Baiters

  
Baiters
Ekerö – Stockholm 1978-1980

Medlemmar:
Urban ”Ubbe” Persson: Gitarr
Anders ”Zäta” Zetterlund: Sång
Joahan ”Frost” Fredriksson: Trummor sång
Janne Ljungwaldh: Gitarr sång (ersatte Ubbe sommaren -79)
Johan Skog: Bas

Historik:
Baiters kom ur en bandet Confusion (bildat nov-dec 77) där Ubbe och Johan Fredriksson fanns med, våren -78 tillkom basisten Johan Skogh och namnet ändrades till Baiters. Till en början blandade gruppen svenska och engelska texter, originalet till kommande singelspåret ”Raggare ge upp” hette då ”Raggare piss off”. Sin stora scendebut, gjorde de på Rock Mot rasism-galan, på Kåren i september -78 tillsammans med band som Skabb, Ebba Grön och GBG Sound. Därefter utökades bandet med en sångare, Zäta, denna kvartett gjorde debut tillsammans med Stoodes på den klassiska Medborgarhuset spelningen, en kväll som f ö bandades. Hösten-vintern 78-79 utgjorde Baiters ett av de mest populära punkbanden i Stockholm. De giggade regelbundet på spelställen som Fyran och Musikverket, där de totalt spelade 11 gånger. (se också spellistan) I februari 79 spelade bandet in sin debut singel som fick fina recensioner i dagspressen. Skivan spelade också i radioprogrammet ”Hemkört” där även Gyllene Tider gjorde sin radiodebut. Baiters medverkade också på Rock för Jobb-galan med bl.a. Grisen Skriker och Ebba Grön. Till singel nr 2 hade bandet fått kontrakt med MNW. Plattan hade ett popigare sound och fick även den positiva recensioner, men den blev också gruppen sista skiva. Ubbe och Johan bildade senare Rex De Rox som släppte en MP – Moderna Mysterier på EMI. Johan Fredriksson återfinns idag på TV4 som utrikesreporter.

Låtar:
Stockholm är en slocknad stad, Tryggare kan ingen vara, Raggare ge upp/Raggare piss off, Tomhet, Droga för att våga, Sixteen/Sexton år, Dyra tider,

Diskografi:
Singel: Droga för att våga – Raggare ge upp – Falsk reklam (Attack – 1979 – 1000 ex)
Singel: Tryggare kan ingen vara – Tomhet (till förfogande) (MNW 57s – 1980)
Samling CD: Ny Våg 78-82: Droga för att våga (MNW MNWCD 243-244 – 1993)
Samling CD: Ståkkålmsjävlar: Droga för att våga (MNW MNWCD 182 – 1989)
Samling CD: Svenska Punkklassiker: Droga för att våga (MNW MNWCD 2012 – 2003)
DVD: The Filth and The Fury: Bonusmaterial: Vet du vem de e? – (Hur kan man tro på) gud? (Folkets Bio – 2003)

Övriga inspelningar:
Demo:
Radio: Rock mot rasism gala 78- där de fick spela Stockholm är en slocknad stad. (f ö Baiters scendebut och första gången med svenska texter, samt den engelska Living in today) 5 låtar sammanlagt finns på tejp.
Live: Kåren Rock mot rasism 78-09-10, Medborgarhuset 78-09-29, Musikverket 79-06-11, Slottskogen Göteborg 79-08-18

Rip Nr7

Funtime Nr7
Baiters, ett av Stockholms många punkband.
Ett band som just gett ut sin första singel.
Ryktet om dom hade nått som till Göteborg och jag bestämde mig för att åka upp till huvudstaden för att kolla in dom och göra en intervju.
Tog första morgontåget efter att ha jobbat hela natten och fick inte en blund i
ögonen på hela vägen upp pga. en överenergisk konduktör som inte lät mig vara ifred.
Väl framme tog jag det lugnt och kollade stan.
Efter några timmar bar det iväg till Baiters replokal som visade sig ligga långt ute i bonnmarkerna.
Somnade både på tricken och i bussen. När jag kom till replokalen var det bara att försöka hålla ögonen öppna och börja intervjun…..
– Det första jag hörde med er var en låt hämtad från Musik mot Rasism galan på kåren i höstas, hur var det att spela eran första spelning på en så stor grej, det  var ju t o m radioinspelning ?
Frost: Nervöst som fan var det.
Vi hade beslutat oss för att inte dricka något dessutom, och det var ett stort misstag.
Johan: Jag stod med ryggen mot publiken hela spelningen…
Ubbe: Å så pajade min gitarr under spelningen.
”Va fan är ljudet någonstans” tänkte jag.
När nåt sånt händer är det bara att försöka hålla masken så gott det går.
Ubbe: Ibland försvann sången, ibland hördes bara basen.
Han som mixade var ju vrålbränd alltså.
Publiken var framme och fingrade.
Femtio öre titten, dra i tre spakar ungefär…
Det var därför det lät som det lät.
Det var kanske inte så bra men vi kunde mycket bättre.
Förväntningarna från publiken var ju väldigt lågt ställda,
”Baiters har man aldrig hört talas om” så för dom kanske det lät någorlunda, men det går inte att jämföra hur vi låter nu.
Rock mot Rasism fungerar det?
– I England fungerar det väl ?
Där har dom en fungerande rörelse, dom demonstrerar…. kämpar som fan…konserterna där är väl bara en liten del för att samla mer folk kring parollerna.
Konserten här i Stockholm under RMR – Parollen var som anti rasism konsert ganska misslyckad.
Det var ju inget invandrarband med, det var väl meningen från början att nåt reggaeband skullevara med men dom byttes väl ut mot Haffsorkestern.
Var det verkligen eran allra första spelning?
Johan: Nä, inte riktigt.
Vi hade spelat i en källare en gång tidigare, 11 st var och såg oss då..
Ubbe: 11 det var fan 40 stycken!
Johan: Kanske var det 20, men inte fler.
Hade ni egna låtar redan på den tiden?
-Vi har alltid lirat egna låtar, även i början och då var dom för det mesta på
engelska, men det har förändrast med tiden.
Nu skriver vi mest på svenska.
Ni har en låt om raggare på skivan, hur är ert förhållande till dom?
– För ett tag sen vart två polare nedslagna..
Raggarna anser sig fråntagna uppmärksamheten.
Dom är inte farligast på stan längre.
– Är vi det då ?
– Nä, men folk verkar tro att vi är det.
Sen så spöar alltid raggarna upp minoritetsgrupper som punkare, bögar och assyrier och så där…
Har ni bekostat singeln själva?
– Det kan du ge dig fan på , allting själva förutom att vi låter SAM distribuera den.
Det var dyrt, 6000 för 1000 ex, men det var många små detaljer vi kunde sparat in på, skivomslag, etikett och liknande grejer dessutom hade vi inte behövt använda en så dyr studio.
Brukar ni arrangera era konserter själva?
– Här i Stockholm kan man boka in sig på medborgarhuset men för det mesta hyr man lokaler och arrangerar själv.
Det är definitivt en stor skillnad på punkarna i Stockholm och Göteborg.
Man ser knappt nån heltids punkare i Göteborg medan det kryllar av dom här.
Tycker ni att klädseln är viktig?
Frost: Man skall våga visa att man är punkare även utanför konsertlokalen och våga stå för det.
Annars är man feg.
Ett bra sätt att visa det är att klä sig annorlunda, färgahåret osv.
FUNTIME Nr7 TEXT & FOTO: LARS SUNDESTRAND

Recensioner:

Baiters ”Droga för att våga” (Attack) är hittills årets singel å har även en chans att bli det året ut. Stockholm har hittills inte visat vilka bra grupper man har men här är beviset! Soundet är tätt och inspelningen av hög klass. Gitarrsolon av komplicerat slag är vi vanligtvis inte direkt vana vid i punken men här visar Baiters att det låter bra och inte är onödigt. Bäst av låtarna är nog ”Falsk reklam”, en relativt ny låt som går till attack mot osann reklam. Raggarlåtar börjar bli jobbigt nu, men jag kan inte låta bli att gilla ”Raggare ge upp”. En given singel.
Rip Nr 10

Det här är en ovanligt bra punkinspelning. Raka fina texter som går fram på plattan. Den som vill kan sjunga med för texterna finns på skivomslaget. Den ursinniga musiken rusar fram i expressfart, men ett par fina, sugande gitarrsolon får också plats. Bra gjort Ubbe, Zäta, Frost och Johan.
Aftonbladet måndag 16 april 1979 – Stina Hilmersson

Liverecensioner:

Improviserad rockgala på Medborgarhuset den 29/9. Kunde det va nåt? Jo, Baiters från Ekerö skulle bl.a lira den kvällen. Förutom dom ett antal funk, rock ´n´roll band och ett annat punkgäng som hette Stoodes och var först ut på scen. Deras s.k. sångare hade druckit lite för mycket. Han sjöng nästan ingenting utan vrålade och slängde sig på golvet, ramlade ner från scen. Han tog även en gitarr och slängde in den i en förstärkare som då gick sönder. (gitarren alltså) Dom övriga var väl lite nyktrare men inget vidare skickliga. Till slut blev dom tillsagda att sluta.
…”dom kan i alla fall spela” sa presentatören och in kom Baiters och inledde med ”Raggare ge upp”. Deras nya sångare passar redan bra in i bandet men var ganska nervös. Fortsatte med bl.a ”Fördommar”, ”Dyra tider” och ”Our generation”. Låtarna har väl ganska sällan nåt jätteös, ibland lite annorlunda men bra. Smälter bara sångaren in bättre i bandet kommr de att bli ännu bättre.
Rip Nr8

Invigningen av punkarnas nya ställe, 4:an den 19/11 blev verkligen så lyckat som man hade hoppats. Baiters gjorde en fantastisk konsert med högt tempo i 45 minuter. Deras nye sångare Anders ”Zäta” Zetterlund passar nu utmärkt in i bandet. Publiken var ganska lugn men funderade antagligen på hur bra ett Stockholmsband kan bli på ett så litet tag. Bör sägas att Baiters lirade sin främsta låt ”Love bandage”.
Nu var det spännande, kunde ett så säkert och bra band som Cathy & The Heat göra ett bättre framträdande än Baiters. Nej, det var tveksamt för Baiters är farliga om dom är på det humöret. Cathy & The Heat var ändå mycket bra. Lirade två nya låtar samt deras gamla legender som man kan läsa om på andra ställen i andra nummer.
Varför det inte står något om Bitch Boys som var förband beror på att jag inte kom i tid och hann se dom. Men de hade visst varit riktigt bra.
Rip Nr8 – Jeppe

Tredje dagen i december var det dags för bra musik på Musikverket med Baiters, Aouuh! Och Stoodes. Baiters var bäst för kvällen, givet. En ny låt fick vi höra som handlade om vakter. Annars spelade de alla sina utmärkta låtar som åtminstone jag aldrig tröttnar att höra, speciellt ”Love bandage” och ”Raggare”.
Men Aouuh! Lirade sin bästa konsert åxå. Har verkligen utvecklats och blivit bra. Det var även dom som orsakade mest pogo.
Stoodes då? Bättre än på Medborgarhuset i alla fall. Kompet var nu riktigt bra. Fast Torkel glömmer bort att han ska sjunga i mikrofonen också.
Rip Nr9

Musikverket Baiters – Rude Kids – Bitch Boys
Hade aldrig varit på Musikverket tidigare men tyckte det verkade schysst.
Baiters inledde kvällen. Jävla ösa å Zeta (sångare) sprang fram å tillbaka på scenen som om det va en bur. Såg ut att ha jävligt kul. Det ryckte verkligen i benen, men eftersom jag skulle skriva om det ville jag kolla in allt istället. Andra dansade desperat. Låtarna var rätt lika varann, men man kan inte annat än säga att dom blivit jävligt bra.
Nästa band var Rude Kids. Dom körde också med ett högt tempo men ingen dansade. Böna (även han sångare) kämpade hårt för att få igång publiken. Allt var genomskinligt. Han verkade inte jobba för att han diggade musiken utan mest för att få publiken med sig. Verkade he tråkigt. Det var ett jävla ös annars. Dom kan lira. Men inget man rycks med av. Inte jag i alla fall…
Bitch Boys e annorlunda. Inte direkt musikaliskt annorlunda, men man får en känsla av att dom e nåt eget. Det e dom. Dom övertygar en. Allt dom gör e verkligen ”Bitch”. Dom körde ”Jag hatar” två gånger förstås.
Vet inte om man kan skriva mer om dem. Det vet dom som läst tidigare nummer av RIP redan.
R.i.P Nr 10 – Aldo

Musikverket 19:e mars.
Som vanligt vet jag inte vad det är för band som ska lira eller var det e nånstans. Idag var det i alla fall Musikverket som var platsen. Perfekt. Jag bor i närheten.
Vad var det för band då?
Föst var det några tokiga typer från Baiters å Watabout. Dom lira åt helvete. Kul men något att repetera. Ruff Kids kallade dom sej å det va inget allvarligt. Med andra ord ett engångspryl. Dom lira en gammal Baiterslåt vid namn ”Our generation” som började hyfsat men som höll på att spåra ur på grund av gitarristen. Vidare ”Belsen was a gas” där gitarristen Ritchie (förstås) skrek stopp! Stopp! Härligt att se några som inte tar det så in i helvete hårt det här med rock n roll. Ha kul. Dom avsluta förresten med en finsk svordomsversion av ”Louie, Louie” vet inte om dom hajja vad dom sjöng..
Bed Bugs va nästa band.
– Hördes sången?
– Nä!!!
– Va bra…
Såna där å liknande lustigheter hasplade dom ur sej. Dom lät rätt bra. Dock förstördes en del på grund av att gitarren va för hög å skramlade utav helvete. Dom har en skön bas. Synd bara att den inte fick göra sig hörd. Verkade att ha jävligt kul. Dom körde diverse engelska å diverse svenska låtar – egna å andras. B.la. ”Five years” av självaste Bowie. Hon har en kraftig röst Karin, sångerskan i Bed Bugs, inte alls som på 4:an i höstas då det… nä tyst!!
En del egna låtar (rätt många faktiskt) med titlar som ”Frihet”, ”Allt e så bra”, Den omänskliga faktorn” – som också avslutade deras gig. Det belev också slutet för deras basist, som ska lägga av att spela bas. Han tycker det e trist. En polare till bandet kastade därför en tårta på honom. Härligt geggit. Tårterad med andra ord…
Dom körde några extranummer också för att ingen applåderade.
– Jaha, det var fler band efter Bed Bugs… Baiters!
Jävlar dom har jag ju redan skrivit om. Men okej dom fixade in mej gratis. Så dom får väl några rader då.
Dom började med ”Flaks reklam” å i samma veva gjorde dom lite reklam för singeln som kommer inom kort. Publiken som var lite måndagstrött uppmanades att stå upp och komma närmare scenen. Vilket den gjorde. Lite pogo. Dom var inte lika bra idag som tidigare. Frånvarande. Drog låtarna rakt av med lite tomma fraser imellan. Men fan, dom e bra å har många låtar.
En spelning behöver inte vara en kopia av den förra. Idag körde dom bl.a. ”The man att the top”, ”Vet du vem de e”, ”Love bandage” m.fl. Publiken ville höra ”Raggare ge upp”. Men den ville inte bandet lira, den ska komma på singeln. Men efter en massa tjat fick dom höra den.
Watabout var nästa band. Va man ska säja om dom vet jag inte. Jag höll på att somna av tråkighet. Dom var helt enkelt trista! Dom kan lira men fantasin har dom tappat bort. Samma-låt-hela-tiden-stil. Okey det kan ju vara måndagsfrossan som påverkade mej. Men det var fler än jag som tyckte det var trist å drog…
R.i.P Nr 10 – Aldo

Aftonbladet / Ung 79-04-29
Egen skivutgiving enda lösningen?
I Sverige har det på senare tid dykt upp en hel mängd oberoende skivbolag. Dessa har kommit fram som ett alternativ till alla stora skivbolag som inte vågat satsa på den nyare rockmusiken, den så kallade ”punken”.
Bolagen ägs ofta av musikerna själva, och drivs inte i profitintresse. Detta har gjort det fördelaktigare för många band att spela in hos mindre bolag än större. En av de många grupper som spelat in en egan platta är Baiters.
Man har på egna etiketten ”Attack” släppt en singel nyligen.
– Det finns ingen som vill spela in plattor med svenska punkband, så om man vill ge ut en skiva, så får man fixa allting själv.
Baiters har betalat i runda tal 6000 Kr för sin platta, som man har pressat i 1000 exemplar.
– Vi gör en klar förlust på den här singeln. SAM, som distribuerar skivan betalar 4,25 kr för varje exemplar man lyckas sälja vidare. Det innebär i princip en förlust på 1,75 per platta.
– Men man gör inte det här för pengarna, säger Johan som spelar trummor i bandet. Det är roligare om fler människor har möjlighet att höra oss. Dessutom har man större chans att få spelningar om man har gjort en platta.
I Stockholm finns det massor av punkband, men inte något riktigt skivbolag. Men i Skåne, där underlaget för punkinriktade bolag är mycket mindre, finns det mängder av skivbolag. Hur kan det komma sig?
– Det saknas väl initiativrika personer och folk med kapital, menar Zeta, Baiters sångare. Det är underligt att det inte dykt upp några sådana eftersom intresset för svenska ”new wave” plattor ökar stadigt.
Varför går då inte Stockholmsgrupperna ihop och satsar på egen skivutgivning?
– Visst låter det bra med gemensam skivutgivning, men det är svårt att omsätta sådana idéer i realiteten. Det krävs en person bakom alltihopa.

Punktidningen Stranded har ett skivprojekt på gång. Man tänker ge ut en samlings-LP med svenska punkband, där varje deltagande grupp får satsa 500 kr för att finansiera plattan. I Skåne har man ett liknande projekt igång. Intresserade grupper kan ta kontakt med Stranded, SFF, Box 11, 182 71 Stocksun, eller No Sense, Box 120, 282 00 Tyringe.

Hur går det då till att göra en platta?
– Först måste man spela in en tejp med dom låtar som ska vara med på skivan. Inspelningen kan vara av skiftande kvalitét, från en enkel upptagning på bandspelare till en professionell inspelninge i en ljudstudio. När tejpen sedan är mixad och färdigklippt, så lämnar man in den till det företag som sköter graveringen och matriseringen. Gravering och matrisering kostar tillsammans ungefär 1000 kr. Under tiden kan man förslagsvis tota ihop original till omslag och etiketter. Dessa original lämnar man sedan in till tryckeriet, som trycker upp dem till färdiga omslag och etiketter. 1000 omslag och etiketter kostar tillsammans mellan 700 och 800 kronor (enfärg). Sedan är det dags för själva pressningen, då musiken blir till plast som det så vackert heter. Att pressa en singel kostar ungefär 2 kr exemplaret, men priset varierar beroende på hur stor upplaga man har. Någon större upplaga vid sk ”hemma produktioner” är väl inte att rekommendera, och om plattan skulle sälja väldigt bra så är det bara att trycka upp nya ex.
– Vi själva är rätt nöjda med vår singel. Schysst inspelning, fint flyt, bra avtal etc. Men det är klart, det kunde ju ha gått bättre.
Aftonbladet / Ung 79-04-29

Baiters samtliga spelningar: