Men en kylig kväll i februari fick jag, tämligen radikalt, ändra uppfattning. Tillsammans med några vänner hade jag grävt mig fram genom snön till Bollnäs eminenta Musikcafé. ”Traste & Superstararna - Rock, bröt och punk” och det fann vi alla mycket märkligt.

Det enda vi visste om gruppen var att dess medlemmar kom från Freluga och Alfta utanför Bollnäs, och att det var deras första spelning inne i Bollnäs.

”Det är väl mest ett skämt, det är väl några finniga amatörer som river av ett par risiga coverversioner av Pistolslåtar” tänkte jag och hade inga större förväntningar. Desto större blev chocken när vi, något försenade, störtar in i lokalen och möts av de oemotståndliga riff som i grunde är The Rings klassiska singel ”I wanna be free”.

Traste & Superstararna spelade låten med ett sådant tryck, en sådan självklar auktoritet, att man genast började anan att något stort och nytt höll på att hända i Bollnäs.

Och så fortsatte det i låt efter låt. TSS sprutade ur sig tät, energifylld punkpop med en sådan övertygelse och säkerhet att de inte verkade gjort annat i hela sitt liv.

Och sen? På ett halvår och med en singel har TSS vunnit Hälsingland. Ge dem ett halvår till och en LP så ha de förmodligen intagit större delar av landet Sverige. Vad vill de då med sin musik?

- Mest av allt vill vi att alla ska ha kul när vi spelar, både vi och publiken. Vi vill att publiken ska våga släppa loss och dansa till vår musik, då njuter vi, menar Traste (Mats Lindén) när Inferi träffar gruppen en kylslagen oktober-söndag.

Hur och när började det hela?
- Omkring 1973 då jag fick mitt första trumset, säger Jerker Andersson. De andra hade bara akustiska gitarrer så det vara bara jag som hördes. Vi var väl inne i en häftig smikpopperiod och plågade släkten med diverse familjespelningar...

Fösta offentliga spelningen kom på en byalagsfest sista april 1978. Men åldermännen i det byalaget hade nog ingen aning om vad de gett sig in på. TSS fick en rejäl utskällning innan de åldrade byborna panikslagna flydde därifrån.

Efter denna fatala första spelning följde dock några fler mer lyckade på mindre diskotek i trakten.
- På den tiden spelade vi mest gamla Beatleslåtar alldeles för fort. Vi hade b la en skitsnabb version av ”Yesterday”, berättar Traste.

Snart började emellertid gruppen att utvecklas mot att producera allt fler egna låtar.
– Men vi tyckte fortfarande, då som nu, att det var jävligt viktigt att skriva riktiga låtar.

- Vi vill inte gärna bli kallade för ett punkband, vi betraktar oss inte själva som ett sådant. Vi försöker hela tiden hitta vår egen stil och skall man sätta någon etikett på vår musik så ligger väl snabbpop bäst till, tycker Ulf Stureson (gitarr) och de andra instämmer.

Prov kan man höra på TSS första (och hittills enda) hemkörda singel ”Pengar”. Den spelades in i en Gävle.studio under en helg i början av 1979. Trots vissa brister i produktionen är den en av de bästa och roligaste singlar som hörts från ett svenskt band i år.

- Singeln spelade vi in mest på skoj, inte trodde vi att någon utanför den närmaste vänkretsen skulle vilja köpa den, menar Peter Johansson (gitarr)

Men där hade de fel! TSS lade ner 3.500 kronor på en inspelning och pressning av 300 exemplar. Idag har man sålt drygt 600 ex. Och efterfrågan är fortfarande stor.

När singeln äntligen nådde proffstyckarnas öron fick den positiv kritik överallt där den recenserades. ”Stick och köp den genast!” utbrast Musikens Makt och Mats Olsson på Expressen utnämnde den till veckans singel!

Lagom till skivinspelningen anslöt sig bandets färskaste medlem, Conny Jonsson (bas). (Han var också med på den första Bollnässpelningen)

- Spelningen på Musikcaféet i Bollnäs betraktar vi som det verkliga genombrottet. Allt stämde perfekt och efteråt kom folk fram och talade om hur bra vi var, det var något nytt, berättar Traste.

Sen blev det många succéartade spelningar över hela länet, främst i Gävle och Bollnästrakten.

De har just börjat spela in sin första LP, som ska ges ut på Mamma, ett bolag som TSS startade i somras med gävlegrupperna Zeke Varg, Gamla Grans och Järngustav. Ett bolag som främst bildats för att underlätta de medverkande gruppernas skivproduktion

- Tack vara Mamma kommer vår LP att distribueras genom Plattlangarna. De har också lovat att distribuera 500 nypressade ex av ”Pengar”, berättar Traste.

-LP:n blir nog inte klar förrän framåt vårkanten. Än så länge har vi bara spelat in 4-5 omixade bakgrunder. - Vi skyndar långsamt, vi vill arbeta igenom skivan ordentligt innan vi släpper den ifrån oss. - Det blir ungefär 12-13 helt egna låtar. De flesta snabba och ett par lugna för att bryta av lite... Förutom cover-versionerna skriver TSS (främst Traste och Ulf) alltid sina texter på svenska. De är en aning rädda för hur en del av texterna kommer att uppfattas: - Det är några låtar som handlar om killars syn på tjejer. Texterna kan i värsta fall tolkas som att vi skulle vara kvinnofientliga, vilket vi absolut inte är. Det är texter som enbart beskriver vad vi ser och inte vad vi själva tycker, säger Traste. I allmänhet är TSS texter roliga och annorlunda, ibland sticker de också till, som i ”Pengar” där refrängen lyder: Du din jävla sopa varför gnäller du på oss Vad fick du ut av livet Jo pengarna förstås Men trots en ”anti-kapitalistisk” låt som denna hävdar TSS att de absolut inte är ett politiskt band.

– O, nej, det finns så många olika politiska åsikter inom gruppen, allt från centerpartister till kommunister, att vi aldrig skulle kunna fungera som en renodlad politisk grupp.
- Vi försöker hela tiden skriva personliga och roliga texter och undviker alltid klichéer och schabloner. Om man sedan kan klämma in en och annan välmotiverad känga här och där så är det ju bra, säger Traste och fortsätter: I grunden har vi alltså inga djuplodade ambitioner att förändra världen, vi har inget allvarligt budskap förutom att underhålla!

Framtidsplaner?
- Vi ska försöka ordna någon spelning i Stockholm. Dessutom har vi långt framskridna planer på en längre turné genom landet tillsammans med Zeka Varg, men vi har inte några större förväntningar på framtiden, då blir man bara så besviken om det inte går som man tänkt, säger Traste.

- Hittills har det gått bra för oss, men alla de här framgångarna har inte stigit oss åt huvudet. Vi vill inte bli några stjärnor, vi står med båda fötterna på jorden, menar Jerker.
- Vi är fortfarande samma gamla kompisgäng som vi alltid har varit. Vi är nästan jämt ihop och trivs väldigt bra med varandra.

- Det är nog också en av orsakerna till att det gått så pass bra för oss, tror Conny.

- Men vi är inte så naivt ideella till vår läggning att vi skulle tacka nej i fall ett stort skivbolag kom och erbjöd oss ett bra kontrakt, säger Ulf. Men det skulle i så fall vara ett kontrakt som garanterar oss fullständig musikalisk frihet.

- Jag ser inget fel i att försöka sprida sin musik till så många som möjligt, förutsatt att man inte behöver sälja sig själv...

- Dessutom vore det ju fantastiskt om man kunde leva på att spela och slapp ha något jobb vid sidan om,
Inferi dec –79 Text och Foto: Peter Axaman