- Alla tror ju jag bara lyssnar på Stooges, men i själva verket har jag bara lyssnat på dem sedan mitten av sjuttiotalet. Mina verkliga rötter är i så fall Velvet Underground. Men det var inte förrän punken kom som Lädernunnan tog form.
- Först trodde jag att det var den nya glitterrocken, en ny posörmusik. Men så började jag läsa engelska punktidningar och insåg att det fanns mycket hjärta och ärlighet bakom.

AIK-fantast.
Lädernunnan består av lämningarna från Göteborgs första punkband Straitjackets. Bengt Aronsson (gitarr), Gert Claesson (trummor), Freddie Wadling (bas) och så AIK-fantasten - programledaren för Ny Våg, redaktören för Anarki & Kaos och pilsnerpsykopaten Jonas Almqvist på sång.
På kvällens spelning på Kamraspalatset är dock inte Freddie Wadling med. I stället spelar en man som heter Håkan.
- Jag kommer faktiskt inte ihåg vad han heter i efternamn, säger Jonas.

- Lädernunnan var mycket min grej i början, säger Jonas. Men det dröjde inte länge förrän alla i bandet koncentrerade sig mot samma mål och syfte.
Allt som har med Lädernunnan att göra är nämligen mycket välplanerat, hävdar Jonas.

Uppehåll
Lädernunnan gjorde ett uppehåll mellan november -80 och sommaren -81 då de tyckte att de inte kom någonstans.
- Det var som när ett förhållande tar slut. Efter ett tag upptäcker man att man saknar det. Så vi tog vårt förnuft till fånga igen, säger Jonas och liknar Lädernunnan vid monstret i "Alla helgons blodiga natt".
- Det är det som blir mördat var tionde minut. Alla tror att nu är det dött och så - wham - reser det sig igen, säger han skrattande, och kallar Lädernunnan för svensk rockmusiks Bogeyman.

- Skulle någon tvinga mig att välja mellan att sela själv och att spela skivor skulle jag tvångspensionera mig.
- Så länge rock ger mig en känsla att vilja plocka upp en gitarr och spela till klockan fyra på morgonen, håller jag på.

Även om Lädernunnan vunnit rättmätig ryktbarhet genom sin musik och sina spelningar, så är det som för varje band som spelar rock (och jag menar Riktig Rock) svårt i Sverige.
- Vi är väl för osvenska, som Hanoi Rocks. De som försöker att spela rock och de som törs vara naiva blir knäckta. Men de som spelar rock har å andra sidan dubbelt så entusiastiska fans.

Unikt
När Lädernunnans spelning på Oasen i Rågsved blev inställd, vände hundratals i dörren, trots att Garboshock spelade påstår han.
- Lädernunnan gör inga dussinspelningar. Varje spelning ska vara ett unikt tillfälle, säger Jonas.

De unika tillfällena har hittills gett outplånliga intryck.
Arrangörer har fått nervösa sammanbrott och startar kampanjer mot Lädernunnan. En journalist har frånvarande suttit en halvtimme och stirrat ut i luften och frågat "men varför?"
Publiken har varit nära att må riktigt dåligt och alla talar i tre månader efteråt vad de varit med om.

Nu är det i sanningens namn inte enbart musiken som gör Lädernunnan så ledgendomsusad.
- Musiken är en viktig del, men det är extragrejorna som är kryddorna, säger Jonas.
Kryddorna är starka som helvetespeppar.
Folk är inte riktigt vana att plötsligt se en film om fistfucking eller skyltdockor uppspända på kors (och den gången var det meningen att det skulle ha varit en riktig flicka). Eller se konsertaffischer som säger "självstympning som familjeterapi" och "den totala grymhetens försvarare".
Perverst? Är det? Jag tycker det är trevligt, säger Jonas och ler och förklarar att filmerna visas i pedagogiskt syfte. Texterna går ju inte alltid fram.
- Det används så mycket Hollywoodfejk som "Motorsågsmassakern", men det här är ju verkligheten. (Det är här jag får allt och lite till bekräftat. Det var någonting om Throbbing Gristle, urin och rostiga kanyler.)

"No rule"
Så får jag veta "sanningen" om No rule som alla tycker låter som Stooges.
I själva verket hade den gode Jonas lyssnat på Motorheads "Overkill" 24 timmar om dygnet när han skrev den.
Det är så han arbetar. Full volym med Black Flag, New York Dolls, Velvet och en packe Easy Rider.
- Rock´n´roll, fotboll, ett par pilsner och en trevlig fjälla, säger han och jag tror att han menar att det hör till livets goda.

I kväll spelar alltså Lädernunnan som förband till Alan Vega och har blivit tillsagda att inte gå ut för hårt.
- Nej, det blir inga filmer och inga kors, säger Jonas och ler.
Men däremellan finns allt att göra och allt är att vänta. Allra värst kommer det säkerligen att bli när Lädernunnan spelar som huvudband på Skeppet i september med det värsta och djävligaste bandet någonsin", Stoodes.

Overkill som Motorhead så riktigt säger.
Expressen 22 maj 1982. Text Susanne Ljung