Chatterbox
Stockholm, Nacka, London 1979-1981 (Foto Ann Duroj)
Medlemmar:
Hocky: Sång, Gitarr, Synth
Janne Lundberg: Gitarr, Sång
Matte Marshall: Bas
Uffe Erlandsson: Trummor
Charlie Green: Sång (79-80)
Chatterbox ver.2:
Åsa Axelsson: Sång
Janne Lundberg: Gitarr, Sång
Matte Marshall: Bas
Stephan Rossi: Trummor, Sång
Richard Gabrielsson: Keyboard
Historik:
Chatterbox kallades punkens supergrupp, men var i sjäva verket 3/4 gamla Berlin och Hocky från The Pain. Bandet gick från en mer ordinär punkrock till ett mörkare och mer synthbaserat sound, för att i sista upplagen bli ett regelrätt new romantic-band. Chatterbox var också det band som lovordades mest av alla Stockholmsband. Mats Olsson som stått frågande inför förlagorna hyllade bandet när de medverkade på samlingen Let It Out och kallade musiken ”punk för 80-talet”. De plockade också in en gammal tjejkompis till Hocky på sång, Charlie Green, och tack vare henne fick bandet spela förband till The Clash på Scandinavium i Göterborg, men då hade redan Charlie fått sparken från bandet. Trots massiv uppmärksamhet och en inbokad Englandsturné lyfte det inte för Chatterbox, Hocky lämnade gruppen för att starta La Crosse tillsammans med Pelle Lidell från Alien Beat. Janne och Matte fortsatte med ännu en sångerska; Åsa Axelsson, f d Alien Beat. Men det var bara konstgjord andning. Bandet upplöstes 1982. 1986 återförenades Chatterbox inför ett fullsatt Ritz och låg i malpåse fram till 2001 då de återförenades för att spela en kväll med Berlin och The Pain. 2013 återkom Chatterbox till livescenen och 2015 ska ny musik släppas.
Låtar: Sista chansen, Illusioner, Death of a young soldier, The End, Distant call, On the way up, Clouds passing by, Mystery life
Diskografi:
Samling LP: Let it out – Sista Chansen – Illusioner (Adventure Records – 1980)
Singel: Forgotten Heroes – The Visitor (Adventure Records – 1980)
Singel: The End – Distant Call (Adventure Records – 1980)
LP: Europop (Adventure Records – 1981)
Samling CD: Svenska Punkklassiker: Forgotten heroes (MNW MNWCD 2012 – 2003)
Övriga inspelningar:
Demo:GMP Studio februari 1980 – Soundtrack Studio april 1980 – Demo 1986
Radio SR-P3 Tonkraft April –81
Live: Music Palais 79-12-05, Musikverket 80-10-18, Göteborg 80-05-24, Village 80.
Video: Let It Out galan.
Ladda hem MP3:a: Death of a young soldier – It´s all in your eyes – Känslor i ensamhet
Expressen 81-02-07
Det finns en miljon historier om Chatterbox i den stora staden, det här är bara en av dem.
När Chatterbox kommer till Expressen vill inte vakten släppa in dem eftersom de har en kasse starköl med sig.
När vi ska plåta dem framför en jättelik Stockholmskarta faller Hocky baklänges och knäcker kartan på mitten.
Det är sånt som bara händer Chatterbox.
Jag tror Chatterbox är det svenska band som rent imagemässigt är mest troget punkens rötter.
Historierna om Hockys och Marshalls Beyaz-vanor är oändliga. Dessutom ser de farliga ut. Första gången jag såg Hocky spelade han fortfarande i the Pain. Hocky och Pains sångare Staffan kom in i omklädningsrummet på Musikverket, kastade ölburkar och sparkade på inventarierna.
Det var punkens ge-fan-i-allt.
Den totala hämningslösa utlevelsen. I flera år var jag rädd för Hocky. Har ni sett honom i hans mest elaka flin så förstår ni varför .
Rapningar
Och att intervjuva Chatterbox i dag är fortfarande som att träffa Sex Pistols 1977, med alla idiotsvar och rapningar.
Nu ska inte hela Chatterbox lastas för de storiers som kringgärdar bandet. Det är Hocky och Marshall som är vildhjärnorna som håller imagens fana på någorlunda stång.
– Uffe (Erlandsson) och jag är mycket måttliga. Vi dricker knappt nånting, säger Janne Lundberg.
– Det mesta är snack. Vi dricker oss aldrig stupfulla när vi lirar, det går inte. Fan, allt det där började i Pain. En gång fyllde vi ett par spritflaskor med vatten inför ett gig och folk fick för sig att vi drog i oss ett par helor vodka på varje gig. Så där är det ju inte, säger Hocky.
Depressiv.
När Chatterbox bildades var det ett samgående mellan Hocky från Pain och tre fjärdedelar Berlin. Sen dess har Chatterbox utvecklat en säregen stil, en mörk dyster och depressiv musik som väller över lyssnaren.
De är överens om att det hänt mycket sen 1977. Precis som Alien Beat förra veckan saknar de lite camaraderiet från punkens tidiga stadium. Idag är det inte en ohämmad lek längre. I dag är det skivkontrakt, turnéer och LP-skivor.
– Men allting startade ju där, i leken. Sen hänger man kvar och finner en egen stil, säger Marshall.
– Visst det var kanske en annan stämning på den tiden, det är jävligt mycket allvarligare i dag, fortsätter han.- Men grejen är att det är lika roligt att spela. Det är ju därför man fortsätter, för att det är kul att spela, säger Hocky.
Men Chatterbox spelar inte så ofta ute. Dels vet arrangörerna inte riktigt vilket fack de ska placeras och dels vill gruppen ransonera sig så att publiken inte hinner tröttna.
Alltså tjänar de lite, hankar sig fram på ströjobb och försöker låta bli att tänka på trivialiteter som skulder och skatt.
Hur orkar de?
När man som utomstående betraktar ett svenskt rockband av idag kan man ibland inte fatta att de orkar hålla på.
– Men man får ju lön för mödan. Tillfredställelsen kommer när vi nu får ge ut en LP. En anna tillfredställelse var förstås när vi var förband till Clash i Göteborg, säger Janne.
– Fan vad nervöst det var!
Strax innan vi skulle in på scen kröp vi på väggarna, säger Hocky.
– Och en av mina bassträngar sprack och jag hade inga i reserv. Vi rusade in till Clash och skrek om strängar i panik. De hade en hel låda som jag fick ta av, säger Marshall.
Clash-spelningen blev av tack vare Charlie Green, en engelsk sångerska som i fjol var med i Chatterbox. Idag vill de inte snacka om henne, men Hocky och Janne erkänner att de hade baktankar med att ta med henne – hon var inte så ”het” som artist, men en jävel på kontakter, framför allt i England.
Nu är Chatterbox första LP klar. Den får namnet ”Europop” och släpps troligen den här månaden.
Expressen 81-02-07 – Text: Mats Olsson Bild: Göran Ärnbäck
Heatwave Nr 2
Musiken som gör så att dödskylan sakta men säkert fortplantar sig från scenen ut i publiken.
Chatterbox, Stockholmsbandet som spalat i hop knappt två år, gjorde sin första spelning på Musikverket under namnet Deathtrip och bara spelade Pistolslåtar.
Chatterbox har två singlar bakom sig, medverkat på en samlings-LP som heter ”Let it out” och nu ligger alltså deras debut LP ”Europop” ute på diskarna sedan ett par veckor tillbaka. Europop spelades in på två veckor, vilket kanske är orsaken till den dåliga produktionen.
Musiken är väldigt orginell, de spelar en slags dyster och depresiv new wave med mycket ekon och effekter. Det är ingen musik som fastnar första gången man lägger på plattan.
– Vad handlar texterna om?
Matte: I första hand så skriver vi texter som passar till musiken. Vi har inget budskap i våra texter, men ibland handlar de ändå om viktiga saker. Alla i bandet skriver texter, men musiken gör hela bandet tillsammans.
Vad har ni för framtidsplaner?
Matte: Vi ska försöka lansera oss utomlands, vi har kontakt med en del länder på kontinenten. Holland och Frankrike t ex håller vi på att förhandla med. Vi planerar också att byta skivbolag, ett par stora är på gång. Adventure, vårt nuvarande skivbolag, har för små resurser, de har inte ens råd att göra reklam för LP:n, och Billy Madden är inte den bästa producent man kan tänka sig. I maj kommer vi förhoppningsvis ut med en ny singel och låtarna blir förmodligen ”Reaction” och ”King and desperate men”, vilket är en dikt från 1500-talet som vi hittade i en bok och satte musik till.
– Var spelar ni för det mesta och vad har ni för slags publik?
Janne: Hittills har det blivit mest Stockholm, men vi har även varit ute i landet och spelat sådär en tio gånger kanske. Det är väldigt blandad publik på våra konserter och det är bra för vi vill nå ut till en bred publik.
– Hur reagerar publiken ute i landet på eran musik?
Janne: De verkar mest förvånade, de brukar bara stå och glo och verkar inte veta vad de ska tycka.
Chatterbox är alltså: Janne Lundberg, sång och gitarr, Matte ”Marshall” Perssson, bas, Hocky, sång och gitarr samt Uffe Erlandson på trummor. Avslutningsvis kan tilläggas att alla i bandet har en bred musiksmak, Janne är dessutom Cure-fanatiker.
Heatwave Nr 2 – Text: Eivor Rasehorn – Foto: Charlotte Nedeby
