Grisen Skriker
Farsta – Stockholm 1978-1979 (Foto: Thomas Wejdsten och Magnus Widqvist)
Medlemmar:
Henrik ”Hemsk” Franzén: Sång
Hasse ”Hjälp” Edström: Gitarr, Sång
Martin ”Maskin” Sörlung: Bas
Mats ”Mums” Borg: Trummor
Per ”Precicion” Edström: Gitarr
Olle ”Ond” Berglund: Gitarr
Historik:
Grisen Skriker var ett liveband utan motsvarighet. Här suddades verkligen gränsen mellan band och publik ut. Det var ofta gott om folk på scenen och bandmedlemmarna bjöd rejält på sig själva. De spexade och spelad upp små teaterscener för att förstärka texterna, de bytte instrument med varandra och så vidare. Det skulle vara kul att titta, och alla medlemmar skulle vara dominanta.
Och spelade ute gjorde de ofta. En Ku-Tillställning mot JAS blev i november 1978 gruppens första spelning, och därifrån till splittringen i augusti året därpå gjorde de drygt femtio spelningar, ofta ute i Stockholms förorter.
Bandet bildades i september 1978 av sångaren Henrik Hemsk (Henrik Franzen) och trummisen Mats Mums (Mats Borg). Mats hade spelat symfonirock men tröttnat och Henrik hade punkbandet The Crack. De bestämde sig för att starta ett band tillsammans. Hasse Hjälp (Hans Edström) och hans bror Per precision (Per Edström) bodde grannar med Mats och anslöt sig med varsin gitarr. Sist in kom basisten Martin Maskin (Martin Sörling) när han ersatte originalmedlemmen ”Fönis”. De flesta kom från Farsta med omnejd.
I mars/april 1979 spelade de in sin första EPoch sommaren efter åkte de till Koppom i Värmland och spelade in EP nummer två. De blev därmed absolut det första att spela in i Silence numera legendariska studio. Då var Per ersatt av Olle Ond (Olle Berglund).
Grisen Skriker lät bra redan från början tack vare att åtminstone några hade spelat tidigare. De ösiga låtarna kunde visserligen låta väl så kaotiska, men dessa blandades med lugnare spår som ”Plast” och ”En öl till”. Lugna låtar av denna tidens punkband var förstås något mycket ovanligt, men de nämnda låtarna gick mycket bra hem hos bandets publik.
Gott om bestämda åsikter hade de. Bandet var väldigt politiskt och gjorde bland annat vad de kunde för att slippa spela ihop med band de inte tyckte att de hade något gemensamt med, till exempel de punkband som sjöng på engelska. De tjafsade till och med mer med punkbanden än de gjorde med proggarna. Detta ledde ibland till handgripligheter mellan exempelvis dem och The Pain. Grisen Skriker tyckte också om att retas. Eftersom svart var punkens färg så spelade de ibland helt i vitt.
Det låter otroligt idag men deras politiska ställningstaganden spreds sig till och med till Säpo. I boken ”Hotet från vänster” av Magnus Hjort avslöjades att de avlyssnats i Silence studio medan de spelade in.
Något album blev det aldrig trots att det fanns låtar i massor. Fast egentligen skulle de inte ha givit ut något överhuvudtaget. Bandet ansåg från början att de inte skulle göra några skivor och skulle de göra det skulle det inte ske på något riktigt skivbolag. Efterhand kröp de dock till korset, men de valde i alla fall det vid denna tiden mycket proggiga Silence Records. Bolaget försökte även få dem att göra en LP, men där sa bandet stopp.
När de i augusti 1979, alltså mindre än ett år efter starten, spelade på Fyran i Stockholm visste de att det var över. Henrik hade bestämt sig för att sticka till USA och plugga, och att fortsätta utan honom var aldrig aktuellt. Bandets saga vara därmed över.
Efter splittringen bildade bröderna Edström och Mats Raketerna innan den sistnämnde efter ett kort mellanspel som klaviaturspelare i Diestinct hamnade i John Lenin. Därefter spelade han live med Jakob Hellman och varmed om att bilda Screamin Mothers. Hasse släppte 1991 soloplattan ”laddad” där även hans bror medverkade.
Henrik å sin sida gav sig ut på förhållandevis experimentella utflykter i först 22 för många och sedan Pärlfiskarna. Olle hamnade sedan i Dirty Old Men och har senare spelat mycket blues, bland annat med Slim Notini.
Från boken Ny Våg
Låtar:
Sextiofem, 1000 Punks, Synnergrens lakejer, Vi e de nya, Plast, Direkt aktion, Jag e så dum
Diskografi:
EP: Dansa tills du dör – 1000 punks – Möglig svamp – Tänk om – Sextiofem (Silence Zing 106 – 1979)
EP:Vår tids folkmusik – Plast – Vi ska visa dom – En öl till (Silence Zing 107 – 1979)
CD: Grisen Skriker´s EP´s + 4 låtar till (Silence SRSCD 3623)
Samling LP: Oasen: Kärleksjakten – Du är så dum (
Samling CD: Ståkkålmsjävlar Sextiofem (MNW MNWCD 187 – 1989)
Samling CD: Ny Våg 78-82: 1000 Punks (MNW MNWCD 243-244 – 1993)
Samling CD: Svenska Punkklassiker: 1000 Punks (MNW MNWCD 2012 – 2003)
Samling DVD: DVD: Svensk Punk 25 år. (Medieprogrammet.nu – Svp25 – 500 ex)
Övriga inspelningar:
Demo:
Radio: SR-P3 Tonkraft
Live: Solna 78-12-02, 4:an , Musikverket 79, Göteborg Slottskogen 79-08-18, 4:an 79-08-20, Oasen 09-15 (Utan Henrik)
DVD: Offentlig repning på Café 44
VLT den 25/5-79
GRISEN SKRIKER MAJ-79
Denna artikel var ursprungligen publicerad i VLT den 25/5-79.
Det hela utspelas på en veckolång musikfestival under mottot Rock för jobb, där bl a Ebba Grön, Grisen Skriker, Tv 3, Baiters och ett helt gäng band till spelade.
Hur länge har Grisen Skriker funnits?
-Sex månader och vi är uppe i 34 spelningar.
Det är ganska mycket, vi har spelat två gånger varje vecka ungefär.
Vad tycker ni om den här festivalen?
-Ja, så där.
Det är lite för mycket Woodstock 2, för mycket droger och så där.
Annars är det schysst.
Det får inte vara en festival bara för att man tycker det är skönt, det måste vara nån mening med den också.
Mullvadsoperan och RFHL, filmerna ”Dom kallar oss mods”och ”Ett anständigt liv”o sånt där.
Det är därför jag tycker det är positivt med den här grejen.
Vad tycker ni om Rock Against Racism rörelsen?
Det är väl bra ,men det har blivit popigt.
Många band hänger på bara för att de ska bli kända.
Det är många band som inte vet vad det handlar om, lika många band i Oasen, som ställer upp för att det är popigt.
Inte sant?
De vet inte vad det handlar om.
Vad har du för inställning till droger ?
-Det är svårt med alla som röker hasch.
Men , det är väl likadant med lördagsfyllan.
Det som håller upp hela svenska arbetarklassen är att man får supa på helgerna.
Jag tror inte det är att bara säga så här: kom nu grabbar så gör vi revolution.
Först måste man se upp till sig själv, varför man håller på så där.
Jag super också, men jag vet i alla fall att det är fel.
Men många hajar inte det där.
Se bara på hela jävla raggar kåren.
Dom tycker ju det är så jävla häftigt.
Många punkare var ju med vid första maj och demonstrerade för ”Ned med hela skiten” ställer du upp på det?
-Nej inte just ner med hela skiten.
Vår paroll var, det vi vill ha det ska vi ta.
Så här är det, alltså.
Se på hur man ockuperar hus, som Järnet och Mullvaden.
Det går inte att snacka med dom, de har alla lagar på sin sida alla skrivbordspapper
och sånt.
Det är lika med oasen, det går inte att hålla på och snacka hela tiden.
Man måste ockupera, alltså.
Hur är det med spelställen – är det dåligt med ställen i, Stockholm?
-Det finns ju en 50-60 ungdomsgårdar.
Men där går ju tolvåringar och såna där, och är fulla liksom.
Vill man komma ut till schysst publik, är det svårt.
Alla pubar och liknande tar ju bara gamla gubbar, gamla etablerade.
Det finns i alla fall en tio schyssta ställen.
Varför väljer man ett namn som Grisen Skriker?
-Beatles var redan upptaget.
När vi kom upp, var vi ett av de få banden som sjöng på svenska, ett av de få banden som tog ett svenskt namn.
Vi ville inte hålla på med läderbrallor och säkerhetsnålar genom kinderna, och sådana saker tog vi helt avstånd ifrån.
Vi ville ha ett namn som sa något annat.
Grisen Skriker det tyckte jag lät bra.
Det är fler och fler band som börjar sjunga på svenska.
Men det finns två läger här i Stockholm – ett som är lite dåliga engelska kopior och så finns det Ebba Grön Molotovs och så vi.
Rude Kids sjunger på engelska, vad tycker du om det?
-Jag skulle aldrig kunna spela tillsammans med dom på ett ställe.
Dom står inte för samma sak, men om dom kallar sig punk, då vill inte jag kalla mig för det.
Är det många tjejer i med i ”punkrörelsen”?
-Det är många som hänger efter mig.
Nej de flesta brudar hänger nere i gallerian, där har jag inget intresse av att vara.
Jag tycker det bara är dårar där, sådana dåliga kopior som jag säger.
Går och snackar om Sid Vicious- när han dog- oh det var så synd och så där.
Jag sörjer honom inte jag kände inte honom.
Han har inte gjort nåt för mig.
Vad menar du punk är?
-Det jag ser i Sverige som riktig punk det är inte vi har social misär, att vi har taskigt med stålar.
Utan det är att vi har en sån jävla tristess.
Ingenting att göra bara TV-tittande och en massa ungdomsgårdar, som man blir styrd av.
Man måste engagera sig ute i förorterna, förortsbarnen, det är dom ska bli punkare.
Men dom sitter bara på tunnelbanestationerna och röker hasch.
Så är det va!
Det får inte bara bli ett Oasen i Rågsved.
Där jag bor i Farsta, försöker vi starta ett kulturhus, med musik och sånt.
Men det jävligt svårt.
Alla är så sega, kulturnämnder och annat, när vi försöker hyra in oss.
Nej, det är nobben direkt.
Det viktiga är det inte bara händer i Rågsved utan i alla förorter.
Det är väl bra att det sprider sig landet också?
-Det kommer att bli så t om en tio år kommer de ute på landet att lyssna på punk.
Men vad gör dom idag?
Jag var uppe i Mora och där lyssnade dom bara på Boppers och såna grejer dom fattade inte sin egen situation ungefär.
Tror du punkrörelsen kommer att hålla i sig, är det något övergående eller kommer den att utvecklas till nåt annat ?
-Hålla i sig ?
Det är ju bara en generation, ungefär som 1968, då blev den generationen medveten.
Vi har blivit mer och mer medvetna om vår situation,fast vi ställer mer och mer krav hela tiden.
Dom som kommer efter oss ställer också mer och mer krav, det blir mer och mer krav hela tiden.
Vi kan inte starta några grejer för oss själva , va ! det gäller att sprida till olika människor.
Punken sitter inte bara i håret nu , som det gjorde från början.
Det viktigaste är att man kan göra nåt själv, man behöver inte sitta och läsa en massa ideologier.
Karl Marx Das Kapital och liknande.
Det kan man snacka om senare, först måste det börja hända
En del säger att proggarna är så ruttna ,vad tycker du ?
-Det är lite överdrivet.
Musikmässigt så gillar jag inte Björn Afzelius o dom.
I deras texter så finns det jämt lösningar och sådana grejer.
Musikaliskt så står dom på sin plätt på scen.
Då kan man lika gärna köpa en skiva med dom.
Vi har spelat tillsammans med dom- det var för jävligt att se dom.
Heltråkiga, men kunde blunda, det var ändå inget man missade.
Men annars det är ju dom som byggt upp det här, punken hade aldrig kommit om inte dom funnits.
Men vi är med i musikrörelsen, då får vi försöka ändra på den också.
Det är fel att klanka på proggarna- det går inte att ta avstånd från dom.
Tycker du det är viktigt att man rör sig på scen, hoppar runt…?
-Vi tycker om att spela teater och så där.
Alla lever som fan, det ska vara kul att titta på varje kille.
Det får inte bara vara en, som sångaren, som dominerar.
Alla måste vara dominanta.
Och det ska inte vara inrutat utan spontant.
Vilka är det som spelar i Grisen Skriker ?
-Hasse Hjälp – gitarr -Henrik Hemsk – sjunger o skriver de flesta texterna. -Martin Maskin – bas
-Mats Mums – trummor -Olle Ond – gitarr
Vi har utvecklats mycket, har vi märkt.
Från början körde vi bara 2-3 ackords låtar.
Nu börjar det bli mer och mer.
Men fortfarande inom de enkla grejerna.
Det får inte bli tiominuters solon som man inte klarar av, men det får inte vara enkelt för enkelhetens skull.
Texterna är väldigt viktiga, vi sjunger om hur vi har det i förorterna , där vi bor.
Var drar man gränsen mellan kommersialism och där ni är nu ?
-Det är kommersiellt att göra en skiva. Det går inte att komma ifrån att man blir känd.
Grejen är att man ska bli känd, men an ska bli känd på sina egna villkor.
Inte bli som Rolling Stones som helt tappade förankringen med sig själva.
Man är bara en människa från början, man är varken bättre eller sämre än någon annan.
Man får inte leva upp till att man är idol. Att överskatta sig själv.
VLT den 25/5-79
Funtime nr 6 mars – 79
Grisen Skriker är ett nyavågen (gamla kanske det heter nu)band från Stockholm.
Jag träffade 3 av grabbarna, Henrik Hemsk, Hans Hjälp och Martin Maskin vid en konsert på Oasen i Rågsved den 2:a mars och passade på att fråga ut dom lite.
.
Vad handlar era texter om?
Hemsk – Vi skiljer oss från de andra punkbanden för vi är jävligt politiska och sjunger bara på svenska och bara våra egna låtar. Det är inte anknutet till nåt visst parti, men vi vill att ungdomarna ska vakna upp ur sin sänkta depressionsgrej som dom har. Dom flesta punkare är också såna där jävla modepunkare.
Dom färgar håret men dom menar inget med det och dom klär sig annorlunda men det är bara en grej som dom gör. Dom har inga åsikter.
Men vissa som färgar håret och så, menar ju jävligt mycket med det, eller hur?
Folk som tycker om oss måste gilla våra texter och ta politisk ställning, men inte partipolitisk. Låten 65 handlar om hur det är att bli gammal i Sverige. Det Kommer En Dag (en anarkistisk bön) handlar om att om alla tar i så kanske det kommer en dag.
Planerar ni att spela in nån skiva?
Hemsk – Vi har kontaktat Mistlur. De sa att vi inte var riktigt mogna för en skiva ännu. De vill gärna göra en skiva med oss, men har inga stålar just nu. MNW är jävligt tända på oss. Vi ska ställa upp i en rockbandstävling den 1 : a april. Vinnaren får åka till Gotland och spela. Men om vi gjort en skiva så får vi inte vara med i tävlingen så vi vet inte hur vi skall göra nu. Jag personligen vill göra en LP direkt, jag tycker vi har så mycket material.
Hjälp – jag vill absolut inte göra en LP, det tycker jag skulle vara tvärtemot allting. Jag vill göra en singel och sen vill jag spela ute. Det är bäst att börja med en singel, en tia det är vad folk verkligen kan lägga ut på musik. Om det går åt helvete och man har en LP som kritikerna säger är värdelös, så blir man ju verkligen sänkt och kanske lägger av. Men har man en singel så kan man ju fortsätta ändå, det viktiga är att spela ute för folk levande, speciellt den här musiken vi håller på med, punken, den bygger jävligt mycket på vårt scenframträdande. Vi kan inte få den bilden av oss på en skiva.
Hemsk – När vi skulle välja material till en singel, ingen jävel tyckte samma låtar. Det är väl bevis på att vi har bra låtar som vi alla tycker om, men vi gör inte en LP för andra utan en LP för oss själva.
Hjälp – Det var det värsta jag har hört alltså. Jag gör en skiva i så fall för att nå ut till folk med det budskap som vi har. Jag tycker att våra, texter är jävligt viktiga och jag vill ha ut dom till folk. Jag tycker man når ut bäst genom att spela levande och visa visuellt vad man menar. Punk för mig är inte skivor och sånt utan levande musik.
Men är Grisen Skriker verkligen punk?
Maskin – Ja just det, det är det jag undrar. Vad är punk. Jag tycker det är jävligt dumt att säga: ”ja vi är ett punkband” då kommer folk fram och slår en på käften och säger: Det här inte vad jag kallar punk, titta på dom i England där kan man snacka om punk bla. bla. bla. Säger man bara att man är ett band så kan dom inte säga nåt.
Ni har ju fått samma stämpel som Skabb fick förut, som kommoband, vad tycker ni om det?
Hjälp – Det är verkligen löjligt. Vad dom menar med den stämpeln som jag tror, det är att vi är tråkiga på scen, inte gör nåt tråkig musik osv. Men det är inte så jävla fel med kommostämpeln i alla fall, för allt i vårt band står till vänster. Men vi vill förnya den här jävla musikrörelsen för det har gått leda i den som t ex Björn Afzelius som bara står där och säger en massa liknelser. Vi har mera raka texter och ett annat utspel på scenen. Folk skall tycka det är roligt att titta på oss. Proggband för mej det är tråkiga band som bara når ut till folk som redan är frälsta. Hemsk – Men angående kommostämpeln, jag tycker inte att det är nåt fel på den, men det finns inget i våra texter som säger gå med i VPK eller SKP så blir det bättre. Ungdomarna som vi vill nå ut till vill vi skall börja tänka. Det finns ingen framtid om man röstar på moderaterna, men det finns lite framtid om man röstar på SKP, det finns lite mer fram- tid om man röstar på VPK kanske. Felet med stämpeln är att den kan hindrat ex unga punkare från att komma på våra konserter. Vi vill inte ha bara gamla proggare, vi vill att alla ska komma. Vi är ett rockband med politiska texter.
(Nu kanske det är dags att klämma in att Hemsk är den som skriver de flesta texterna, men alla hjälper till med musiken)
Hjälp – Jag ser det som en tillgång att Martin, Per och Mats har spelat väldigt länge och inte bara rock. Dom kan ge en massa andra grejer också. Henka och jag var de enda amatörerna. Är det några ni har blivit inspirerade av?
Hemsk – Enligt Sydsvenska Dagbladet har vi inspirerats av bl a Devo och Rezillos. Men jag lyssnar jävligt mycket på Wire, jag förstår inte texterna men musiken är bra. På våra sista låtar så har nog Hasse påverkats lite av dom. Hjälp – Ja det har jag, men också av Roxy Music och Cockney Rebel för det var musik som jag lyssnade på innan punken kom.
Var det svårt att få tag i replokal?
Hjälp – Vad är det för jävla fråga. Nä, det var Martin som fixade det.
Är det några speciella spelningar ni minns?
Hemsk – Mariahissen var jävligt bra för där var det lite äldre publik, som verkligen försökte lyssna på texterna. Likadant på Kåren. Även 4: an den andra spelningen där var jävligt kul. På Oasen i Rågsved då kände vi verkligen att vi hade nåt att kämpa för. Där hade vi ett alternativ och vi kunde snacka med publiken, de var jävligt medvetna och folk som verkligen lyssnade. Just nu försöker jag fixa en turné till Göteborg, men jag vet inte om vi går hem så bra i Göteborg. Det tar ju en 3-4 spelningar innan man hajar vad våra texter handlar om. Punk är vår tids folkmusik. Det finns inte plats för några fioler från Dalarna. Det är elektroniken och depressionen som slagit igenom. Då blir musiken också hård och depressiv.
Sammafattning: Grisen Skriker är ett jävligt bra band ”POJKEN”
Funtime nr 6 mars – 79
Aftonbladet –79
Vad vill punkarna med sin musik?
Grisen Skriker och Berlin är två av många nya grupper som påverkats mycket av punken. Men de har använt den på olika sätt.
För Grisen Skriker betydde punken mod – att utveckla nya musikstilar. Grisen vill något med musiken, mer än roa. De vill bara spela lokalt, inga stora scener, ingen masspublik. De vill inte sugas upp av de stora skivbolagen, de vill inte bli stjärnor.
Grisen tillhör den ”nya musikrörelsen” – utan budskapsnoja.
När Grisen Skriker kan vad som helst häda.
Nån ur publiken sliter åt sig micken och sjunger.
Plötsligt blir det militärshow på scenen med gitarrerna som vapen.
Eller så kan publiken ryckas med i en långdans med Henrik Hemsk i spetsen.
– Men det får inte bli show för showens skull, säger Henrik. – Folk ska haja vad vi säger.
Först måste jag säga att Grisen Skriker är ett jävligt roligt band. För det är dom.
Sen kan man också berätta att de spelat i åtta månader, att de påverkats mycket av den engelska punken och att de är klart vänsterpolitiska.
Grisen Skriker har en del gemensamt med andra nya grupper som vuxit fram ur punken: De vill något med musiken – mer än att roa. De vill spela lokalt – inga stora scener, ingen masspublik. De vill heller inte bli stjärnor. De håller tidningarna kort. De vill inte låta sig sugas upp av de stora skivbolagen.
En ny musikrörelse? Fast utan budskapsnoja.
I början spelade Grisen Skriker bara korta, snabba punklåtar. Men de tröttnade på öset. Livet är inte bara drag hela tiden, som trummisen Mats säger. Men punken gav gruppen mod att pröva andra musikstilar också.
Det modet resulterade i att Grisen nu har en mycket varierad låtarsenal. Snabba låtar som ”Ett tusen punks” eller ”65” i typisk punkstil, kan avlösas av en långsam och vacker låt typ ”Möglig svamp”. Eller av en berättelse framförd med dramatik och humor till gruppens effektiva, envisa och stötiga komp.
Grisen Skriker inga desperata ångestskrik. De är mer ironiska och roliga än aggressiva. Texterna driver med sånt som gruppen tycker är fel i samhället. – men de ger inga svar.
ROCKEN SOM BAS
Grisen Skriker har rocken som bas, men utnyttjar fritt och hänsynslöst annan sorts musik också, från ”konstmusik” (Bowie, Roxy Music), till reggae och jazz – till militärmarscher.
– Ingen av oss är väl direkt inskränkt säger Hasse blygsamt. I själva verket består Grisen Skriker av fem mycket olika och starka personligheter, vilket märks vid intervjun då gruppmedlemmarna ideligen råkar i luven på varandra. Det är naturligtvis jobbigt, och delvis en svaghet. Men ger dynamik och dynamit i musiken. Och mångsidighet. Hasse kör rak nya-vågenstil på kompgitarren. Olle Berglunds solon är inga prestationsorgier. De är lågmälda, finstämda och träffar rätt (även om Hasse blir förbannad när det liknar jazz). Martins bas ger ett rytmiskt sug åt musiken. Och Mats utnyttjar trummorna på ett fantasifullt och okonventionellt sätt.
Varje instrument lever sitt eget liv. Därför blir musiken spännande att lyssna till.
Det har skivbolagen hajat. Bl.a. har EMI och CBS varit på gruppen, och lockat med kontrakt. Men Grisen nobbade.
– Vi vill inte sugas upp av de stora skivbolagen, låta oss utnyttjas och ställa upp på en massa kommersiellt skit. Därför gav vi ut vår EP på Silence, då får vi bestämma själva hur det ska låta.
TUFF ATTITYD TILL MEDIA
Liksom sina vänner från Oasen, Ebba Grön m.fl. har Grisen Skriker en tuff attityd till massmedia. Ett radioprogram, två tidningsintervjuer, sen är det stopp.
Tidigare har banden snarast slagits om publicitet. Men nu börjar fler och fler säga ifrån när tidningarna blir ”för hungriga”. Av flera orsaker: dels vill inter grupperna låta sig ”suddas ut” för mycket (då riskerar man att förlora sig själv), dels vill de att andra grupper ska få komma fram.
Det är en tanke som bygger på solidaritet och idealism. Frågan är om pressen går att styra på det sättet. Eller om tidningarnas behov av ”stora grupper” istället leder till att man koncentrerar sig på de kommersiella banden, som inte har några skrupler.
Grisen Skriker ställer upp i Aftonbladet därför att de vill sno utrymme – det skrivs så mycket skit i tidningarna. Bl a vill de ha det här sagt:
– Punken kunde ha blivit en musikflopp. Men den har lett till att en massa folk har blivit medvetna. Hur många trettonåringar stod nere i källaren och sjöng att polisen är fascister för tio år sedan? (Som t.ex. Trams gör idag) Många punkare demonstrerade på första maj också.
– Men de falska frihetskänslorna är negativa. Många punkare lever lika inskränkt som Svensson. De har lika få valmöjligheter, ser lika mycket på TV.
INGET EMOT SVENSSON
– Det är viktigt att punken inte ställs mot Svensson, och raggarna. Vi är folk allihop. Vi ska fightas uppåt, inte splittras ”där nere”.
– Vi har ingen chans mot ABBA, för vi har inga pengar. Men vår makt består i att vi funkar på gräsrotsnivå. Vi spelar för samma människor som vi tar en öl med, festar med, snackar med. Vi påverkar folk i vår omgivning.
– Vi vill inte att publiken ska sitta stilla. Men man behöver inte stå och hoppa under en hel konsert. Det är roligare med nyanser. Det viktiga är att publiken lever med, att det blir en reaktion.
– Att folk hoppar upp på scen, det är frågan om en känsla. Det är lika viktigt som en bra text.
Aftonbladet –79 Text: Stina Lundberg Foto: Bosse Johansson
