T42

 
T42
Blekinge – Karlskrona 1981 – 1984

Medlemmar:
Magnus Åkeborn: Sång
Fredrik ”Fidde” Andersson: Bas
Conny Olofsson: Trummor
Kent Sjökvist: Gitarr

Historik:
Gruppen T42 (Tea for two) bildades på hösten 1981, var verksamt några år på 1980-talet, lirade råpunk och ösa-ösa som sina influenser Discharge, Disorder, Exploited, Motorhead, 4-skins, m fl, och bestod av Magnus Åkeborn (sång), Fredrik ”Fidde” Andersson (bas), Conny Olofsson (trummor) och Kent Sjökvist (larmgitarr). Bandet repade en hel del, hade en hel del lokala och regionala spelningar och fick ut sitt budskap; ”Jag vägrar stuffa – jag vägrar Poga, och punks not dead för helvete”, ganska tydligt…
Eller som sångaren Magnus Åkeborn beskriver bandet
T42´s historia:
”1981 bildades Karlskronabandet T42. Det fanns en tidigare konstellation med Piggy från Karlshamn på sång under namnen Pommac Pomada och Beeberkopf Brothers under en kort tid. Men sen föddes T42 med Magnus Åkeborn på sång, Kenth Sjöqvist på gitarr, Conny Olofsson på trummor och Fredrik Andersson på bas. Vi hade replokal på Wämöskolan, med egen nyckel så våra rep var lika mycket musikskapande som fritidsgård och festlokal.
Ambitionerna var höga. Snabbast och hårdast i Sydsverige. Inspirerade av Discharge, Cockney Rejects, Motorhead och The Exploited repade vi intensivt. Vi skrev ett antal egna låtar och avslutade alltid vårt set med samma tre fyra covers. Vi spelade ett antal gånger i Karlskrona, Nättraby och Karlshamn. Vår spelning i Bibliotekets Hörsal spelades in på en enkel bandspelare och blev en ökänd tillställning. Öl såldes hemligt av figurer i Balaclava-huvor och hela publiken var som en gisslan då ett stort antal raggare stod utanför och väntade som hungriga vargar. Efter att spelningen med Jonny Thunders blev stoppad (vi skulle vara förband) lades bandet ner och alla medlemmar började i andra band. Sommaren 2014 återbildades T42 för en spelning, tillsammans med Profan Relik på Play Bar. Fullt hus och fullt ös. T42 passade då också på att gå in i studio och spela in sex gamla låtar”.

WHY #2
Jag hade bestämt träff med Kent i T 42 och det föll sig som så att även trummisen Conny ville vara med på ett hörn, vilket ej hade något emot
T 42 är från Karlskrona och har spelat ihop i ungefär ett halvår och vid starten (mars 81) fanns inte Piggy med men en extra gitarrist:
Jonas Mård !! “Go home”.
KENT:  Vi sparkade honom inte för han gick själv, synd det för det hade varit kul att kicka den där Gyllne Tider gulle gull typen, han var så mesig.
CONNY: När Jonas var med så gjorde vi inte en egen låt utan spelade alla dom där ”Belsen” och ”Anarcy in U.K” och allt va’ de va, det var skitjobbigt.
KENT:  Men Jonas e’ blåst!! Fan går där på stan hand i hand ved sin lilla Eva, han är så gulliz han passade inte med oss.
INTERVJUAREN: -Så ni är dom hårda grabbarna som är ute och super o slåss varje kväll?
Kent blev lite förlägen och fortsatte:
-Skriv i stället att Jonas är en liten gullepojke och så trodde han att han var något, så vi tänkte sparka honom men han gick själv.
CONNY: Får jag framföra en liten hälsning till Jonas?
Javisst!
CONNY:  Hejsan Jolly good fello.

Efter denna totala avsågning av ovan nämnda person. Nu kanske det är dags att börja snacka om bandet som det är nu. T 42 består av PIGGY sång, KENT gitarr FIDDE bas och CONNY trummor.
KENT: Vi repar ungefär tre gånger i veckan, fast nu på sommarlovet har det blivit lite hackigt för vi har varit bortresta en del av oss, men på slutet av sommarlovet ordnade det till sig.

MUSIKEN!
KENT:  Punk och Hårdrock.
CONNY: – Nej, snarare punk och rock typ Ramones och ösa, ösa!
-Hur gör ni era låtar?
CONNY:  Vi sitter bara och improviserar.
Kent:  En gång kom Fidde, basisten hem till mej och sa:
-Ska vi göra en låt?
-OK, sa jag men det flöt inte alls vi fick igen inspiration, så vi gick ut på stan och satte oss ner och skrev ner det vi såg och så blev det en låt som heter ’Ingenting, ingenstans”
FÖREBILDER?
KENT:  Jag skulle vilja spela sån musik som det är på Clashs första lp, den e’ skit bra, men t.ex Sham 69 och så KSMB som jag tycker e’ goa
CONNY; MotörHead! Han säger det med betoning på ”r” och ”d” och han säger det med en sån salig röst att det inte går att förklara,
-Vad vill ni med er musik?
KENT:  Vi vill tala om för våra lyssnare hur djävla de e’ och hur samhället djävla normer inverkan på oss. De e’ fan man har inget att göra! Men sen har vi såna där menlösa texter typ Gyllene Tider dvs kärlekslåtar, t.ex Den Röda stortån den e en karikatyr eller hur man ska säga på en kärlekslåt…
CONNY:  Ahhhhhhhh!!! Det var det inte, förklara, han med med högljudd röst, det var bara för att jag hade en inflammerad stortå.
KENT:  Det kan verka så, men… han ser lite konfunderad ut men tar sedan och stämmer upp till sång! ”När vi satt där och kramades, så hände en grej, rakt på min stortå, hon trampade mej…” Den e go den.

ÄR NI NÖJDA MED ER MUSIK SOM DEN ÄR JUST NU?
KENT:  Ja det kan man väl säga.

VAD TYCKER NI OM DEN SVENSKA MUSIKEN?
CONNY: Den är väl rätt bra om man bortser från Noice och Gyllene Tider.
KENT:  Det finns så många bra småband i Karlshamn. Den är klart bättre än förr då hade vi inte så många band.
GRÄLAR NI IBLAND?
KENT:  Nej inga stora gräl i alla fall men det är lite dålig disciplin ibland.

SKIVPLANER?
CONNY: Vi har redan gjort en singel, Kent och jag såg antagligen ut som två levande frågetecken vid detta påstående och han liksom…här avbryts han av Conny: Förklarar vidare:
– Vi har alltså låtar så det räcker till en singel! Nu övergick den något konstiga ansiktsformen över till att rycka sig i skrattkramper. Den första låten på vår repertoar är ”den röda stortån” och sen kommer ”Ligistdåd dagen efter”. Sen spelar vi ”Jag trivs” med Bitch Boys fast i en mycket råare och snabbare version. Vi har även ”Ingenting, ingenstans”.

VÅR MUSIKFÖRENINGEN HÄR I STAN, NOISE VAD TYCKS DET OM DEN?
KENT: Dom e’ väl bra dom fixar konserter och så…
CONNY: Fast det borde vara oftare, se på Rockslaget dom tar dit utländska band t.o.m.
KENT: Vi har ju haft Mögel..
CONNY: Och The Work!!!!! nu började vi allihop att gapflabba igen för The Work var det absolut mest kassa man kunde tänka sig och det var vi alla tre överens om fast Conny tyckte Mögel va: ”ett djälva skitband” det höll inte Kent med om och jag tyckte Mögel var skapliga
CONNY: Men lite fler spelningar och lite oftare och varannan gång dom fixar något så är det Florens Flopp som spelar…
KENT: Ok, men dom e bra men, det finns ju andra band också, man har ju hört dom fyra gånger nu och man kan ju tröttna.
CONNY: Dom borãe ta hit ett band typ KSMB coh såna, Dead Kennedys t.ex, säger Conny lite drömmande.

VILKA LYSSNAR NI PÅ SJÄLVA?
KENT: Sham 69, Sex Pistols och Ulf Lundell.
CONNY: Dead Kennedys (vilka Kent också gillade) Cockney Rejects, Motorhead och 999.
KENT: KSMB och så lyssnar vi förstås på oss själva.
CONNY: Ja det gör vi förstås.
KENT: Jag gillar många sorters musik, bara för att man spelar punk så kan man ju inte liksom.. här avbryts han av Conny:
jag tycker inte vi spelar punk direkt, inga anklagande texter, såna där hata-texter nu börjar jag oja och ha mig och säga: Usch ni har väl inga hata-texter dom är så jobbiga? Conny replikerar:
Dom är jobbiga i längden jag har hört för mycket av sådant.

ANARKI, KOMMENTAR OM ANARKI?
KENT: Anarki? kommentar om anarki?… det är svårt att säga.
CONNY: Alla band behöver ju inte vara anarkistiska, säger han lätt uttråkad och lite sur smått anklagande till mig.
KENT: Många vet ju inte ens vad anarki är för något. Om man t.ex går ut på stan och frågar vem som helst vad punk är, så svarar dom:
– Jag har hört att ni punkare vill ha anarki. Och sen svara man nånting på det då och så säger dom:
– Det fattar ni väl att det inte skulle fungera. Dom kopplar jämt samman punk med anarki och tvärt om. Såna där anarkister dom bara snackar men inget blir gjort då kan dom lika gärna hålla käften.

KAN MAN FRÅGA ER ANGÅENDE SPELNINGAR!? NÄR NI ALDRIG HAFT NÅGON?
KENT: Jo vi har haft en i vår replokal inför tio femton personer. Jag undrade om dom var nervösa då. Och Kent replikerade:
– Vi öser bara och så skämtar vi vilt med publiken.
CONNY: Vi är inte rädda för att spåra ur heller, det märks väl på den här intervjun.
KENT: Jag tror inte jag är nervös på vår första ”riktiga” riktiga spelning. Va fan ska man vara nervös för?
Conny och jag protesterar och påstår motsatsen.
KENT: Klart man kommer att vara nervös men man borde inte vara det för vår första spelning kommer antagligen att bli på en skoldans och där känner man ju alla.
CONNY: Man känner blickarna mot scenen!
KENT: Klart man är nervös annars är man ju onormal!
CONNY: Va fan snackar du då om?!?!
KENT: Man känner ju alla men det skulle ju inte vara så roligt att spela på ett ställe där det var alldeles ljust och alla sitter på bänkar. Jag tror inte att jag står still på scenen utan jag rör nog på mig lite grann.
Nu börjar Conny och jag oja oss lite över den urkassa publiken här i stan (K-na) och han inskjuter.
– Jämt när det är utomhuskonserter på skolan börjar det att regna! Det var precis vad som hände med oss, eller rättare sagt mej när jag spelade med ett annat band fast vi la av då det började regna.
KENT: Jag själv som publik tycker att det är skönare att vara inomhus där det är mörkt och med lite strålkastare det blir mer känsla.
CONNY: Jag föredrar gärna en liten upphöjning för trummorna. Jag frågade honom om han hade små komplex men fick inget svar.
KENT: Och så ska publiken röra på sig och inte stå som hösäckar i ett hörn.
Conny klagade på att han blivit puttad av en vettvilling på konsert och fått ett blåmärke på benet. Kent svarade honom och jag instämde:
– Det är så det ska vara på Mögel i våras var det ju ett bra tryck det tyckte både Kent och jag även om jag varit med om sjuttio gånger värre.
KENT: Det var de flesta som var framme vid scenen och rätt som det var flög man fram på scenen och låg och skrek vid sångerskans fötter och sen hoppade man tillbaka och nästa flög fram. Conny klagar på att Mögel var ett jävla skitband det var det sämsta jag hört, jag fattade inte hur ni kunde stå och hoppa på Mögel, jag lyssnar hellre på Bach!! Kent och jag tyckte att eftersom det inte e’ några hörvärda band i stan så får man ta tillfället i akt och poga lite. Eller som Kent sa:
– Det hjälper nog bandet mkt att få lite gensvar från publiken.

RÅD TILL NYA BAND?
KENT o CONNY: Det är bara till att ösa det. Skit i hur det låter, det blir bara bättre och bättre, sämre kan det ju inte bli. Försök att skriva egna låtar så snabbt som möjligt, men om det är något band allihop gillar så kan man ju spela sig samspelta med den först. Det är bara att öva.
Sedan frågade jag om det fanns eller har funnits några bra band här i stan och dom svarade:
– Pissvademecum och Manöver är ju i Växjö idag och spelar in en skiva (eller rättare sagt en ”tape” som dom hoppas skall bli en singel) dom e bra. Florens Flopp var rätt bra och Slem också.
COMMY: Vad hette det där dansbandet som hade rökbomber?
– Cocktails (f.d. årg 64). Det har ju blivit modernt med orglar och sånt, skall inte ni också ha det? När jag frågade detta sken båda två upp och sa i en kör:
– JO!! UUUUNOOOOO!! Ja vi håller på att kämpa med Mats Uno Runesson fast han säger att han inte har några pengar, men han vill ju va med.
KENT: Ljudet blir bättre, ja det kan ju faktiskt låta bättre svarade han när jag lyfte på mitt ögonbryn. Lite goa soundeffekter, kolla t.ex på Florens Flopp!! och så försöker han härma något läte som jag ej kan härleda till någon låt.
Med detta avslutas intervjun och Kent, Conny och valda delar av deras Fånclub springer iväg för att hyra någon videofilm och sedan invadera en tjejs hem och deras video… ja se dessa barn, men jag går hem jag.
Text och foto: Anders