I somras tog en svensk punkare från ett okänt band en hög med debut singlar till England. Han gav ett ex till samtliga musiktidningar i London. "Årets bästa punk" skrev en. Häromveckan var hela gruppen i London för att lämna över nästa singel. Då blev det helsidor i New Musical Express och Melody Maker. Det som hänt Rude Kids från Hagsätra är inte riktigt klokt.

När jag får tag på dem, svävar de fortfarande högt uppe i det blå. Helsidor i England mest ansedda musiktidningar - ofattbart. De har inte ens fått tag på tidningarna ännu, bara fått texterna upplästa för sig på telefon. Risken finns att det blir svårt att få tag på 6-januari numren av NME och Melody Maker i Stockholmstrakten. Killarna i Rude Kids har köpt upp allihop. Låtarna som fått de engelska musikjournalisterna att hoppa högt är dels "Raggare Is A Bunch of Motherfuckers" (ett angrepp på raggare med textrader som...a gang of freaks, who beats the Greeks) 
dels "Stranglers" (som klandrar den engelska gruppen för att de inte fullföljde sin svenska turné senast). Texterna är roligast.

SÅ HÄR GICK DET TILL

Björn "Böna" Eriksson - kallad Bona i de engelska tidningarna - berättar hur det egentligen gick till: "Vi är fyra grabbar från Hagsätra och Gröndal som spelat ihop sedan oktober 1977. Vi är mellan 15 och 19 år allihop. Gitarissten Lasse Olsson och trumslagaren Lars "Throw-it" Persson hade spelat hårdrock förut, men det tyckte punk vara roligare.
Jag sjunger och Spaceman spelar bas. Nej jag säger inte vad han heter på riktigt. Han vill bara kallas Spaceman.

I fjol vår spelade vi in en singel. 
Vi lånade pengar av våra föräldra ocg drog iväg till den billigaste skivstudio vi kunde hitta - BMB studio i Örby. Det blev "Raggare..." och "Charlie"..

I fjol sommar tågluffade jag runt i europa. Jag hade packat ner femtio singlar i ryggsäcken och när jag kom till alla musiktidningar, lämnade jag ett exemplar och bad dem recensera den.
Först skrev Lenny Kaye, gitarisst i Patti Smith Group, i New Musical Express att "band som Rude Kids gör att man kan tro på punk igen".

Sedan skrev Tony Parsons i samma tidning att vi hade gjort 1978 års bästa punksingel. Och vi fick bra recensioner i Zig-Zag och Sounds, också.

En engelsk grupp gjorde till och med en cover på "Raggare.."
Det är inte riktigt klokt va.

Polydor, som distribuerat vår första singel, gick med på att bekosta nästa. "Stranglers" (If its so quiet why dont you play)" var klar strax före jul. Efter jul hade vi bestämt att vi skulle sticka till London på en vecka för att lyssna på musik och gå runt till tidningarna igen.

"HÖLL PÅ ATT SMÄLLA AV"

Det första som mötte oss i entrén till NME var två Rude Kids bilder. Det var så att man höll på att smälla av.
De var jättebussiga. Drog iväg oss till en pub och intervjuade oss. Och några dagar senare blev vi intervjuade av Melody Maker.

Det är klart att vi haft tur. Vi är inga märkvärdiga musiker. Men vi lägger ner massor av energi och vilja på det vi gör. Ingenting är omöjligt, så länge man tror på det.

Rude Kids närmaste mål är att få lite mer spelningar i Sverige (hitills har de bara spelat ute fem gånger), att få göra en LP (inte helt omöjligt) och att få uppträda i England.

- Vi fick en massa adresser och kontakter i London. Vi har lovat att betala resan och uppehället själva. Lite får man ju offra för att få spela i punkens hemland.
Pop-sidan AFTONBLADET Måndag 15 januari 1979. Text Arne Norlin Foto: PeA björklund