Knugens Håf
Göteborg – Västra Götaland 1978-1982
Medlemmar:
Jörgen ”Yogi” Grann: Trummor
Mikael ”Ticko” Tykesson: Bas & sång
Wiking Andersson: Sång & gitarr
Historik:
De tre musketörerna kommer från västra Göteborg, närmare bestämt från Näset, Åkered och Kannebäck. Barndomsvännerna och klasskompisarna Ticko och Yogi lyssnade på Asfaltstelegrafen 1976 och åkte sedan som så många andra bland första generationens blivande svenska punkare på en språkresa till England 1977. Där fick Yogi även sitt namn eftersom ingen i England till deras stora förvåning kunde uttala Jörgen utan att det lät som Yogin. Väl där köpte och lyssnade de intensivt på Stranglers, Elvis Costello, The Clash, Sex Pistols och Buzzcocks som de till deras värdfamiljs förtret också spelade på familjens grammofon och de såg även The Cortinas och Chelsea live i Torquay. Efter extasen som utbröt var det sedan självklart att de båda skulle bilda ett punkband när de kom hem. Ticko och Yogi samlade diverse vänner för att börja repetera men då ingen av dessa vare sig förstod vad punk var eller kunde spela det minsta så kontaktades Wiking från fjärran belägna Kannebäck. Han visste visserligen inte heller vad punk var men han hade fördelen av att hjälpligt kunna spela ett begränsat antal Beatleslåtar på gitarr. Detta resulterade märkligt nog till att börja med i stompig Lurkerspunk i högt tempo. De var unga och gick då fortfarande i grundskolan och var tillsammans med GLO den yngsta gruppen ur den första punkgenerationen i Göteborg. Belackarna hävdade att det svängde ungefär lika mycket som pålkranarna utanför replokalen i Haga och senare i Gårda dit de flyttat efter att ha tillbringat den första tiden i Tickos garage på Näset där de skrämt upp den välbeställda omgivningen. De fann dock i slutfasen av sin existens sitt hem i fryshuset där de delade replokal med Attentat omgivna av ett antal horribla hårdrockband som repeterade iklädda sina scenkostymer i form av spandextrikåer och där luften var konstant full av hårspray eftersom pudelfrisyrer krävde detta offer.
Första och enda singeln har uppmärksammats för dess riktigt fula omslag, många antar att uselheten förmodligen var en följd av bandets demokratiska och antikommersiella attityd. Alla i bandet knåpade nämligen ihop varsin del av omslaget… Men detta dementeras av medlemmarna själva som hävdar att det var deras egen skönhet som förhindrade dem att dessutom göra ett vackert omslag. Det hade blivit alltför kontroversiellt och svårt för alla de övriga fula grupperna som kompenserade sina eländiga nunor med vackra skivomslag.
Att överhuvudtaget spela in en singel ansågs som suspekt kommersiellt och Ticko var en av dem som hördes mest på Garageligans stormiga stormöten hemma hos Brandy och Fritz på Landsvägsgatan. Knugens Håf var senare ett av fyra band som lämnade ligan för att starta Nonstopmusik eftersom man tröttnat på meningslösa och svagsinta diskussioner om hur man exempelvis gör när man köper och kokar kaffe. De ville hellre vidareutvecklas och satsa mer på musiken. Nonstopmusik var ursprungligen närmast ett bokningsbolag tills dess Ticko tog initiativet till att även inkludera skivutgivning och samlingsplattan ”GBG Punk 77-80” som dokumenterade den ursprungliga göteborgspunken. Nonstopmusik anordnade vid denna tid även klubbkvällar, konserter och festivaler.
Med tiden utvecklades gossarna i Knugens åt punkpophållet och det är inte direkt förvånande eftersom The Undertones var ett av favoritbanden och de påverkades dessutom som så många samtida kollegor av ska och reggae. Många finfina låtar framfördes av bandet på de drygt hundra spelningarna de gjorde med band som Attentat och Slobobans Undergång. Knugarna hade temperament och inte sällan vevades det med både nävar och gitarrer när man inte inskränkte sig till verbala konfrontationer.
För att utveckla sig beslöt man att värva en ny medlem som inte såg alltför usel ut och de fann Joakim Berner, senare JAPOP, som började spela hammondorgel. Medlemmarna i gruppen bestämde sig dock snart för att gå skilda vägar men genomförde trots detta en gemensam avskedsturné med Attentat där en intensiv spelning på Ultrahuset satte punkt för deras gemensamma aktiviteter. Yogi startade därefter gruppen Tap-Tap-Tap som ägnade sig åt något som inspirerats av Joy Division, New Order och Gang of Four. Wiking spelade deppig postpunk mest påminnande om tidiga The Cure i Abcess Exil, där även Yogi två år senare dök upp. Ticko fortsatte spela ska-pop och sedan mer reggae med Rövarna och släppte sedan även en solosingel under det ganska omständliga namnet TKO & the Communist Party Party Band.
Från boken Ny våg (Redigerad och utvidgad text)
Låtar: Oo, aa, Sexkomplex, Den mänskliga faktorn, Love for sale, Hur kan du älska?
Diskografi:
Singel: Alla kan inte älska (KNU KNU II -82)
LP Samling: GBG Punk 77-80 – Oo, aa (Nonstop Records NSM 33-03 -86)
CD samling: GBG punk 77-80: Den mänskliga faktorn – Du är inte ensam (Nonstop NSM 33-13 -92)
Övriga inspelningar:
Radio Ny Våg Oo, aa – Den mänskliga faktorn, Love for sälj, Hur kan du älska, när du inte kan hata?
Live: Sprängkullen 79-07-14, Slottskogsfestivalen 79-08-18, Sprängkullen 80-09-13, Sprängkullen 81-01-??, Ultrahuset 82-01-30
Kloak Stank # 5
Kapitel 1
”Skivan”
7″ i diameter, svart, och rund. En mycket vacker etikett i ett riktigt förbannat fult omslag som blev alldeles för dyrt. Den spelades in i Nacksvings studio under 7 timmar i April – 80 med hjälp av den trevlige kulturmiljonären Tommy Rander som apropå ingenting tycker väldigt mycket om blues och ser att helst att så många som möjligt blir övertygade om bluesens kvaliteter och fina traditioner. Baksidan fick en omild behandling (dålig mix och inspelning).
Framsidan däremot blev riktigt bra och Šr inget att skämmas för. Vi skulle kanske göra en trevlig tredimensionell förpackning ( precis som Skids ni vet ) och sälja den genom er tidning, fast då måste det givetvis vara en ny förpackning på den också så skit i det, sånt har vi inte tid med.
Kapitel 2
”Musiklivet i Göteborg”
Här hålls det på traditionerna minsann. Grupperna/musikerna är helt fantasilösa till 98 %, så det är idé att åka hit och börja sälja rytmboxar eller synttrummor. Försök med magnesiumbomber och rökmaskiner istället, det brukar dom gå på här nere Extra, Forest eller Snowstorm t ex (hahahaha)
Speltillfällen är det bäst att ordna själv, fritidsgårdar t ex. Om man är ett mycket litet band är det i stort sett enda chansen att få spela. Klubbarna bokar bara stora band (undantag Rockers) eller , nära bekantas band som fått för sig har någon publik.
Annars kan man ju om man är den stolta ägaren till en alldeles egen klubb/diskotek, skapa sin egen publik åt sina kära musicerande vänner med hjälp av Levis-reklam och bokningsbolag. Kommer ändå inte publiken så kan: Folköl, glass, akvarium…ähh skit i det !
Vi får i och för sig spelningar på sådana ställen men då måste man ju ta ut rätt gage på rätt ställe, spela gratis för rätt grej osv.
Kapitel 3
”Vår bekantskapskrets”
Det är mycket bra att dela lokal med Attentat. Det är mycket bra att ordna spelningar med Attentat, dom bär grejor jävligt flitigt. (förutom Jönsson han har bättre saker på gång ring 031/28 60 56). Dessutom är Paddan (känd från Vecko-revyn) en bra chaufför.
Att åka bil med honom är den enda trygghetskänslan jag känt sedan jag började skolan- 69. Det går bra att dela PA med dem också.
– Vika band spelar ni helst tillsammans med?
– Vi spelar och har spelat med många olika sorters band, fast det är ju bara vid större spelningar och festivaler där olika musikstilar är representerade.
De är okej om dom ställer upp på samma sak som oss, lånar ut grejer osv. Det lyckas ganska sällan då dom lider av ”jag måste ha min power baby 712 ZLUP förstärkare å den röda belysningen i ögat 2. När vi ordnar egna grejer blir det oftast sådana vi redan känner och vet vad dom går för: Attentat, Slobobans U, Bruset m fl.
Kapitel 4
”Skivplaner”
Vi har inga planer på någon skiva för vi är så lata och har jävligt svårt med pengar, och går jämt back samt att det är jävligt stressigt i studion ”aj fan nu är klockan 5 det blir 1000 kr” osv, sist la vi ut pengar själva och har inte sett dom sedan dess och lär aldrig få göra det heller.
Fast betalar någon studion så….
– Låtar?
– Någon hittar på en töntig melodi, oftast har vi texten innan. Sedan går vi igenom allt på repen (högst 6 timmar i veckan) och arrangerar om och stökar tills alla är nöjda. Ofta ändra vi låtarna när vi kört dom ute ett par gånger, man tröttnar så fort annars, iallafall gör vi det .
Samarbetet är okej fast vi bråkar och är oense om jävligt mycket, det är väl därför vi låter olika från gång till gång fast det är samma låtar. Det taskiga med att vara tre är att alla måste spela bra samtidigt för att det ska bli en bra spelning.
Vi skulle i och för sig ha med något mer instrument, men det nog omöjligt att hitta någon som passar in med oss tre, vi har ju känt varandra jävligt länge och är kanske inte så lätta att ha att göra med.
– Politik?
– Vi står oftast för eller emot ganska konkreta grejer, men bör lösa dom konkreta sakerna först och inte snöa in på något strikt manifest får det kommer i andra hand.
Från Kloak Stank # 5 Text Magnus Foto: Knugens Håf
Funtime Nr 14
Kärlek och Apati med Knugens Håf
Jag minns att jag inte var allt för imponerad av Knugens Håf´s allra första spelning som inträffade i början av april 1979. Dom spelade en tung enforming punk och verkade ha The Lurkers som sina främsta förebilder. Det var i början av sin karriär Knugens fick rykte om sig att låta som en pålkran…
Idag är Knugens Håf ett av Göteborgs klart intressantaste band, dom har utvecklats enormt bara de senaste månaderna. Knugens är ett av de roligaste banden att se live, samtidigt som dom är samspelta och sammansvetsade är medlemmarna totala kontraster till varandra.
Basisten Tykesson (Ticko) verkar väldigt säker på sig själv och övertygar med sitt basspel. Viking är rätt så blyg av sig och verkar närmast förlägen över att vara den som både spelar gitarr och sjunger. Slutligen har vi trummisen Yogi som målmedvetet och energiskt håller en fast takt, ibland så energiskt att han inte märker när låtarna slutar.
Ticko: Vi blev inspirerade av lokala band främst Göteborg Sound att börja spela. Viking var den ende som kunde spela när vi startade. Han brukade ofta uppträda på skolshower och dylikt och spela rock ´n´roll. I början höll låtarna sånt högt tempo att vi bara hann göra enkla grejer på våra instrument. Det är först sen vi dragit ner på tempot som vi utvecklats som musiker.
Yogi: Första månaderna hade vi ett visst antal låtar som vi spelade snabbare och snabbare för varje spelning. När vi efter ett tag fick höra en inspelning med oss själva förstod vi att ”så här kan vi ju inte fortsätta”. Vi drog ner på tempot, skrev nya låtar, men när vi fick höra en ny inspelning med oss själva upptäckte vi att ”så här kan vi heller inte fortsätta”.
Efter dessa lärorika episoder gick utvecklingen framåt i rask takt. Från att ha varit ett medelmåttingt punkband blev Knugens plötsligt variationrika och intressanta. Till stor del berodde det nog på att Knugens-pojkarna började lyssna på och inspireras av annan musik än punk: reagge, Joy Division, Buzzcocks osv. Man kan säga att gruppen börjat spela en slags personlig pop-punk där såväl Viking som Ticko ibland spelar klart reagge/ska-influerat på sina instrument.
Knugens Håf blev snabbt kända för att vara ett av Göteborgs mest anti-komersiella band. Det gick t.o.m så långt att dom hävdade att Knugens minsann aldrig skulle ge ut nån skiva.
– Det var i samband med den singelhysteri som rådde ett tag inom Garageliga, plötsligt skulle ALLA ge ut skivor samtidigt. Vi hade inget material värt att ge ut och tyckte att det var fel att ge ut en singel bara för att alla andra gjorde det.
– Nu har ni trots allt gett ut en singel…
– Vi trodde vår skiva skulle bli bra och meningsfull i och med att vi väntade så länge med att spela in den. När vi kom in i studion så fattade vi inte hur allt det tekniska fungeradde och hade problem med mixningen så resultatet blev väl inte så lysande.
– Ni gjorde också en del hätska uttalanden om skivbolag…
– Vi sa att det var kommersiellt att spela in för skivbolag över huvudtaget. Då hade vi inte insett den enorma skillnad som råder mellan olika bolag. Om man ser på t.ex så drivs det ju inte av någon profithunger och det finns inga aktieägare som sitter och håvar in stålar. Om man vill nå ut med sin platta så måste man fixa en effektiv distribution. Tyvärr är det naivt att tro att man kan fixa allting själva men man kan ju överlåta så lite som möjligt på andra.
– Vad tycker ni om att lira på diskotek?
– Det är fel att spela på diskotillställningar, det är fel när nån utomstående ska tjäna pengar på att låta lokala band spela. Många band som lirar på diskotek o dyl, försvarar dessa spelningar med att ”det är bra att nå ut till så många som möjligt! Men med den argumentationen vore ju idealet att spela disco med bra texter och skriva kontrakt med CBS.
Ticko: I början hade vi texter typ ”du är en idiot som gillar disco” osv, men på sista tiden har vi blivit mer nyanserade.
Knugens Håf lägget stor vikt vid sina texter. Fortfarande handlar en stor del av sångerna om apati, likgiltighet och monotomi men många av sångerna har ett väldigt positivt innehåll. På reperoaren finns b.la. några vackra kärlekssånger, dom flesta av de nyare texterna handlar om känslor.
Ticko: Det är viktigt att bryta sig ur sin isolering, att vaka upp mänskligt så att säga. Det kan vara viktigare att umgås med sin granne än att gå med i ett politiskt parti.
Rätt ovanliga åsikter för att komma från ett punkband men så är man också kritiska till en del riktningar inom punken.
Ticko: Det har blivit inne bland en del punkare att läsa Piff och Fantomen, käka hamburgare och vara dum i huvudet. Det är inte längre bara en tävling om vem som ser punkigast ut utan också vem som är dummast. Om jag plötsligt skulle börja se ut som en punkare skulle folk i min omgivning säga ” han där e dum i huvet” och det skulle bli svårare att få folk att lyssna på en.
– Är det inte att falla undan för omgivningen?
Yogi: Det håller jag med om. Det bästa är att se ut som en punkare, förklara vad punken står för och övertyga sina vänner om dess kvaliteter. Även om Kungens Håf inte ser ut som ett punkband sås står vi för punkens idéer samtiding som vi klart tar avstånd från nostalgi- och ”dum” punk.
– Hur skriver ni era låtar?
Viking: Det är antingen Ticko eller jag som kommer med UPPSLAG men sen hjälper alla till med utformningen av låtarna.
– Ni har aldrig tänkt på att skaffa er en fjärde medlem?
– I början gjorde vi det men vi har upptäckt att det är perfekt att vara tre stycken. Det blir färre konflikter och så är det lätt att ställa in ljudet live.
Knugens är något av ljudfanatiker, perfektionister men så brukar dom låta mycket bra live. Sneast jag såg dom svarade dom för en fin spelning med idel topplåtar förutom att dom på sin reagge-låt lagt på vanligt eko i hopp om att det skulle låta som dub vilket förstås fick en reaggepuritan som jag att närmast avlida.
Knugens Håf är ett band med framtiden för sig, medlemmarna är unga och har mycket kvar att ge. Det enda hindret är deras usla ekonomi som om det vill sig illa kan knäcka bandet. Om inte så kommer Knugens definitivt att bli ett av Sveriges bästa band. När jag avslutningsvis frågar om det är nåt viktigt dom vill ha sagt ropar Ticko: ” Vi vill inte att folk som läser artikeln ska tro att vi är ett vanligt punkband”.
Hmmm…
Funtime Nr 14 – Text: Mats Johnsson – Bild: Lars Sundestrand
