Nervös
Stockholm – Vendelsö 1978-1982 (Foto: Tuva Rahmberg)
Medlemmar:
Stefan Skog: Gitarr
Ulf Berlin: Gitarr, bas
Micke Boston: Trummor
Göran ”Gurkis” Hermin: Trummor
Janne Holmqvist: Sång
Jonas Asp: Sång, gitarr
Lars Sundvall: Gitarr, sång
Historik:
Nervös bildades av Stefan Skog och Ulf Berlin 1978 i Vendelsömalmsskolan. Deras vägar möttes i kommunala musikskolan där de snabbt upptäckte att de ville göra något mer med sitt gitarrspel än vad som stod i de notböckerna. Båda hade på varsitt håll upptäckt punken, men hur skulle man lära sig lira punkgitarr? Steffes storebrorsa hade en platta som hette ”Livet är en fest” med något helt unikt: ett häfte med texter och ackord! Den kändes lite punk med titlar som Jack the ripper och Bängen trålar. Utan att lyssna på plattan satte de igång att lira låtarna efter ackorden i häftet och hittade på egna melodier och det lät lite… punk på nåt sätt.
På Vendelsömalmsskolan skolan hade ledendariska Black Nails bildats och basisten Freda Wox stod ofta i uppehållsrummet och körde Route 66 och andra Chucken-låtar. Punk, tyckte Steffe och Uffe. Och så fanns Red Rouls som med musikmagisterns goda minne fick ha konsert i musiksalen. De körde också Chucken-låtar. Inte punk, tyckte Steffe och Uffe, lånade trummisen och sångaren och fick dem att göra en punkspelning på en skolsamling i aulan under namnet Vibrations. Svenskamajjen Bengt avbröt spelningen. ”Punk” tänkte Uffe och Steffe nöjt och satte igång Nervös på allvar med Micke Boston. Micke gick ständigt omkring i en Boston Bruins-tröja och var inte punk nånstans men ägde ett rött trumset och var villig att ta det till gillestugan i villan där Ulf bodde och börja repa.
Black Nails/gitarristen Bullis bodde några hus från Uffe och på nåt sätt lyckades Nervös få dela reploka med idolerna i Black Nails. Bullis morsa jobbade på borgliga Medborgarskolan och de upplät inte ont anande en av sina studielokaler för Black Nails att öva i på helgerna.
Nervös jackade upp, Uffes höga ambitioner och utveckling på gitarren gjorde att Steffe tappade sugen och punk var inte riktigt Red Rouls-sångaren Jannes grej. Den hypermusikaliske Jonas Asp i Uffes klass värvades. Han kunde Pretty Vacant-riffet och var lillebrorsa till Black Nails-trummisen Fred – saken var biff, Jonas tog sång och gitarren, Uffe övergick till bas men skrev de mesta av låtarna med titlar som ”Ge fan i mej”, ”Säpo” och ”Sågen City”. In kom också Gurkis från Red Rouls på trummor och ersatte Boston nu när bandet kunde låna Black Nails trumset. Storögt kollade Nervös på när Black Nails repade med Bengtsson som under artistnamnet Janne Smuts ylades låtar som ”Mr X” och ”Sexuella problem”. Allt detta i en miljö långt ifrån betongförorter som Rågsved. Janne kom visserligen från Brandbergens eller Handen, men de flesta av oss Vendelsö-punkare bodde i villa och var relativt skötsamma. Vi var frustrerade över hur tråkigt det var i Vendelsö och var inte ett dugg sugna på att bli blöjraggare som var den dominerande ungdomskulturen. Vi ville spela och och uttrycka vårt missnöje med det trista förortslivet och protestera mot de sociala orättvisorna vi tyckte oss ha stenkoll på. Men mest handlade det om att få spela…
I Vendelsömalmsskolan skolan bildades också Soul Patrol som med sin grunge körde om oss punkare i vänsterfilen och fick spela både på Hultsfred och utomlands. Nervös blev Southern Rascals, en trio med Fredda Wox på sång/bas/gitarr, Uffe på bas/gitarr och Thin Lizzy/Springsteen-fantasten Kulan på trummor. Black Nails blev Oilers och punkscenen på Vendelsömalmsskolan fick förgreningar in i band som Wayward Souls, Playmates, Molotov Cocktails, Rex de Rox, Macabre, Beaver Farm och genom Jonas storebrorsa Fred till och med in i Alien Beat, Reeperbahn och Imperiet. När Fred tröttnade på den svenska artistelitens ylande i ”Fred” på ANC-galan i Scandinavium och bestämt slog av låten var det ett stort ögonblick för Vendelsö-punken. Wayward Souls, Playmates och Daisy Glaze uppträdde tillsammans på ställen som Kaos och Tre Backar under parollen ”Monsters of Pop”.
Gurkis (Göran Hermin) och Uffe spelar tillsammans igen i bandet Pud Alone and the Congregation där även Wayward Soul-sångaren Per Ahlén ingår. De har släppt två album som finns på Spotify och uppträder regelbundet på klubbar och andra mindre scener.
Berättat av Uffe Berlin
