än att skaffa sig en gitarr och sätta igång, och som till det civila antingen är arbetslösa eller gör lumpen.
Texterna skrivs av Björn, och det är aldrig ont om sådana…
-Jag skriver om det som känns angeläget för mig. Det handlar om våld, kärlek och politik i de flesta fall, men utan att säga det rakt ut. Jag vill inte skriva rakt, det ska kunna tolkas på olika sätt. En text om videovåld utan att nämna det ordet. Sen ska detta då understrykas med musiken på olika sätt. Aggressivitet på rätt ställe, och lugnare partier när det ska vara det.
-Jag tror bra texter kan påverka folk positivt. Folk reagerar ju i vissa fall positivt på bra musik med dåliga texter. Och om då texten har något att ge tror jag folk tar det till sig. Det gäller att säga saker på ett sätt så att det tränger in i deras verklighet, säger Leif. Om man säger ”det svälter barn i Indien” så skiter folk i det. Men om man lyckas säga samma sak på ett sätt som berör dem, kan det ha en positiv inverkan.
I samband med att skivan kom, och Rockslagsfestivalen i somras, skrevs det en del om bandet. man fick en känsla av att de var på gång, men sen hände inte mycket. Själva tycker de att de har haft gott om spelningar, men de tror också att de kunde haft fler. Viljan att komma längre har hittills inte varit densamma som att jobba för det. De har en manager som fixar spelningar åt dem, eftersom de inte vill vara allfixare själva.
-Musiken blir lidande om vi skulle fixa allt själva, menar Leif. Om vi skulle fixa spelningar, bära alla sakerna, fixa sovställen osv, skulle det ta allt för mycket av den energin vi behöver för att spela.
-Det ryktas om en ny platta. Kommer det att innebära att ni satsar för fullt?
-Vi vill göra en platta, men det hänger på Amalthea, säger Leif. Om dom anser sig ha råd att göra en platta med oss kommer vi att göra den. I annat fall blir vi tvungna att söka oss till ett annat bolag. men jag tror att vi kommer att få göra plattan, om inte på Amalthea, så på något annat bolag. Och det kommer att innebära en satsning.
-Är målet att bli yrkesmusiker?
-Visst, det är dit vi strävar, men inte till vilket pris som helst, säger Björn. Vi vill inte ändra vår spelstil för att bli kommersiellt gångbara. Nackdelen med att ha musiken som ett yrke är att man lätt får en yrkesattityd, det blir som vilket jobb som helst. Man blir tvungen att ta vila spelningar som helst för att överleva. På de två till tre månaderna man är ute om året måste man tjäna in sitt livsuppehälle, och då kan man inte välja bland spelningarna.
-Vad är det för spelningar ni inte vill ha?
-Vi har råkat ut för en del taskiga arrangörer, menar Leif, och till dom ställena vill vi inte återvända. Vi spelar mest hos olika musikföreningar, och de är amatörer som vi. Inom en musikförening finns det ingen direktör som bestämmer allt, och då uppkommer det ofta missförstånd. De har inget PA, eller så har de inte ordnat sovställen, vissa gånger har vi inte ens fått det gage vi blivit lovade. Sånt händer om man ine har kontrakt. Det är ofta vi som får ta skulden för att de inte sköter sig. De klagar på oss för att folk inte kommer, men själva har de inte ens satt upp affischerna.
Sen vill vi inte stödspela för politiska arrangemang, det tackar vi konsekvent nej till.
Gagerna för ett band i stil med Unter den Linden ligger ofta väldigt lågt. De flesta får nöja sig med att överhuvudtaget få komma ut och spela. Men omkostnaderna är inte alltid lika små, instrument måste man ha, liksom förstärkare. För att hålla kostnaderna nere har dom inte skaffat sig något eget PA-systejm, vilket dom anser vara onödigt. Gagerna blir inte högre om de har eget PA med sig, och dom blir inte lägre om man inte har det. Har man inget PA slipper man dessutom dyra transportkostnader i form av att hyra buss. Överhuvudtaget blir det enklare och billigare att åka ut och spela.
-Den enda fördelen med ett eget PA är att man vet att man alltid kan få ett bra ljud. men på de flesta ställen har de PA, eller så kan de skaffe ett, och kan man oftast få ett bra ljud också, säger Leif. Ska man ha ett bra PA kostar det mellan 50.000 och 100.000:-, och det är det inte värt. Visst kan man skaffa det, men då får man också ta varenda spelning man kan få. Underjordiska Lyxorkestern gjorde det, och nu kan de inte neka en spelning. Det är bara att välja…
-Sen är inte det där vår pryl, fortsätter Björn. Vi är musiker, inte tekniker…

Bandet spelar in på Amalthea i Malmö, därför att bolaget vill bredda sitt utbud. Och när det gäller om Amalthea ska göra en ny platta med dem, kom vi in på skivbolagstillhörigheten. Valet att välja är inte svårt, men det är inte alltid man har möjlighet till det
-Av rent politiska orsaker tycker jag det är schysstare med de ickekommersiella bolagen, hävdar Leif. Det är ärligare både mot de som köper skivorna och mot de som gör dem. Vinsten från Mikael Wiehes och Dan Hylanders skivor går till att ge ut andra skivor. Skivor som kanske inte kommer att sälja. Och det är där vi ligger i kläm. Bolaget har bara råd med att ge ut ett visst antal skivor som inte säljer, och då gäller det att prioritera vissa grupper. Just nu är vi fyra grupper som vill göra en LP, men bolaget har kanske bara råd med två.
Men om vi säger så här. Om inte Amalthea kan göra en platta med oss, kommer vi att försöka någon annan stans. och då försöker vi först hos de icke-kommersiella, och går inte det har vi inte mycket val. Men då handlar det framför allt om att få ett bra kontrakt, rent juridiskt, så att de inte kan blåsa en. Och det där gäller ju arrangörer med, till en början söker man sig till bra arrangörer, och vill inte de ha en får man ta de dåliga.
-Ni har inte något kontrakt med Amalthea, vilken anknytning har ni till dem nu? Hjälper de er rent ekonomiskt?
-Vi får en viss hjälp när det gäller att bekosta studiotid. Den sista tapen gjorde vi i en 24-kanals studio, och det kostar en hel del pengar.
men vi är ganska snabba i studion, menar Leif. Det händer, som på plattan, att vi gör vissa pålägg, men i normala fall kör vi rakt in. På med bandspelaren och köra. Plattan gjorde vi på 15 dagar inklusive mixning. Vi jobbar nog inte som andra grupper. jag tror inte det är bra att repa in exempelvis 12 låtar och sen sätta dem på platta, då är de inte aktuella längre. man ska ta de senaste låtarna man har, de som inte ens är färdiga, och göra dem färdiga i studion. Då blir det bäst.
Unter den Linden har utvecklats från något enkelt till något mer komplicerat och sen tillbaka till det enkla, men bra, igen. Det handlar mer än någonsin om Rock’n’Roll, inte i dess klassiska bemärkelse, men känslomässigt. De som kommit denna kväll för att lyssna på de djupa och känslosamma tongångarna gruppen fått stämpeln på sig att spela, höll öronen stängde. En viss besvikelse hörde jag från några håll, men å andra sidan fanns det en glad och dansande publik också. De som följt bandet i dess utveckling och visste vad de skulle få för pangarna. De som visste att inte Unter den Linden spelar den ”svartsynta ungdomsrock” som vissa kritiker hävdade att det gjorde på plattan.

Bandet avslutade sitt ”gigg” med Neil youngs ”Hey hey, My my, rock’n’roll will never die…”
Mats Lundborg n´Roll Nr 10-11 -82

FALUKURIREN Torsdag 1 mars 1984
Unter Den Linden i Falun:
”Utom våra liv” ny platta

Unter Den Linden, Oi-vänner från Karlshamn som nu även sökt sig på lite lugnare takter, ger sig ut på en liten turné, som också besöker Falun.

I dag eller i morgon släpps också deras nya LP Utom Våra Liv. På den har de kommit med lugnare takter, nästan vanlig rock, men texterna är fortfarande arga, och sjungs på ett brutalt sätt av Björn Hansson som också skriver de flesta låtarna och texterna.
-När vi spelade in LP:n tyckte vi att låtarna var ganska dåliga och allt kändes jobbigt, men nu har vi börjat gilla den, säger han på telefon.

Utom Våra Liv är också en ganska seg sak som man behöver många lyssningar för att komma in i. Åtminstone verkar det så på en provkassett som FK fått. LP:n har en lugn sida och en som verkar mer som den gamla vanliga ösiga stilen.
Just denna ösiga stil var det som fick en recensent i den amerikanska musiktidningen Maximum Rock’n’Roll att bli lyrisk över deras Fat Boys, som var baksida på deras senaste singel Motstånd i Läder.
Motstånd i Läder finns också med på nya LP:n, men där i en lugnare tappning och Björn håller med om att den inte är så bra som den ösiga singelversionen.
UTOMLANDS
Hur har det gått för er utomlands då?
-Bra! Frankrike, Italien och Östtyskland är intresserade för en turné. En spelning i Västtyskland är också klar, men vi får se om vi får råd att åka ner till den. Kanske går skivbolaget Amalthea bakom.
Sydliga spelningar väntar för Unter Den Linden alltså. Det nordligaste de varit förut är annars Köping och Västerås. Spelningen på Kabaré Café i kväll blir alltså rekord vad det gäller nordlighet i deras spelningar åren igenom. Men det rekordet slås redan dagen efter då de skall upp till Östersund.
Att de antagligen kommer att möta en sittande publik i Falun – på Falu Kabaré Café i kväll – oroar inte Björn så mycket.
-När vi kommer ut så här, så brukar vi få spela på musikcaféer, så det är vi vana vid. Ibland kan det också vara en stående publik som bara står och blänger, men att det efteråt visar sig att dom verkligen gillade oss och tvärsom när det verkar vara fruktansvärt ös.
-Låtarna är såpass arrangerade men ändå larmiga och en del lugna. men det är ju roligt om publiken kommer loss för då kommer man ju också själv loss.
Skulle inte Sebastian Öberg (f d Stadion) med sin cello vara med på nya skivan?
-Fattar inte var det kommer ifrån, säger Björn. Jag blev chockad när jag läste i Schlager. Den enda utomstående är olle Niklasson från Göteborg på blås.
Dom andra killarna i Unter Der Linden förutom Björn på gitarr och sång är Ulf Nilsson på bas och Jochen Ifwarsson på trummor. Dessutom är det Leif Ekman som till för två år sedan spelade i kompisbandet Att Som förö Malmö. Han spelar också gitarr och de tre andra killarna har för övrigt spelat ihop i tre år.
PETER HANSSON FALUKURIREN Torsdag 1 mars 1984