Trekant
Stockholm – Järfälla 1981-1982
Medlemmar:
Stefan ”Mongo” Enger: Bas
Erik Björk: Gitarr
Klabbe: Trummor
Hans-Peter ”Happy” Törnblom: Trummor
Anders ”Salle” Sahlin: Gitarr
Martin Ek: Gitarr
Historik:
Början var uppsluppen, mer skoj än allvar. Slutet var sammalunda, men skuggades av en djup tragedi. Däremellan slöt bandet Trekant ytterligare cirklar: dels mellan 1970- och 1980-talets punkboomar, dels mellan två av de mest populära grupper som formats på Stockholms nya vågen-scen.
Den ena var Incest Brothers, som sångaren och basisten Mongo (Stefan Enger) gav sig själv sparken från i början av 1981. I stället började han under våren spela tillsammans med kompisen Erik Björk, gitarr, och trummisen Klabbe. Ambitionsnivån var till en början låg, trion var fullt tillfreds med att lattja i replokalen, där bandets vänstriga förortspunk Smälte samman med Björks ska-influenser och backbeat-riff
På höstkanten stövlade Trekant ändå ut för att möta hemmapubliken i Järfälla. Klabbe hade då ersatts av Happy (Hans-Peter Törnblom) från Incest Brothers. Med gitarristen Salle (Anders Sahlin) utökades gruppen till en fyrkant, men namnet behölls. Att anspela på ett utvidgat gruppsex hade kanske varit att ta skämtet ett steg för långt.
Kvartetten spelade raskt in tre vassa punkpop-låtar till en EP som gavs ut året därpå. Lika raskt blev Trekant ett slagnummer på den livaktiga lokala musikscenen. Eldsjälarna på Björkebyskolans fritidsgård arrangerade mängder med punkspelningar och gav sedermera ut ett par samlingsplattor med förortsband. Trekant medverkade på den första.
Bandets växande popularitet i kombination med en ny våg av Svensk punk genererade fler spelningar, framför allt i huvudstaden. På natten efter Mongos examensfest 1982 grusades emellertid alla framtidsplaner. Efter att Trekant stigit av scenen gick Björk ut i försommarnatten för att aldrig komma tillbaka. Han begick självmord.
De chockade och bedrövade bandmedlemmarna övervägde att upplösa gruppen. På hösten beslutade de sig för att trots allt fortsätta och värvade en ny gitarrist. Martin Ek. Denne var egentligen trombonist och hade mycket att tillföra musikaliskt, men utan Björk hade glöden slocknat.
Nästan ett år efter Björks död strålade Mongo och Happy samman med gitarristen Valen (Thomas Wahlström) för att framträda på en fest. Med glimten i ögat klädde de ut sig till kvinnor och rockade all anständighet av både sig själva och publiken. Spelningen blev en succé. Och vad mera var: Mongo och Happy återfick glöden. De lade ned Trekant och fortsatte som Köttgrottorna, som under åttio- och nittiotalet skördade stora publikframgångar med sin gladanarkistiska rock. Ett par referenser till Trekant fanns med i repertoaren. En sådan, låten ”En björk” på albumet ”Sanningens morgon”, är tillägnad vännen vars glöd slog an Trekants första ackord.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Människor smakar gott, Ryssen, Iowa Jim (Sista Bussen SB 205 -82)
LP Samling: Förortsrock: Inget land (Järfälla Rock JR 001 -83)
Övriga inspelningar:
Radio – Ny Våg session: Människor smakar gott, Svin, Mitt ute i skogen
Live: Ultrahuset 811011, Kvarnbacken 810822, Jacobsberg 810822, Barkaby 811204, Barkaby 820211, Viksjö Teater 820507
