- ”Space race” är ett sätt för oss att säga vad vi tycker om skiten, eftersom vi alla är för fega att INTE göra lumpen.
Världspolitiska frågor är annars något som sällan förekommer i Traste & Superstararna texter. Istället rör det sig om små ironiska underfundigheter om småstadstillvaron: vi möter den odrägliga fulle brudraggaren på lördagsdiskot (som naturligtvis skändligen misslyckas), snubben som står på köksbordet och mimar till en Sex Pistolsplatta och så sjukvårdsbiträdet Lennart som uppgivet suckar ”torka skit är mitt gebit/vad får jag ut av allt mitt slit”...
– En text ska ha en bra story! Säger Traste trosvisst, Traste som oftast skriver dem själv. Musiken arbetar han och gitarristen Ulf Stureson fram.

Glesbygdsband

Musiken ja. Musiken som, allt spännande som hänt under de senaste åren till trots, knappast genomgått någon drastisk utveckling.
Tänker TSS bli provinspopens (kärt barn osv...) svar på Status Quo?
- Vi gör tycker om, helt enkelt. Naturligtvis upptäcker vi ständigt annan musik som vi gillar, men den är inte alltid NY. Och det är sällan som vi upptäcker något som vi gillar mycket mer än det vi håller på med just nu...
- Synthvågen tycker vi urartade rätt mycket.
Traste & Superstararna är ett glesbygdsband, och det är inte utan att det märks. De saknar all den publicitetshunger och klättrariver som utmärker storstadsbanden. Trots att TSS med sitt låtmaterial utklassar många slipsbeprydda Beatlesnostalgiker från storstäderna har aldrig Bollnäspojkarna gjort sig omaket att uppvakta något skivbolag med en demotejp. För att få ut sina plattor bildade de istället den ekonomiska föreningen Mamma, som sedermera knöt flera andra konstellationer från Gävle-trakten till sig, b.la. Zeke Varg, Pinballs, Utrikets Affärer och diLeva.
- Vi är nog lite förslappade, medger Traste.
- Men det är nog ändå så att man får lite mindervärdeskomplex inför alla storstadsband. Det är så mycket man saknar, man kan inte prata för sig som de och man får inte så många användbara kontakter om man bor i Bollnäs...
- Vi känner bara varandra och har inte riktigt några andra ord att lita på.

Storsäljare

Så i skymundan är dock inte Traste & Superstararna. Singeln ”Pengar” hyllades som sagt av en överentusiastisk kritikerkår, och är den mest sålda av alla genom Plattlangarna distribuerade 45-varvare. LPn ” Traste & Superstararna” fick överlag ett positivt mottagande (sånär som på en ökänd gnällmåns i en stor morgontidning som irriterades av den ”gymnasiala skämtsamheten” som präglade plattan...) och dessutom kunde bandet i samma veva ses i våra TV-apparater. Och nyligen släpptes alltså singeln ”Space race”. En låt som har samma givna plats i ledet när vi ska demonstrera mot kapprustningen som Aston Reymers ”Godis är gott” hade inför folkomröstningen.
Dessutom är den ypperlig som smakprov på hur dessa norrländska vildhjärnor låter. Det är inte funk, inte majestätiska synthsjok och inte tarvliga primalskrik. Nej, de är frustande energisk popmusik som tillhandahåller samma adrenalinkick som Ramones ”Sheena is a punk rocker” hade när det begav sig.
- Det spelar ingen roll hur mycket vi anstränger oss att ta det lugnt när vi spelar ute. Det blir ändå alltid kaos på slutet....
Schlager Nr 40 20 april –82 Text: Bengt Ohlsson Foto: Leif Larsson