Skabb
Stockholm -1978-1979 (Foto: Notfound.se)
Medlemmar:
Bosse Löthén: Trummor
Nils Fagerberg: Bas
Janne Bragstrand: Sång
Björn Frankl: Gitarr
Lasse Eriksson: Saxofon
Historik:
Skabb startade tidigt 1978 och höll på i cirka ett och ett halvt år innan flera av medlemmarna gick vidare till Hjärnstorm och senare till Stadion der Jugend. Men på dessa månader hann det hända en hel del.
Janne Bergstrand (sång) och Nisse Fagerberg (bas) hade lärt känna varandra då de tog danslektioner på balettakademin och nyfikna på punken for de till London för att spana in band och insupa punkvågens förtrollade atmosfär. Väl hemma fanns det ingen återvändo – ett punkband skulle startas.
Medlemmar raggades upp och tillsammans med Lasse Eriksson (saxofon), Björn Frankl (gitarr) och Bosse Löthén (trummor) växte en rå och primitiv punkmusik fram. Jannes välartikulerade sång i kombination med de samtidsspeglande socialrealistiska texterna resulterade i en väldigt uppkäftig progg-punk.
Skabb tillhörde den allra första vågen av svenska punkband och tillsammans med grupper som till exempel Ebba Grön och Grisen Skriker var de ett välkänt inslag i Stockholmspunken. Boss Bland annat spelade de på den klassiska radiosända Långholmsfestivalen i juni 1978 där även Ebba Grön och Reeperbahn medverkade.
Ålderspannet på gruppens medlemmar sträckte sig från Bosse som var i de yngre tonåren till Janne och Nils som båda var drygt 20 år, vilket antagligen bidrog till gruppens framtoning.
Singeln ”Den ljuva ungdomen” med ”Tro inte dina ögon” och ”Ni klarar er alltid ändå” som spår två och tre, spelades in av Mistlurs mobila studio parkerad i Saltsjöbaden i juni 1978. Den gavs ut av Mistlur och var skivbolagets första singelutgåva. Den släpptes i både röd och svart vinyl.
Om någon tycker att basens toner slirar och bänds på ett förvånande sätt så ligger förklaringen i en felaktig strängdimension. Under inspelningen hade nämligen basgitarrens E-sträng brustit och den enda de hade var en A-sträng.
Efter ett femtiotal spelningar främst i Stockholmstrakten, var det dags att låta utvecklingen ha sin gång och gruppen upplöstes. Janne, Nils och Bosse startade Molotovs som snart blev Hjärnstorm, som med tiden utvecklades tillStadion det Jugend.
Ur boken – Ny Våg.
Låtar:
Den ljuva ungdomen, Ni klarar er alltid ändå, De e ballt, Tankar i en skolbänk, Det får de å gå för mig, Går på trottoaren
Diskografi:
Singel: Skabb -78 (Mistlur MLR 1s -78)
Samling CD: Ny Våg – Ni klarar er alltid ändå (MNW MNWCD 243-244 -93)
Samling CD: Svenska punkklassiker – Den ljuva ungdomen (MNWCD2044 -03)
Övriga inspelningar:
Radio: Tonkraft Långholmsparken , SR – Rock mot rasism gala – Nya låten, Ni klarar er alltid ändå. SR live från Oasen – De får det å gå för mig, Ni klarar er alltid ändå.
Expressen juni 1978
LARS ÅBERG TRÄFFAR BOSSE, 13, TRUMMIS I PUNKBANDET SKABB
I DRAGET FRÅN T-BANAN
Känn draget från tunnelbanenedgångarna !
Om det finns en musikrörelse måste den börja röra på sig !
-Punk är en klibbig massa som inte fastnar, säger Bosse, 13 från Bollmora.
Han slår på trummor i en rockgruppp som heter Skabb.
Skabb kan knappast vara annat än punk.
Bredvid Bosse sitter Janne, 25 år, som sjunger i Skabb.
På hans tröja står : ”Vi vill ha allt genast”.
För tio år sedan ropade Jim Morrison i Doors
”We want the world and we want it now”.
Och däremellan kom det vi kallar den progressiva musikrörelsen.
Ljudet blomstrade åt vänster eller polariserades åt höger.
Morrisons desperation var 60-talspräglad: LBJ, Nixon,Vietnam,men också lusten till liv i snutsamhället.
Otåligheten nu i Stockholm, som hos Skabb är svenskare, och mycket mindre visionär.
Samtidigt har vi en dagspress bevakning av populärmusiken, som alltmer förvandlar
formen till innehåll och idè: ”rocken-den råa ,raka hudnära”-som språk och livshållning.
Mediet (24 kanalig,stereofonisk) tycks åter på väg att bli budskapet.
Inom musikrörelsen finns samma tendens, även om den ansats något.
Diskussionerna i rörelsen är snåla.
De sekteristiska utslagen syns tydligt liksom generationsstämpeln: detta är nu en angelägenhet för 25-35 åringar, Mick Jaggers och Philemon Arthurs jämnåriga.
De yngre har blivit en målgrupp.
De deltar inte i rörelsen.
De konsumerar musik, på tonårsvis, enligt kommersiellt recept.
”Det är ball det är ball med rock musik” kräma på så man blir döv, sjunka in i rytmen, och bara segla bort, det är ball det är ball med rockmusik det är bara det att det är så förbannade accepterat”
Istället för om verkligheten.”
Punk är två saker samtidigt: uppror mot översitteri, oavsett om det finns hos
samhället eller välbärgade rockgitarrister, och kommersiella happenings.
I England har de båda börjat gå åt skilda vägar.
Den radikala punken slåss mot rasismen, mode trenden har börjat kapsejsa bland
kasserade säkerhetsnålar och förre Sex Pistolsfixaren Maclarens tågrånaräventyr.
– I Sverige kom musikrörelsen först, sen blev skivindustrin intresserad.
Punken däremot kom hit med hakkorsbilder i Expressen och Totte Dollars (Dellert) modeprylar.
Först nu börjar vi få punkrock som går sin egen väg, säger Janne.
Skabb som kvintett har spelat ihop i 3 veckor.
De låter som du och jag gör när vi lattjat och övat ett litet tag.
Bosse gillade Kiss, sen blev det engelsk punk.
Nisse försökte närma sig John McLaghlin.
I julas åkte han och Janne till London och hörde tvåhundra band på en vecka.
Sedan stod det klart: vi lirar ihop och ger järnet.
Om ingen annan säger det vi vill säga, får vi göra det själva
Om ingen annan arrangerar konserter får vi gör det på egen hand.
-Punk är en bra utgångspunkt om man vill leta efter sina uttryck, tycker Nisse.
Det är lätt att träffas kring rock, där finns en bra feeling att jobba runt.
Dessutom är punk ett hot-jag måste ändra min musikerinställning, alla mina ideal.
-Vi hade ett tomrum med folk som Ulf Lundell, Ola Magnell, Janne Halldoff,
Magnus Ugly (Uggla).
Vad vill dom egentligen ? undrar Lasse.
-Proggmusikerna hade byggt en musikalisk och ideologisk plattform som vi kunde stå på, menar Janne.
Men nu vill dom inte erkänna att dom stannat och står i vägen.
-Man kan inte ta för stor hänsyn till vad folk ska tycka.
Proggrupperna tänker för mycket innan dom skriver, säger Bosse.
Dom kan dra paralleller hit och dit istället för att skriva om här och nu.
Bosse och Janne delar på textskrivandet.
Janne måste anstränga sig för att få fram den eftersträvade enkelheten.
För Bosse det en självklarhet: -Jag sitter i skolan och har det tråkigt.
Ibland går jag hem och skriver tjugo papperslappar om hela skiten.
Om jag får ihop första versen brukar allt rinna ur mig.
”Nu klarar ni er inte mer nu tar ni er grogg och champagne nu stundar sämre
dar för er era feta svin ja nu stundar sämre dar för er”
Är då punken den nya musikrörelsen ?
Kanske; fast snarare en fortsättning på den gamla.
Skabb har inte så lite gemensamt med Gudibrallan och Love Explosion från den
snart rosenskimrande Gärdeseran.
Janne talar om punken och aggressiviteten:
-Det fins en ny aggressivitet hos folk.
Den kommer ur ångest att inte behövas.
Pressen, stressen, skolan, arbetslösheten.
Vi har fått blind aggressivitet-slå,slå-som måste riktas.
-Jag har 21 år erfarenhet av det här samhället, säger Nisse.
Dom har skolat mig i många år.
Det gör att jag inte rikligt litar på mig själv.
Därför är den härgruppen viktig.
Vi måste hjälpa varandra att inte fastna i mönstret.
Gör det själv.
Ingen gör det åt dig.
Spela själv, hyr en konsert lokal.
Strunta i svensklärens grammatik.
-Texter ska få gro, sen växer dom ut som blommor.
Man kan inte bestämma sig för att skriva en text.
Det är något som bara kommer.
Säger Bosse nybliven tonåring från Bollmora.
Han står mitt i draget från T-banan.
I själv verket är han en del av draget.
Text: Lars Åberg
FRÅN EXPRESSEN
SERIEN RAPPORT FRÅN UNDERJORDEN
RiP
SKABB – Live
Det var inte det lättaste att hitta dit, trots att Södra Latin låg på den största vägen i området tog det ett tag att hitta stället. När man väl hittat plugget tror man att man slipper leta mer man nej. Nu gällde det att hitta ingången.
Men till slut så hittade vi den lilla lokalen där konserten skulle äga rum.
Till slut då dök Skabb upp på scen och satte igång med ett våldsamt tempo. Publiken tog det ganska lugnt i början och gruppen försökte hetsa upp. Det som förvånade mej var att det var så lite folk där, högst 75 pers.
I början spelade Skabb bara egna låtar som faktiskt var riktigt bra, t ex ”Modell 78” och ”Den ljuva ungdomen”. Sångaren snackade mycket mellan låtarna och var lite smålustig. Rythmgitarristen stod jag närmast och hörde därför honom mest. Han kunde inte många ackord och spelade rätt mycket fel (vad gör det?) men verkade vara den som hade roligast.
Skabbs låtar är en blandning mellan Lurkers och Drones, lite enformiga alltså. En av dom bästa låtarna var en svensk version av en låt med Yobs som i deras version hette ”Ingen tycker om mej”. Andra låtar dom spelade som inte var deras egna var ”Nasty nasty”, ”Carrer opportunitis” ”Johnny won´t get to heaven” och ”Stockholms burning” som blev populärast.
Som sista låt spelades Lou Reeds ”Sweet Jane” och sen förklarade Janne att ”nu kan vi inte mer”. Men publiken ville höra ”Stockholms burning” igen. Och nu var det igång, alla pogade och sjöng med. Och dom som inte var där gick miste om ett bra gig.
Rip Nr6
SKABB – Den ljuva ungdomen, Tro inte dina ögon, NI klarar er alltid ändå. (Mistlur 1s singel SAM)
Skabb har existerat i ungefär ett halvår. Dom har gjort tretton spelningar inför publik. Nu har dom gjort en singel med tre låtar på. Sättningen är bas, trummor, gitarr, saxofon och sång.
Janne Bergstrands sång är som en pisksnärt. Och det är ingen tvekan om vems nackar piskan ska kittla.
”Men nu orkar vi inte med mera skit
Nu har vi fått nog
nu tar vi tillbaka alltihop
som faktiskt är vårt
Nu klarar ni er inte mer
nu tar vi er grogg och champagne
nu stundar sämre dar
för er era feta svin”
Alla tre låtarna är snabba och knyckiga. Det är otåligt, ivrigt och väldigt ilsket. Klass analysen finns med i varje text och språket är direkt och befriande.
Skabbs musikaliska idéer och uttryckssätt är intressanta. Mitt uppe i deras stompiga rockmusik, blandas det harmonier som för tankarna till olika avantgardegrupper. Lasse Erikssons saxofon är djärv och vansinnigt rolig och Björn Frankls gitarr i Tro inte dina ögon gör att dimensionerna och perspektiven vidgas.
Förresten det enda, förutom sången, som är pålagt efteråt i musiken.
Jag hissnar vid tanken på hur Skabb kommer att låta -79. De är som en tornado vars stormcentrum vi knappast har sett styrkan i ännu.
Är då Skabb ett punkband? Jag tror att grabbarna skulle garva om du frågade och så skulle dom sjunga, nej skrika –
”Tro inte dina ögon min vän
tro inte vad du ser
Tro inte dina öron min vän
tro inte vad du hör”
Musikens Makt Nr 10 -78 Text – Thore Sonesson
Ett annat band från Stockholm, Skabb, lyckas på ”Ni klarar er alltid ändå” hitta några att anklaga för att läget är så jävla skitigt.
Ni vill ha flera snutar för
att skydda era pengar som ni faktiskt
snott från oss
era jävla kapitalister
Nej, det är inte nyanserat. Analysen är enkel. Säkert stöter Skabb åtskilliga fler från sig än de attraherar. Men, you can´t win them all. Själv tycker jag dom låter friskt och rätt roligt. Sen är det inte dumt att dom vågar släppa in en sax också. Fast nog tror jag att det var X-ray Spex som bröt isen. Men det gör inte Skabb sämre. (Nu har jag skrivit om bandet i presens. Men dom finns inte längre.)
Musikens Makt Nr 2 -79 Text – Stefan Andersson
Skabb på Errols den 14 oktober
Den här gruppen är knepig. Ständiga taktbyten gör att man har lite svårt att följa med. Hopplöst att dansa till. Ändå gillar jag dom.
Spelningen på Errol´s visade verkligen vad gruppen kan en lyckad kväll. Dom är inte rädda för att ha radikala texter och vågar söka sig till nya musikaliska vägar. Det funkar inte alltid, men rätt ofta.
Lasse på saxofon bidrar mest till det orginella soundet och bygger hela tiden upp musiken, ger den liv och gör den rolig.
Jag har alltid gillat sångare som bemödar sig med att snacka med publiken mellan låtarna, förklara lite av texterna och så.
Janne var fin på detta och dessutom var han en bra sångare för han kunde både sjunga och röra på sig. Det finns väl inget tråkigare än när en sångare bara står stilla vid mikrofonstativet och sjunger!
Trots att Skabb ibland spelar lite svår musik så förkasta dom inte. Dom har mycket att ge om man bara bemödar sig med att lyssna ordentligt.
Funtime Nr 4 Text : Lars Sundestrand
SKABB – Den ljuva ungdomen, Tro inte dina ögon, NI klarar er alltid ändå. (Mistlur 1s singel SAM)Som sagt var, dom e lite svåra Skabb.
Den ljuva ungdomen är den enda låten på den här skivan som jag klarar av att höra på med någon behållning. Allt är så uppbrutet av saxofonen att jag bara inte orkar lyssna.
Funtime Nr3 Text Lars Sundestrand