The Mob-77
Nacka – Stockholm 1976-1978
Medlemmar:
Janne Oldeus: Gitarr
Matte Cavonius: Sång
Stellan Hemringe: Gitarr
Peter Öhman: Trummor
Thomas Biström: Bas
Historik:
Mob var ett av Sveriges absolut första punkband, åtminstone var de ett band som enkom startades för att spela punk och inte som en del andra tidiga band som hade andra influenser än The Damned, Ramones och Sex Pistols. Bandets sångare Matte Cavonius träffade Janne Oldeus och Stellan Hemringe under skoltiden på Björknässkolan när alla gick i sjunde klass 1977. I samband med ett foto-skol-grupp-arbete så frågade läraren de kunde ställa upp för att spela på skoj.
Av denna lilla plojgrej blev det ett mer genuint intresse för att lira punk så killarna bestämde sig för att köra igång ett band på allvar. Namnet varierad från Basement Boys till Silvia and hers hemorroyds innan man bestämde sig för The Mob eller The Mob -77 som man också kallade sig. Gruppens första spelning var på skolavslutningen det året och Mob spelade mest Ramones-covers. Man fortsatte repa under ”punksommaren” 1977 i Kibbes (en skolkompis från Björknäs) sommarstuga. Matte fick stå i köken när han sjöng eftersom alla fem inte fick plats i vardagsrummet när väl utrustningen var uppställd. Det var också här som Stellan och Janne Oldeus gjorde bandets första egna låt – ”Desperate”. En låt som innehöll rader som: ”I´m so horny I could die, won´t you suck me can´t you try. I want to feel my cock in your hole. Couse baby I wanna fuck you…” tonårslyrik om kärlek och djupa känslor ur ett mer punkprovocerande perspektiv. Senare trycktes en t-shirt med hela texten.
Bandet bestod då av: Stellan Hemringe, Matte Cavonius, Peter Öhman, Thomas Biström & Janne Oldeaus. Stellan hade fått en gitarr av sin brorsa en Fender-Strata från 60-talet en riktig raritet, som han målade gul.
Efter för lite repande och för mycket festande i stugan så blev de utkörda. Man gjorde sin sista spelning som kvintett i Björknässkolans gymnastiksal, där rektorn ville stänga av strömmen för bandet. Efter spelningen så hoppa Janne av och började strax efteråt att spela med nybildade The Pain från Nacka.
En liten liten anekdot från spelningen var att Thomas Biström, hade efter genomförd spelning ”gjort sitt” i en av toaletternas lampkupor och sen satt upp den på plats igen. Det sägs att det dröjde ganska lång tid innan man lokaliserat var den dåliga lukten kom från.
The Mob-77 spelade runtomkring i Stockholm, mycket på ungdomsgårdar, bla på Stora Essingens ungdomsgård. Se nedan. The Mob-77 spelade mest covers på. Clash, Ramones, Iggy Pop, Dead Boys å andra punk-ikoners låtar.
Ladda hem spelningen från Stora Essingens Ungdomsgård
Recension från RiP Nr5
MOB och Cathy and the Heat på
Stora Essingens ungdomsgård
I ett ruckel som kallas ungdomsgård lite utanför Stockholm skulle dom två banden Cathy & the Heat och Mob spela.
Efter en ganska lång väntan kommer Cathy & the Heat, som består av Katti (sång), Peter (bas), Micke (gitarr) och Pelle f.d. Four Mandarines (trummor), upp på scen som var utav de minsta jag sett. Micke räknade in och bandet satte igång.
Katti försökte göra sig hörd men utan resultat, musiken överröstade henne. Men en kille fixade micken och efter ett tag kunde man höra henne lite i alla fall. Musiken påminde rätt mycket om X-Ray Spex, det berodde väl på att det var en tjej som sjöng och för att bandet hade en saxofonist (som heter N. Edwall och är medlem).
Cathy & the Heat spelade bara egna låtar utom Stooges ”I wanna be your dog”, en rätt bra version gjorde dom. Alla deras låtar hade engelsk text.
Efter en mindre paus rusade MOB upp och satte igång med ett fruktansvärt tempo. Deras sångare, Mats, var helt vild, kastade sig bland publiken, pogade, vrålade och skar sig på magen med en kniv, alà Iggy Pop.
De andra i bandet tog det istället ganska lungt. Man märkte på en gång att MOB var betydligt skickligare än Cathy and the Heat. De gjorde en verkligt bra version av Dead Boys låten ”Sonic reducer”. Mobs version var mycket ösigare, nästan bättre än de dödas.
Publiken hade hetsats upp av Mats och alla pogade omkring, många ramlade omkull och försökte dra ner bandet. Bästa låten va absolut ”Louie, Louie” av gruppen Bloodclots, förbannat bra gitarr. ”White riot” blev något sämre.
Ett extranummer blev det, men det lät lite osäkert för att Mob just lärt sig låten och sen var det tyvärr slut.
Jag har fortfarande inte bestämt mig för vilket band som var bäst. Cathy and the Heat var kul att se och deras låtar fastnade jag för. Mob var också häftiga att se, särkilt Mats, låtarna var bra, och skickliga var dom. Men va fan spelar det för roll vem som var bäst.
