Göteborg Sound
Göteborg – Västra Götaland 1977-1979 (Foto: Lars Sundestrand – Jonas Almqvist)
Medlemmar:
Lars-Olov ”LOB” Bengtsson: Sång
Sussane ”Brandy” Wallén: Sång
Björn Johansson: Gitarr
Dennis Johansson: Gitarr
Ulf Sandberg: Bas
Janne ”Esso” Olsson: Trummor
Historik:
Göteborgspunkens urfäder, bandet alla såg upp till. Obstinata provokatörer som ofta ställde till slandal och bråk. De. Bildades vintern 1976/1977 i Högsbohöjd under namnet Hjalmars Rocktårta. Dennis Johansson (gitarr), Ulf Sandberg (bas) och Janne ”Esso” Olsson (trummor) var gamla nog (födda 1953) att ha spelat på proggarnas omsjungna Hagahus. När betydligt yngre Lars-Olof ”lob” Bengtsson (sång) och Dennis bror Björn (gitarr) anslöt i samband med punkexplosionen i England så hettade det till.
Från att ha tonsatt Tage Danielssons dikter började de att skriva eget material. Vid första spelningen en fest med SKUml (ungdomsförbundet för KPMLr) på Sandarna hemvärnsgård blev det så mycket skadegörelse att lokalägaren beslagtog instrumenten som pant.
Våren 1978 blev ”Man får inte va dum” den första punksingeln som släpptes i Göteborg, detta på egna etiketten GBG Records. Typiskt nog för Soundet gav man Dolores skivaffär ensamrätt att sälja den efter det att Bengt på Bengans sagt till gruppen att”det är helt ute med singlar nu”.
Vid ett gig tillsammans med Straitjacket, där de framträdde i Olof Palme-masker och kjol, träffade de Bruset och embryot till föreningen Garageligan föddes.
Vid en legendarisk spelning på Errols invigning den 14 april 1978 skar bandets sångare upp kinderna med ett rakblad. Mycket blod överallt och efter ett tag bröts hela tillställningen av GP:s recensent Bert Gren. Hela 22 stygn fick den blivande författaren sy. Han hann även med att dra på sig anmälningartill radionämnden genom att ”visa kuken i radion” och häckla Smyrnakyrkan.
Soundet fulländade sin stil på andra och framförallt tredje singeln ”Pappas pojkar”. Här fanns The Kinks- och The Who-riff, femtiotalsbasgångar och enkla, effektiva texter om klassmotsättningar oftast skriva av ”Esso” och sjungna av den karismatiske ”Lob” på riktig gammelgöteborgska. När fjärde singeln ”Björn Borg”, släpptes kom en stämningsansökan snabbt som en servretur.
Gruppen lämnade sällan stan. Det blev mest framträdanden på knuttekåkar och Garageligan samt en uppmärksammad spelning för Rock Against Rascism tillsammans med bland andra Ebba Grön i Stockholm 1978.
Det fanns många, starka outgivna låtar som skulle räckt till ett album. När radioprofilen Leif Wivatt försökte hjälpa gruppen med ett skivkontrakt, och till och med skaffade fram en producent som skulle snygga till ljudet, slog de naturligtvis bakut. ”Snygga till! Vi? Aldrig!. Vi vill låtar råare!” Blev deras svar. Något album blev det tyvärr aldrig. Nämnas kan också att Garageligans kassör Sussanne ”Brandy” Wallén agerade som LOBs ersättare under en kort period i slutet av 1978.
Göteborg Sound upplöstes 1980.”Esso” och ”Lob” (och senare även Dennis) fortsatte att spela tillsammans i en tidig upplaga av Troublemakers. ”Lob” ägnade sig därefter mest åt sitt författarskap.
Redigerad text från boken Ny Våg
Låtar:
Björn Borg, Omslagspojken, Ung och Kär, 1978, Dom e efter mej, Pappas Pojkar, Vårat Göteborg
Diskografi:
Singel: Rik man fattig man – Man får inte vara dum (GBG Records GBG 001 – 500 ex -1978)
Singel: 1978 – Jag har fått nog (GBG Records GBG 002 -1978)
Singel: Pappas pojkar – Ung och stark (GBG Records GBG 004 -1979)
Singel: Björn Borg Ensidig singel (GBG Records GBG 005 -1979)
Samling LP: GBG Punk 77-80 – Pappas pojkar – Björn Borg – Göteborg (Nonstop Records NSM 33-03 LP – 1986)
Samling CD: GBG Punk 77-80 – Rik man, fattig man – pappas pojkar – Göteborg (Nonstop Records NSM 33-13 CD – 1992)
Samling: GBG Punk vol 2 1980-1984: Björn Borg (Nonstop Records NSM 33-23 – 1994)
Samling LP: Bloodstains across Sweden vol 3: Jag har fått nog (1998)
Övriga inspelningar:
Radio: Utspel session, 7 låtar. Tonkraft: Rock mot Rasism Gala, 3 låtar
Live: Sanna Hemvärnsgård 77-10-21, Masthuggstorget 79-02-02, Sprängkullen 79-07-14 Slottsskogsfestivalen -79
Funtime # 1
Planerna på att bilda det här bandet tog form i slutet av -76 men som alla band hade de svårt att finna en tränings- lokal. I början av 77 fann man en lokal ute på Hisingen i Kville, där man kunde träna tillsammans med en del andra band.
Bestod gruppen av samma medlemmar då som nu?
Lars-Olof: Nä, jag kom med i oktober -77 Hur träffades ni andra +
Dennis: Vi har känt varandra väldigt länge och dessutom har jag, Ulf och Janne spelat i
Vad kallade ni er då?
Dennis: En suck av lättnad..
Tyvärr det har jag aldrig hört talas om.
Lars Olof: Han drog en suck av lättnad därborta…
Vad tror ni det beror på att folk är så ointresserade av punken i Göteborg?
Janne: Det beror nog mycket på hur massmedia har behandlat punkrocken. De har ju bara dragit fram de dåliga sidorna. Ta den där Carl-Gunnar Bäck t ex. Den gamle gubben rapporterade för Aftonbladet från London: ”Senaste modet i London, nu är det punkrocken, dom uppträder som svin på scen, spyr pissar och kaster öl på publiken”. Det var för dom flesta första kontakten de fick och sånt sitter i. Många har fördomar va…Det musikaliska tänker de inte på.
Lars Olof: Det här med att en del idioter målat hakkors på kinderna för att provocera har många dratt fram som att alla punkare är nazister.
Dennis: Den kommersiella och utslätade rockmusiken har sån spridning och stor makt att folk har tappat förankringen i den riktiga rockmusiken. Den som bygger på äkta känslor.
Kommer Errols att innebära nån förändring?
Janne: Stället kommer definitivt att ha en positiv betydelse för musiklivet i Göteborg. Det ger ju en möjlighet för folk att lyssna till rockmusik på gatunivå. Vad man är rädd för är ju att det blir ett andra Sprängkullen.
Vad tyckte ni om invigningen?
Dennis: Att publiken var så tänd på oss kom ju som en smärre chock, de hade ju aldrig sett oss förut.
Janne: På fredagen var det kanske lite väl överdriven stämning. Förväntningarna på ett nytt ställe och så…
Vi kommer oundvikligen till händelsen på fredag, har du en kommentar Lars Olof?
Lars Olof: För det första vill jag säga att alla överdramatiserade det här alldeles för mycket, det är en bisak, ett infall helt enklat alltså. För det andra vill jag tala om att de som väntar sig sådana här grejer i fortsättningen, de kommer att bli besvikna för det kommer aldrig att hända igen.
Dennis: Att det var nån reklamkupp är ju helt fel. Den jävla GP-artikeln borde stoppas så långt ner i rännstanen som det går!
Janne: Ingen annan visste om det, det var helt enkelt en personlig ”flipp” från honom. Den riktiga punkrocken drabbas ju negativt av sådana här dögrejer.
Vad har ni spelat på för ställen tidigare?
Janne: B la på Sandarna Hemvärnsgården tillsammans med Straitjacket och det var vi själva som arrangerade. Den spelningen var verkligen kaotisk, kanske inte spelningen i sig själv, men det hade kommit så mycket folk och det blev förstörelse. Vi var tvungna att betala skadestånd och får aldrig komma dit igen.
Dennis: Det blir nog så även i fortsättningen att vi får försökte ordna egna spelningar och samarbeta med andra band. Det finns ju inte så många arrangörer och spelplatser som tar rockband, inte här i stan i alla fall.
Janne: Rock Against Racism arbetar rätt juste med såna grejer de har i och för sig något politiskt som förenar dom, men de arbetar på det sättet, och det borde man kunna göra här också.
Hur gick det till när ni spelade in singeln?
Dennis: Jag ringde först runt till en massa jävla studios för att få tag i den billigaste.
Nacksving var alldeles för dyrt, de tog 1600 kr/dag och man var tvungen att vara där i 3 dar.
Till slut hamnade vi hos något som heter Flam Records.
De tog 110 kr per timme och vi var där i 5 timmar.
Janne: Bara det att de skulle stämma sina gitarrer tog ju 4 timmar, lågt räknat…
Sen använde vi 1 timma till att spela in och mixa de här två låtarna.
Lars Olof: Många tycker 5 timmar är lite tid, men jag tycker det räcker för annars blir det överarbetat och man har ingen chans att låta likadant på scen.
Dennis: Att det blev så pass bra e ju en slump.
Vi hade ju inte funderat på hur villa ha den mixad och så innan vi kom dit. Vi körde först in musiken och sedan sången. Sedan skulle det hela mixas men det fick teknikern sköta för vi visste ju inget om det.
Hela tiden fick vi tala om hur vi ville ha det men det var ju jävligt knepigt i och med att man inte var van att höra hur det låter.
Och i det lilla rummet med mängder av högtalare lät ju allting bra.
Janne: Man kan ju uppmana andra band att göra det också, 3000kr kostade det för 500 ex med omslag och allting.
Vad tycker ni om de svenska ”proggresiva” banden?
Ulf: Vi ser dom inte som proggresiva längre.
Björn: Det är fanimej mer svensktopp än rock de spelar.
Janne: Dom e igensnöade både musikaliskt å textmässigt va! Det som dom sjunger, det känner dom inte till va… Musiken har ju utvecklats till att bli nån jävla slags salongsfärdig rockmusik som kan accepteras av alla.
– Nationalteatern då?
Lars Olof: Vi skiter väl i dom, vi har vår egen sång..
Janne: Jag tror hoppet är ute om dom snögubbarna. Nu på sista Lpn har det helt snöat in på droger och knark osv. Det är enna typiskt för de har ju inget annat att skriva om. Även musikaliskt tycker jag att de blivit lite för firade, om man jämför ”Livet är en fest” med deras sista så var det mer ös på den.
Ulf: Dom verkar ju sträva efter en slags perfektion ju. Jag tycker dom har slipat bort allt det som gjorde att man kände för musiken.
Janne: Dom har väl dragits med i den allmänna Nacksvingsyran. 24 kanalsmentaliteten.
Vad tror ni om framtiden?
Dennis: Eftersom vi e Sveriges Sex Pistols så måste vi väl lägga av snart….
Janne: Proportionerna blir ju för stora så vi lägger av. Vi vill inte hänga på den här jävla cirkusen som e just nu. Vi vill fortsätta spela rockmusik på den nivå vi är nu.
Dennis: Den här jävla idolgrejen, att vi skulle va nåt märkvärdigt vill man ju inte hamna i.
Janne: Det som jag tycker är angeläget nu när det kommer fram en massa nya svenska grupper, helt naturligt inspirerade av den engelska punkocken är ju att de inte skall ställa sig rakt upp och ner och härma de engelska grupperna. Vem fan vill höra ”Anarchy” i mycket sämre kopior. Vi lever ju här va…vi vill beskriva våran verklighet…vi kan ju inte beskriva den engelska verkligheten, för den känner vi inte till. Den svenska progressiva musiken innehåller en massa klyschor och det farliga är ju att det bildas likadana klyschor inom punkrocken. Det kan man se tendenser till va ?
Lasse på Dolores skivor, vad har han betytt för er?
Janne: Han kör ju mycket på princip, han vill ju föra ut den musik han gillar. Överhuvudtaget så betyder han mycket för musiklivet, vi hade ju aldrig fått tag i Straitjackets och Bruset om han inte funnits.
Dennis: Vi kunde ju sprungit omkring och krusat en massa skivaffärer för att de skulle sälja skivan, men vi tyckte det kändes rätt att bara han skulle sälja den. Så han fick ensamrätten. Om inte annat så kanske vi hjälper honom lite grann på det sättet också.
Funtime # 1 Lars Sundestrand
Censur #1
Göteborgs Sound kommer ifrån Göteborg, och består av Björn Johansson, gitarr, Ulf Sandberg, bas, Dennis Johansson, gitarr, Janne Ohlsson, trummor, Lars-Olof Bengtsson, sång.
Medelåldern i bandet ligger lite över 20 år. De har hittills kommit ut med tre singlar, alla på det egna bolaget GBG Records.
Låtarna på singlarna var ”Man får inte vara dum”/”Rik man, fattig man”, ”1978”/”Jag har fått nog” och ”Pappas pojkar/”Ung & stark”.
Här följer några frågor ställda till Dennis.
När och hur bildades bandet?
-Vi bildades i början av 1977.
Några av oss hade spelat tidigare i ett annat band i början av 70-talet.
Vi blev helt enkelt spelsugna igen.
Sedan kom min bror till på gitarr och lite senare sångaren.
Har sättningen i bandet varit likadan hela tiden?
-Ja i stort sett.
Sångaren hade ”paus” på ett par månader för något år sedan, men han är tillbaka igen.
När hade ni er första spelning?
-Vi fick tag på en stor och bra träningslokal juni-77, där vi hade hemliga offentliga
spelningar och dit vi också tog andra mindre band. Sedan spelade vi för knuttar och hyrde lokaler själva.
Hösten -77 var nog vår första spelning ute.
Vår riktigt offentliga större spelning var i mars- april på rockklubben Errols premiärkväll.
Har ni gott om spelningar?
-Eftersom vi är amatörer och har tänkt att fortsätta vara det, så spelar vi inte sådär jätte ofta ute.
Men det blir desto roligare när det sker.
Vilken spelning är er bästa?
-Nästan alla våra spelningar hittills har varit lyckade, så det är svårt att säga.
Men i våras hade spelningar, en på Erolls och en i Garageligans regi, som var jävligt bra.
Skitfin stämning och alla verkade ha kul.
Vad tycker ni om publiken?
-Vi har bara haft bra publik.
Hur många låtar har ni nu?
-Skulle tro att det är 30-35 låtar som vi anser vara aktuella och roliga att spela.
Sedan har vi äldre låtar som vi inte lirar längre.
Vilken av era singlar gillar ni bäst?
-Vi gillar nog alla i stort sett lika mycket.
Någon gillar en singel bäst, en annan en annan singel.
Har ni några planer på någon mer skiva.
-Vi har sagt att vi skall försöka göra singlar någorlunda tätt om vi tycker att vi har material.
Lp blir för stor apparat att bekosta själva.
Vad tycker ni om de andra banden i Sverige?
-Det är svårt att sitta och tycka om alla andra band.
Det är så stora skillnader.
Men vi gillar ju inte band som överger sina ideal för att bli idoler.
Som ändrar sin musik eller sitt sätt att vara för att anpassa sig.
Sedan tror ju vi inte att rockmusik och professionalism går ihop, inte i dagens kommersiella rockmusikvärld.
Musiken blir kass, och känslan försvinner.
Vad tycker ni om de engelska banden?
-Många punkband har sprungit på den grejen de var emot, men det finns väl bra band kvar, fast man får leta efter dom. Punken börjar bli tillrättalagd av skivbolagen.
Vad tror ni kommer att hända med alla nya svenska band?
-I stort sett vad som hände med proggrörelsen efter 1970-71.
Några få band som kommersialiseras och blir idoler, och kväver många mindre band om inte är så ”bra” som de stora.
Typ Dag Vag osv.
Många punk och rockband springer tyvärr på för mycket skit som penningsugna jävlar hittar på.
Man skulle kunna lära sig rätt mycket på proggrörelsens missar.
Vad tro ni kommer hända med GBG Sound?
-Vi har nog att fortsätta som vi gjort hittills.
Vi tycker att musik ska hållas på rätt nivå och inte bli stort och kommersiellt, för då går känslan förlorad.
Får se vad samarbetet med många av rockbanden här i Göteborg leder till.
Vi har ju bildat något som kallas Garageligan.
CENSUR NUMMER 1
Punken är på frammarsch
Punklåten är som ett ilsket utbrott
– kort, intensivt och aggressiv
– Det är självklart vad punken är en reaktion på. Som det ser ut i samhället nu… Går man arbetslös i gettot och bara hatar, så blir det inga ljuva visor precis.
Det säger medlemmarna i Göteborg Sound, som är ett av Göteborgs äldsta och bästa punkband.
Nej det finns inget ljuvt i punken.
En punklåt är som ett ilsket utbrott. Musikerna dammar på gitarrer, bas, trummor så fort och så hårt det går och dränker texten i sångarens arga vrål.
Efter ett par, tre minuter är utbrottet över lika plötsligt som det började.
En punklåt ska vara kort, intensiv och aggressiv. Solon och annat finlir förekommer inte. Utbrottet är kollektivt. Publiken deltar genom att studsa upp och ner och vifta med armarna.
Studsar
Att det är svårt att låta bli att studsa upp och ner kan Arbetet intyga, efter att ha hört Göteborg Sound riva igenom tio låtar på femton minuter under en träning.
– Så sett är vi punkare, förklarar medlemmarna i Göteborg Sound. Att vi kör punkmusik. Men vi har inget att göra med den bild av punken som kvällstidningarna för fram.
När de engelska punkbanden började låta tala om sig för omkring två år sedan, så handlade tidningarna om groteskt sminkade musikre, behängda med hakkors, som skar sig med rakblad och stack säkerhetsnålar genom kinderna.
– Alla hetsade mot punken, kallade den facistisk och destruktiv, säger Janne Olsson i Göteborg Sound.
– Ingen ville se vad som låg bakom – att det var arbetarungdomarnas protest mot ett samhälle där det inte fanns någon framtid.
Inte destruktiv
– Vi tycker inte att punken är destruktiv. Den tvingar folka att reagera.
Punkmodet med hakkors och självstympningar, säkerhetsnålar och kläder i trasor, ser man inte mycket av i Göteborg. Däremot finns det gott om punkare.
– Vi har inte ändrat oss för att vi blev punkare. Vi har kommit igång med att spela, det är skillnaden. I punken ingår att man ska vara sig själv, och inte följa något mode.
– Svensk arbetarungdom har ju sin egen stil – det är våran punkstil det.
Ha skoj!
Punkens budskap är: var dig själv och skit i hur de andra anser att det bör låta – ha skoj!
– Dom sista åren innan punken kom, så var det jävligt tråkigt med musik, säger Dennis Johansson i Göteborg Sound.
– Vi satt alldeles tillplattade i stolarna på Scandinavium och lyssnade på de stora idolerna som briljerade. Det var alltid samma tomhet efteråt.
– Punken tog ner musiken på jorden. Tack vare punken har massor med band kommit igång att spela nu. Det har inte funnits så här många band i Göteborg sedan 60-talet.
Medlemmarna i Göteborg Sound har hållit ihop i snart två år. De är mellan 20 och 25 år gamla. Dennis Johansson och Ulf Sandberg är AMS-snickare, Björn Johansson är plåtslagare, Janne Olsson lagerarbetare och Lars-Olof Bengtsson går om grundskolan hos AMS.
– Våra texter handlar om sånt som vi och våra kompisar har upplevt. Vad vi tycker och känner. Det är raka rör. Inte en massa förklaringar och pekpinnar.
– De flesta som lyssnar håller med oss. Det handlar ju om sånt som drabbar alla arbetare i det här samhället; översittarmentaliteten, hyrorna, arbetslösheten.
– Det är klart att det blir mycket skit om snutar, men det är ju som de behandlar oss.
Förorterna
Göteborg Sound spelar på ungdomsgårdarna i förorterna. Tillsammans med bandet Bruset har de blidat Föreningen Garagerockligan för att kunna ordna fler soplningar, för garagerockbanden i förorterna – inte på Sprängkullen eller Kåren, det är viktigt.
– Den här musiken är ingen konsertform. Vi vill spela för våra kompisar de som lever som vi. De ska ha lika roligt som vi. Publiken är en del av hela grejen när vi spelar.
Arbetet måndagen den 22 januari 1979. Text och foto: Ylva Brune
Vårat Göteborg
(Text och musik: Göteborg Sound)
Vi tog vagn nr 7 ner te Centralen
De var Kôrven, slöta å ja
Vi satte oss på en bänk å klämde oss en bära
i våran älskade sta
Men då kom det fram en polis
som betedde sej som en gris
å velle ge oss ett kneppe ris
i vårat Göteborg
Men Kôrven ble förbannad å reste sej å skrek:
”Nu får de fanimej va slut!
Här går du runt å sprätter, å tror att du äger stan
bara för du e en dum jävla snut”
Men då tog grisen fram sin batong
å börja slö Kôrven gång på gång
Men den striden ble ente lång (Nä!)
I vårat Göteborg
När folk runtomkring fick se va som hände
kom dom fram å skrek som så:
”Kolla på snuten, killens arm e ju bruten,
sådär får han inte hålla på.
Nä, ta å steck din jävla snut,
för nu så åker du ut
Å visa aldri mer din fula trut
i vårat Göteborg”.
VECKO REVYN
”Vi vill aldrig bli proffs”
Det handlar om att släppa loss lagrad energi.
En del människor slåss, andra skriver insändare.
I Göteborg finns ett alternativ.
Soundet!
Ett band med energiutdrivning som specialitet. Det handlar om att släppa loss lagrad energi.
En del människor slåss, andra skriver insändare. I Göteborg finns ett alternativ.
Soundet! Ett band med energiutdrivning som specialitet.
Det verkade iallafall så när Göteborgs Sound spelade på Errols senast.
Stämning, hetta, energi. Hela stället gungade.
Längst fram står Lars-Olof Bengtsson i läder och snagg.
Soundets sångare liknar mer en knutte än punk, men bandet går hem i båda lägren.
Lars-Olof är ett allvarligt hot mot Egon Kjerrman.
En ung, ilsken allsångsledare.
När Soundet brakar loss i låten ”Man får inte vara dum” sjunger hela Errols med.
Göteborgs Sound är punks. Musiken är en protest.
Till skillnad från många unga punkband har killarna i Soundet den spelrutin som krävs också för att göra stark och effektiv punk.
Det låter bra om Soundet.
Jag träffar Lars-Olof, trummisen Janne Ohlsson och gitarristen Dennis Johansson strax före konserten på Errols.
Killarna är i 25- årsåldern och har spelat ihop drygt två år.
Soundet har ett rykte om sig som Göteborgs bästa band.
-Snack säger Janne, vi tänker inte i sådana termer.
Vi vill aldrig bli proffs.
Punkrocken är ett sätt för oss att få en meningsfylld fritid.
Precis som en proggrupp som Motvind riktar sig Soundet till en ung publik.
De unga arbetslösa, de unga i förorterna.
Det handlar om en kamp för att få det bättre.
-Men vi skriver bara om vår egen verklighet, sånt vi själva har upplevt, säger Dennis.
Om sånt som ungt folk i Göteborg upplever och känner nu.
Göteborg är en stad i kris. Arbetslöshet, kris på varven.
Därför är det naturligt med en hård aggressiv rockmusik.
Den speglar stämningen. Många av de nya punkbanden låter fruktansvärt deprimerande.
Allt är skit. Musiken är ett enda primalskrik.
Soundet har en annan inställning.
-Det håller inte att tycka att allt är skit, säger Lars-Olof.
Tycker man det kan man lika gärna gå och slänga sig i kanalen direkt.
Göteborgs Sound försöker göra någonting positivt.
OK det är för jävligt nu, men saker går att förändra och det är vi unga som ska göra det.
Skillnaden mellan Soundet och ett Stockholmsgäng som Ebba Grön är tydlig.
Ebba Grön gör en låt med titeln ”Ung & sänkt”. Soundets nästa singel heter ”Ung & stark”.
Soundet har tidigare släppt två egna singlar på etiketten GBG Records ”Man-får inte vara dum” och ”1978”.
Trots att singlarna gått bra och man inte har särskilt svårt att få spelningar är bandet överens om en sak: rockmusiken är en fritidssysselsättning.
VECKO REVYN
Dagens Nyheter Lördagen den 25 november 1978
Punken lever i förortsbetong
Samhället förändras inte med musik!
– De nya banden är rakare, aggressivare och personligare. Deras texter är självupplevda. Det pekpinneaktiga är borta.
Så beskriver Jonas Sjöström, SAM, den nya generation av musiker som växer fram idag.
Det är storstaden. Nu kommer en generation som verkligen växte upp i förortstristessen. De äldre upplevde den mer på distans. Musikrörelsen vill ha unga hos sig. Men de vill oftast inte dit.
När den engelska punkvågen slog in över Göteborg för ett par år sedan föddes en mängd unga band ute i förorterna. Ett av dem var Göteborg Sound i Högsbo.
– Punken kom med grejen att folk spelade utan att vara extremt skickliga. Det fick vi en skjuts av, säger bandets trummis Janne Olsson.
Liksom många av de nya grupperna är Göteborg Sound kritiska mot den progressiva musikrörelsen. Där finns bara överklassen som predikar för arbetarna hur de ska bete sig, menar de. Själva vill de bygga upp en ny rörelse som hör hemma i deras egen verklighet, jobbet och förorten.
Göteborg Sound består av, förutom av Janne Olsson, av Sussanne Walén som sjunger, basisten Ulf Sandberg och gitarristerna Björn och Dennis Johansson. Alla fem har vuxit upp i samma område och gått i samma skola. I dag jobbar de som lagerarbetare, städare, AMS-snickare och plåtslagare. Spelar gör de på fritiden.
Aldrig proffs
– Ingen av oss kan tänka sig bli proffs, säger Janne.
– Vi har tänkt så här: rock är känslor. Dom känslorna och aggressionerna får man genom att arbeta och leva som vanlig människa. Jobbar du hela dagen på ett varv och åker hem sen i en full spårvagn får du en viss inställning till lovet. Det är grogrunden till vår musik och våra texter.
– men vi vill inte tala om för folk vad de ska tycka och vad de ska göra. Vad vi vill är att få folk att reagera mot det som är snett. Sen får de politiska partierna ta vid.
– Man förändrar inte samhället med musik, som en del inom musikrörelsen tycks tro.
– Vi försöker skriva lättfattliga texter. Som vi uttrycker oss i vardagslag. Och det handlar om sånt som händer oss till vardags. Sånt som är snett och sånt som är bra. Inga pekpinnar. Inga radikala paroller. Pekpinnar finns det tillräckligt av i musikrörelsen, tycker Janne och Björn.
– Det är precis som i skolan. Gör det och gör det.
Fina ord
– Vi är arbetarungar. Vi vill inte framhäva det. Men vi känner att vi inte hör hemma i musikrörelsen. Där talar över- och medelklassen om hur vi ska göra och vara. Med fina ord som man inte förstår.
– Deras musik tycker vi är halvmesig. Undantaget är Gidibrallan, som fanns förut. Dom hade spelglädje.
– Själva har vi 60-talsmusiken i botten. Kinks, Who, Stones och Beatles. Det var dom vi växte upp med. Sen fick vi höra sånt som Sex Pistols. Det var musik med jädrar anamma i. Den fick i gång oss fast vi spelade ganska dåligt.
Janne och Björn kallar den musik dom spelar garagerock. Uttrycket kom till i USA i Beatlesyran på 60-talet. Mängder av band startades av unga, oerfarna musiker. Oftast hade de ingen annanstans att öva än hemma i garaget. Det var alltså musik under knappa omständigheter. Detsamma gäller de nya banden i Sverige, menar Janne och Björn. De kommer till trots allt. Mycket uppmuntran får de inte.
– Vi tar av våra avlöningar för att kunna spela. Några bidrag eller hjälp har vi inte fått fast vi försökt. Det är fel, tycker vi, att det inte finns utrymme i samhället för att spela på det här sättet. På fritiden bara för att det är roligt.
– I dag går alla pengar till etablerade grupper som t ex Nynningen och Nationalteatern.
– Alla såna här band i Göteborg, och det är många, är rätt hemlösa. De flesta står utanför allt det etablerade. Det de har gemensamt är rocken. Enkel musik med känsla i.
För att stödja den nya rocken har Göteborg Sound nyligen startat föreningen ”Rock i Göteborg” tillsammans med bandet Bruset.
– Det främsta målet är att regelbundet ordna konserter med små garageband i mindre lokaler för ett par hundra människor.
– Men vi vill också sprida kännedom att det inte är svårt att spela in egna plattor.
Eget bolag
Själva har Göteborg Sound spelat in två singlar, den senaste i Nacksvings studio.
– Men vi sprider den själv. Sen i framtiden ska vi i föreningen försöka bilda eget skivbolag och få igång en egen distribution. För Janne och de andra i bandet är det viktigt att bygga upp något eget. De vill inte haka på musikrörelsen.
– Vi börjar där den började för sju-åtta år sedan. Men vi tänker inte göra om samma misstag som dom gjorde, säger Janne. Ett av felen som musikrörelsen gjorde var att den isolerade sig, anser de.
– den tog inte bara avstånd från allt som inte hade socialistiks stil. Den isolerade sig också geografiskt, åtminstone här i Göteborg, genom att bara hålla till på ett ställe. Det blev dom insnöade av.
– Vi vill inte ha något fast ställe. Då kommer bara en stampublik och då riskerar vi att fastna där. Därför hyr vi lokal gång från gång.
Behöver oss
– Och vi ordnar bara spelningar ute i förorterna. Dom som kommer och lyssnar på oss där är mellan 15 och 20 år, och de flesta av dom åker inte in till stan för att lyssna på musik. För att nå dom måste vi spela där de bor.
– Och dom behöver vår musik. Den de annars har runt omkring sig är så elitpräglad. Vi vill komma med något som är ärligt för att få dom att reagera.
Ett annat av musikrörelsens misstag, menar de, var att låta proffsigheten ta överhand.
– I början skulle alla få spela. Men snart blev det samma elit tänkande som inom den kommersiella kulturen. Proffsen blev fler och fler.
– jag tros att det beror på att folk som kom med politiska texter blev kritiserade för sin musik. Det fick dom att tänka att ”folk ska inte kunna säga att vi inte kan spela. Vi måste bli bättre.” Och så blev många tekniskt sett allt skickligare, säger Janne.
Skräms bort
– Det har skrämt bort många nya grupper, tror jag. De har tyckt att det inte har varit någon idé att vända sig till musikrörelsen när de i alla fall inte var så bra som, t ex Nynningen och Björn Afzelius.
– jag mena inte att det är fel att vara tekniskt skicklig. Men det måste finnas plats också för band som inte är det. Rock är ju så mycket mer än bara teknik. En känsla.
– Sen vet vi heller inte riktigt var vi har musikrörelsen i dag. För bara ett par år sedan var punken fascistisk, sa dom. Nu är den plötsligt bra.
– Har dom svängt för att dom verkligen insett att dom haft fel? Eller försöker dom bara desperat hänga med? Man undrar.
Dagens Nyheter Lördagen den 25 november 1978 Text Sonja Hulth
Förlorar musikrörelsen?
En desperat musikrörelse som kappas med de kommersiella skivbolagen om de unga banden. Är den bilden riktig?
Håller musikrörelsen på att missa den nya musiken?
Jonas Sjöström på SAM:
– Den har stämplats som politisk och tråkig. Det är framförallt Nacksving som bidragit till det. De nya banden vill inte få den stämpeln. Därför har många av dem skrämts bort.
– men det är ändå flera grupper som kommit till oss med singlar. Kriminella Gitarrer, Hela Huset Skakar, Dag Vag, Skabb och Ebba Grön. Och när de ser hur vi fungerar skräms de inte bort.
– Vi behöver den nya generationen. Och jag tror att vi klarar av det.
Bengt Assarsson, Nacksving:
– De unga banden har funktionen att ge kritik. Även om de går utanför musikrörelsen nu, kommer de senare att ingå i den. Men innan dess krävs det en förändring hos både gamla och unga. Båda bör utvecklas politiskt först.
– Många har nog skrämts bort av det politiska ”kivet”. Men det är nödvändigt. Vi måste veta vad vi vill.
– De unga tycker att vi är försoffade. Men vi har ändå grunden gemensam.
– De kommersiella bolagen jobbar som katten för att nypa den här generationen. Men jag tror att de har svårt att nå den.
Intervju med LOB 2001
Lars-Olof Bengtsson
Nyligen kallades han för en ”litterär flåbuse” i en av våra stora kvällstidningar. Artikeln handlade om hans författarskap och ”attacken mot DN”. Han utpekas som hjärnan bakom en parodi på Dagens Nyheters web-sida.
Men ingenstans i artikeln nämns hans musik, och det är ju som ”Punkens Egon Kärrman” vi känner till Lars-Olof Bengtsson alias LOB….
Hur han en gång blev sångare i ett av Göteborgs första punkband, Göteborgs Sound beskriver LOB så här:
-Jag gjorde lumpen med en av gitarristbröderna Johansson och han hörde hur jävla bra jag imiterade vår sergeant som gallskrek: -FÖÖÖÖÖÖRRR HEEEEELLLLVETEEEEE! Så frågade han mig: -Du skulle inte vilja bli sångare i vårat band?
-Nä! sa jag direkt. -Men vi dricker mycket starköl..-Jaså, ja i så fall…
Det måste ha varit en ren lyckträff att ha initialerna LOB också, då slapp du ta ett punkigare namn, för hur mycket mer punkigt än Lagen om Omhändertagande av Berusad, kan det bli?
-Ja, en kille sa en gång att ”innan Lagen om Omhändertagande av Berusad, så hette du LTO* va?
” Jag har också hört varianten: ”Innan Lob började supa hette han Lto”. Skitkul! (LTO=Lagen om Tillfälligt Omhändertagande)
GBG sound såg inte speciellt ”punkiga” ut men du gjorde en ”Iggy”-grej som fick lokalpressen att förfasa sej över punkrocken… berätta lite om den incidenten å vad som skrevs.
-Nja, det var bara jag som gjorde en Iggygrej. Lite skärning i ansiktet, 22 stygn, inget att tala om… Pressen skrev den 16 april 1978 att premiärkvällen på Errol’s fick en otrevlig bismak.
Själv anser jag att Soundet lät som en yngre och tuffare variant av Nationalteatern, så vilka var era/dina influenser vid den här tiden?
-Jag gillade mest Black Sabbath. Och Esso gillade Kinks. Sedan gillade vi allihop i andrahand Pistols och Ramones och så blev det så där…
Stockholm verkade kopiera hela engelska punkscenen och lät mer punk än rock, så var det omvänt i GBG hur kom det sig?
-Det har jag ingen aning om. Det är lika underligt som att huvudstadens fotbollslag bara har tagit 18 guld i fotboll medan Göteborgslagen har tagit 39! Vad beror det på? Varför är vi så in i helvete mycket bättre än 08:orna på allting? JAG vet inte!
Vilka andra samtida band gillade du personligen…?
-Sabbath, Purple… tja, mest metal faktiskt. Jaså, samtida?! Ja, jag gillade faktiskt Pistols och Ramones.
Fyra singlar och en session för utspel blev det för Soundet, som du för övrigt säljer på cd, så här nästan 25 år efteråt. Hur tycker du ni lät och hur är din relation till låtarna idag?
-Vissa är faktiskt hyfsade. Som andra singeln med 1978 och Jag har fått nog. Medan den första är oerhört pinsam. Många texter är också skitlöjliga, medan andra är helt OK. Jag lyssnade faktiskt på dem i samband med att jag sammanställde samlings-cd:n och hade väldigt blandade känslor. 90% av allting är skit, sa Bruset. Och det gäller nog oss också…
Sen var det nån grej när du slutat i Soundet och Brandy sjöng, vad var det som hände?
-Nä, jag kom ju tillbaka sen. Men hela den perioden är liksom inhöljd i ett grått töcken av fylla. Jag minns liksom inte riktigt. Men slutet på soundet kom väl 1979 någon gång, tror jag.
Och efter det blev du lekledare åt ett gäng tonåringar från Åsa. GLO, varför det?
-De frågade mig om jag ville vara med. ”
-Nä! sa jag rakt av.
-Men vi dricker mycket starköl… Om du köper ut… Vi betalar. -Jaså, ja i så fall…
Texterna ändrades lite mellan GBG Sound och GLO… från ”Ung och stark” till ”Urinslang”….
Men ”Garantera dej” spelades in av GLO. Tog du med fler Soundet-låtar till GLO?
-Inte vad jag kan minnas…
Summering av tiden med GLO:
-Lob in från vänster. Fem mils bussfärd för att repa. Det blev inte så långvarigt, som du förstår. När biran var slut: Lob ut till höger.
Så från rå-punk till Primal-rock Lolita & the Virginbreakers. När jag läst om bandet så här i efterhand är det svårt att ta någonting på allvar. Fanns det egentligen nån tanke bakom L&VB eller ville ni helt vara ”bandet som lät värst”? Finns det någonting inspelat med L&VB ?
-Man SKA inte ta bandet på allvar. Ledare var en Djurgårdare som var fullständigt rubbad. (Det kanske är onödigt att säga? Det ena ger det andra.) Bland medlemmarna fanns Frank Baudes son (kallade sig Anal 12) en snubbe som hade knullat med Jan Myrdahls dotter (”Hur var hon?” ”Jodå, helt OK! Svalde satsen.”) en kille från Svenjunga, jag, två bimbosar och en klinisk psykopat.
Hur tror du själv att det blev ?
Jag hoppas verkligen att det inte finns något inspelat. För helvete!
Om L&VB var ett ”skämt” så var väl Rukorna bara ett hobbyband, Freddie verkade ju lira i nästan alla band vid den här tiden.
-Det var helt och hållet mitt projekt. Jag hade en idé om att göra en version av national- sången i snabb rocktakt (jfr. Pistols ”God save the Queen”) och frågade några goda vänner. Vi repade två gånger och så gick vi in i studion och satte våra låtar på några timmar.
Vad pysslade du med perioden efter Rukorna och första uppsättningen på Troublemakers.
-Inget! Satt och söp med fyllona på Kortedala Torg.
– Sen så blev det då Troublemakers, det var jag, Esso (från Gbg Sound) Blomgren (från Perverts) och Puke på bas (från TTG 100)
Ni fick ju en landsomfattande exponering genom att ni fick göra inte en utan två, sessions för radioprogrammet Ny Våg, var Jonas A ett stort fan av gruppen eller var han rädd för dej ?
– Javisst är han rädd för mig, den jäveln! Jävla AIK! De tar inget guld i år! HAHAHA!
Nädå, vi är faktiskt ganska goda vänner. Det händer att vi mailar varandra om fotboll. När Blåvitt slog AIK t.ex. HAHAHA! Fy fan, va gött! Han brukar klaga på Nordin och jag klagar på att Jon-Inge måste spela back.
LOB berättar att Troublemakers inte hade några skivplaner för: ” Det skulle ta för mycket tid från det livsviktiga supandet”.
Det lät ju jävligt bra på de där Ny Våg sessionerna skötte ni ljudet själva?
-Nä, men det var samma kille som hade gjort de sista inspelningarna med Gbg Sound som var ljudtekniker och han visste ju hur det skulle låta. Så det gick ganska geschwint. Vi satte 20 låtar på cirka 5 timmar. Ett svårslaget rekord på Sveriges Radio. En del är faktiskt överraskande bra, medan annat låter själve kuken. Staden Göteborg, Hitler, Vem har gjort, En bil kör förbi, Centralen – helt OK. Vissa andra låtar vill man bara glömma. Vilket jag faktiskt hade gjort innan jag hittade en pinsam kassett i en låda i källaren.
Ja du har väl äntligen fått lite Stim-pengar nu tack vare Staden Göteborg.
-Nja, om du menar LOKs inspelning och radio- och TV-stålarna, ska de komma i december nästa år.
Fick du förfrågning från Hardcore Superstar och LOK, eller snackade de med Christer (Blomgren)?
-Blomgren gav mitt nummer till Reivén som ringde upp mig.
Hur tycker du resultatet blev?
-Asbra! Den näst bästa inspelningen av låten. Troublemakers ’81 står sig än som nummer 1.
Det är skithäftigt att höra andra lira ens låtar.
Det gör mig rörd…
Själv så fick jag en flashback i samband med spelningarna på radion. (Det fick mej att tänka på ”matchen” mellan Sthlm och GBG. Ebba Gröns ”Ung & sänkt” mot GBG Sounds ”Ung och stark” och ”Ung och kåt” mot Troublemakers ”Ung och kär”.) Men den här gången skedde matchen utan original-artisternas medverkan. För till SRs jubileet i början av 2000 så gjordes ju Ebbas ”Det måste va radion” och några månader senare kom ”Staden Göteborg” till SRs ”Popstad 2000″… det var en händelse som såg ut som en tanke.
Förresten hur var / är ditt förhållande till Ebba?
-Jag mötte Thåström första gången på Kåren i Stockholm där vi hade en gemensam spelning. Då snackade vi lite grann och nyktert om punk och politik. Sedan träffade jag en mycket berusad Thåström i Slottskogen på en festival och han bara gormade ”E’re Lob?! För helvete! Va häftit! Ta ett kort på oss!” En brud tog ett kort. Sedan dess har vi inte hörts av… Det är tjugotvå år sen…
Det blev en EP och en singel för din del med Troublemakers. Varför sprack första sättningen av bandet?
– Jo det var så att Puke började hata mig bara för att jag skrev i min debutbok Excelsior: ”Anders Puke, Fittansiktet, Horans son – ja, ömklig pajas har lika många namn som kärt barn. Vad var det då jag ville säga om denne rövslickande dyngkuk? Tja, inget speciellt. Måste det vara det för att man skall få lov att missfirma hans sketna person?” sedan var det kört, som det heter. Vi fick se oss om efter en ny basist.
Så hur tycker du Christer sköter bandet idag?
-Helt utmärkt! Jag träffade faktiskt tre fjärdedelar av bandet på Freddie Wadlings femtioårskalas och då snackade jag en hel del med min efterträdare Arild.
Han ville köpa min gamla gura, men den hade jag redan sålt ett halvår tidigare.
Inget erbjudande om att ”gästa”?
-Om Blåvitt tar SM-guld i år så har jag lovat att lira på Änglarnas pub med TM. Åtminstone Staden Göteborg.
Var det du som fick Blomgren att bli Ferlinälskare och göra en ”Nordmanplatta” eller delade ni förtjusningen ”till den svenska visan/prosan”?
-Nä, det kan jag inte ta på mitt ansvar! Han har nog alltid gillat visor och gamla svenska diktare. Varför inte fråga honom själv?
Det är väl inte du som kallar dej Py Bäckman och skriver texter till Nordman?
-Nä, men däremot har Py Bäckman kallat sig Lob vid flera tillfällen och givit ut en massa skit, som jag inte alls kan stå för! Allt som har givits ut i mitt namn, som är uselt, är hennes verk!
Skulle inte du och Christer kunna åka runt som ”trubadurer” så att det blev lite ordning på de förbannat sunkiga trubadur-kvällarna i Sverige. Kanske kunde jag maila Hansi S, så ni fick vara med på visfestivalen i Västervik.
-Jovisst! Jag har tänkt på hur det skulle vara om man exempelvis lirade munspel – och så fick man ett Jimi Hendrix-ryck och skulle slå sönder instrumentet på sista låten. Hur skulle man gå till väga? Det är en sak att dänga en Stratocaster i scengolvet så att flisorna yr, men hur gör man med ett munspel? Eller snatterpinnar? Eller tänk om man blåser i ett grässtrå – hur gör man då? Det går liksom inte att paja dessa instrument på ett ”sexigt” sätt. Visst, det blir mycket billigare, men också dessvärre mycket tråkigare.
När du sen började lira hårdrock med Raw Deal tyckte jag personligen att det var en naturlig utveckling, har du alltid gillat hårdrock eller hur kom det sig att Raw Deal lät som de lät?
-Hårdrocken är rena modersmjölken för mig. Sabbath och Purple som jag nämnde tidigare, var husgudar. Egentligen ville jag lira sånt, men det var ju så in i helvete mycket svårare. De kunde ju SPELA! Då blev det lättare med punk!
Det blev inte mer än en demo med Raw Deal, vad hände med bandet?
-Vi höll på i replokalen tills det liksom självdog. Och så återupptogs kontakten i Trounlemakers igen, så jag flydde.
Sen efter Raw Deal så dök du upp som författare, gick du direkt från att skriva texter eller hade du fuskat lite genom att skriva svenska folkets sexvanor i fibban? (LOB fuskade genom att göra sina egna intervjuer. Ni kan läsa ett par av dem här i Punktjafs b la GLO och L&VB )
– Hur vet du det? Vem har skvallrat? Alltså, jag visste att jag skulle bli författare redan som 14-åring. Jag skrev varenda dag och märkte mycket tidigt vilket geni jag är.
I samband med debuten la du musiken helt på hyllan då?
-Nä, eller… jo!
Inga musikaliska comebackplaner?
-Nä, inte om inte Kamraterna tar guldet i år!
Många tar avstånd från sin ”ungdomsrevolt” du verkar snarare vara stolt. Så om man summerar den tiden vad är det som du minns bäst?
-Jag har ju fått tillfälle att ångra en del. Politiskt sett är jag numera fullständigt desillusionerad. Vänstern är bara en samling patetiska småborgerliga pissfittor. Det är ren ynkedom att se och höra skiten. Om revolutionen kommer, så hoppas jag att alla vänsterintellektuella fisliberaler blir de som avrättas först. Men annars tycker jag att en del av det vi gjorde var sketbra. Visst finns det en hel del att skratta åt, men en liten del att hedra ändå.
På tal om politik har du någon åsikt om kravallerna i somras?
-Om det hade ägt rum för tjugofem år sedan, VET jag att jag hade varit med och kastat sten på snuten. Men när man blir gammal, händer någonting med en. Nu tycker jag det är bedrövligt att snuten inte får öva ordentligt med sina tjänstevapen och får lära sig att sikta lite bättre. Att bara träffa ryggen när den jäveln skulle haft en kula i skallen, är ynkligt!
Du har aldrig funderat att göra som Henry Rollins och Jello Biaffra spoken-word föreställningar?
-En polare som numera bor i San Francisco har faktiskt blivit personlig bekant med Jello Biafra och säger att han är lika underhållande nu som i Dead Kennedy’s. Jag skulle faktiskt vilja se en sån där spoken-word föreställning innan jag yttrar mig. Kanske är det något för mig. Det kanske visar sig att jag är asbra på det. Och varför inte, när allt annat jag gör blir så bra.
Hockyhoran hade ju Kristina Lugn som förband på 80-talet, du kunde typ följa med Haunted eller In-Flames som uppvärmare i Japan… jag tror det skulle gå hem fint japanska headbangare…
Varför inte Rammstein? Det är det bästa bandet i världen just nu! Jag gillade Type O Negative för några år sen. Åtminstone ett par låtar. Men Rammstein är det bästa som har hänt sedan Priest la av och Metallica släppte sitt svarta album. Det är klart att de är tyskar, men för en japs är väl jag också tysk? Eller? De ser väl ingen skillnad på oss?
Ingen inbjudan från svenska akademin?
-Nja, men från svenska ölakademien.
Varför tror du att du inte får samma uppmärksamhet som t ex Ernst Billgren eller andra Sthlmsförfattare?
-Jag har själv avsagt mig all uppmärksamhet i media. Hur fan skulle jag kunna fortsätta med min hälarverksamh… ähum, förresten… det var inget.
Som författare har du aldrig känt att skriva nåt sliskigt kommersiellt trams under pseudonym?
-Jo, jag kallar mig Liza Marklund och skriver otroligt patetiska fjolldeckare om kvinnor och annat skit!
En sak som jag inte kan fatta är att du inte fått erbjudande att skriva manus till Rederiet, då kunde man få se både den ena och andra skutan gå i kvav, och förhoppningsvis t o m avliva den gamla sjö-björnen Bert-Åke Varg. Kanske skulle du lämna in förslag på nya dokusåpor som: ”Båren”, Fylla Meduza”, ”Barmen”, den första helsvarta homoerotiska ”fuck-U-såpan ”Big brother”, ”Robinsson på Hisingen” osv..
..”-Det där vore faktiskt hemskt intressant att få göra sånt. Jag skulle skriva en historia som de sent skulle glömma. Som du säger skulle man kunna låta alla huvudpersonerna dö. Varför inte? Och så är det ju så hemskt politiskt korrekt att låta en bög vara med i en sån där serie. Men varför inte slänga in en kompulsiv onanist, eller en trevlig fluktare i rutig keps? En snubbe som smyger runt i villakvarteren och försöker få syn på fru Häggblom i bara trosorna. Och framställa honom i sympatisk dager. Kanske en länsassessor med natur och frimärkssamling som övriga fritidsintressen. Då skulle det bli riktigt kul.
På tal om TV med epitetet ”punkens Egon Kärrman” varför har inte du fått axla Lasse Berghagens mantel, det skulle vara underbart att höra Skansen-publiken sjunga ”Björn Borg… du har inte gjort ett handtag i hela ditt liv…”
– Ja eller ”Nu sjunger ni med allihopa: Runka mig med vita handskar på…”
Ett filmmanus kanske, kan Peter Birro så kan ta mej fan du… eller när Deep Torkel kunde göra film kanske du skulle gå direkt på Trollywood samt fixa ett ännu fräckare publikstunt i Cannes nästa år…
-Filmen skulle heta Motorsågsmassagen och utspela sig i Bergsjön. En neger masserar alla svennehoror med ett visst skogsavverkningsredskap. Som stunt i Cannes skulle man kunna ha en neger som visar kuken för alla kvinnor och styckar dem.
Så hur ser en dag ut i LOBs liv nuförtiden ?
-Upp, pessa, på med kaffe och ladda mobilen. Biblioteket, mathandel, äta. Cykeltur, tv, kolla mail och dona med sajten. Snacka med yngste grabben. I med öronproppar och sängläge.
Så om man du summerar de gångna åren hur har det varit?
-Jag har studerat en jävla massa. Först på komvux och sedan en helvetes mängd på universitetet.
Å vad händer härnäst, planer ?
-Kolla internet och sajten, så ser ni där vad som kommer att inträffa. Eller vad som i alla fall BORDE ha inträffat.
Avslutningsvis vi närmar oss jul, så vilken glöggsort har du i din mugg?
-Glöggen ”Perrrrrrkele” från Finland. Den är så jävla stark, så den måste man späda ut med Koskenkorva….
Men är inte alkoholskatten på tok för hög för att ha råd med Kosken ?
-Den får gärna vara hur hög som helst för min del. Det är ungefär som priset på psalmböcker eller tamponger. Det angår liksom inte mig. Jag dricker HB!
Och med den lilla brasklappen, riktad till alla verklighetsfrånvarande politiker som tror att höga alkoholpriser ger minskad konsumtion, avslutar jag min lilla frågestund med LOB, och önskar honom skål och god jul..ja eller bara skål å tack.
