Det här är en utveckling som Peter Johansson, Håkan Tapper, Pär Tapper och Henrik Jarleman inte alls tycker om.
- Vi är emot våld, säger de. Vi tror att raggarna slår oss därför att de egentligen inte vet vad punk är. Egentligen borde vi hålla ihop, vi kommer ju oftast från samma samhällsklass.
Men några av raggarna är bra, betonar de.

Och vad är då punken? Jo, det är en protest, bl a mot modet och att alla ska behöva se så strikta ut i sin klädsel. Det kan man minsann inte säga att punkarna gör.

Många retar sig
- Många retar sig nog på vår klädsel, erkänner de fyra, som dom menar att kläder skall vara billiga och bra. Nu har det emellertid gått mode i punken också.
- Men det hatar vi som pesten.

Det ligger mer protest i punken än bara mot modet.
- Vi är emot att det ska behövas tillstånd till allting, säger Peter Johansson. Han tänker då bl a på den musikträff som punkarna ordnade i Malung under midsommar.

Musiken viktig
Även vid andra tillfällen har punkarna ordnat musikträffar. En till lär det bli i oktober eller november om allt går som planerat. Musiken är viktig för punkarna, den är ett sätt att protestera och att uttrycka sig på och den ger gemenskap. Men det ska vara korta, hårda låtar.

Föreningen som står för musikträffarna heter The Rat. Medlemmarna där menar att alla som vill skall få vara med och spela. Raggarband och punkband skall blandas. De tycker om ungefär samma slag av låtar och då blir musiken något som enar.

Tonåringar
Det är många band mer eller mindre verksamma i Malung, t ex Kvalster, Sune Studs & Grönlandsrockarna, Snöskred, Hannibal the Cannibal och Terror. Det blir mycket musik på trots allt ganska få punkare. Men nästa alla är med och spelar.

I Malung finns det ca 25 punkare, varav fem tjejer. De har ett eget band, Nervkollaps heter det.
Det är nästan uteslutande skolungdomar som är punkare. De är i åldern 14 till 19 år.

I Malung har punkarna fått hålla till i f d Forsells Café en tid, därefter i Döl Jonashuset. Men det måste man lämna nu. Någon annan lokal där man får vara har man ännu inte fått löfte om. De tycker kommunen är alldeles för slö.

Men varför inte gå till ungdomsgården på Folkparken? Nej, menar punkarna, där är det inte alls trevligt. Egen lokal måste det vara.

Åsikterna kvar
Sen protesterar punkarna mot att det inte finns jobb till alla. Men i den protesten behöver de säkert inte känna sig ensamma. Nästan hela svenska folket tycker detsamma.

Många av punkarna går på högstadium eller gymnasium och skall därför snart ut i arbetslivet. Pär Tapper har redan slutat skolan, men något jobb finns inte att uppbringa i Malung.

Och hur blir det då för de andra när de slutar skolan, skall de fortsätta vara punkare.
- Kanske slutar vi att klä oss annorlunda, när vi blir äldre, tror de fyra punkarna, men åsikterna kommer vi att ha kvar.
Dala Demokraten.