Kai Martin & Stick! Heter det nya göteborgsbandet. Ett band som inte kan sammanfattas under en beteckning. Det är lite rock, lite reagge, lite punk. Men framförallt är det ett levande band som jobbar hårt i en källare under en rockklubb.
Och inte nöjer sig med att hamra in tre ackord...

Ut ur punken in i musiken.

- Jag har alltid sjungit, ända sedan leksolan i alla fall. Mina föräldrar sjunger och visslar, min mormor skulle egentligen blivit operasångerska om inte hennes föräldrar förbjutdit henne, berättar Kai Martin som är sångare i göteborgsbandet Kai Martin & Stick!
Under de senaste månaderna har det börjat lossna för gruppen. En LP inspelad hos Silence i Värmland släpps i dagarna och för någon månad sedan gjorde gruppen ett lyckat liveframträdande i TV-programmet AB Svensk Rock.

Men musikaliska framgångar serveras inte på fat utan nås genom mycket arbete, vilja och förmåga att skapa något intressant.

När Kai Martin & Stick! Första gången stod på scen, hösten –78, väntade sig nästan alla som var där ett punkband. Men Stick, visade sig komma med något lite annorlunda. Låtarna var korta och intensiva som de flesta punkbands, men att ha Gormer på sax och Tony på Orgel gjorde att de skillde sig från de flesta andra.
- Vi uppfattade punken på ett visst sätt men spelade inte det vi hörde utan som vi uppfattade det, menar Kai. Vi transkriberade det efter våra egna mallar. Detta håller än idag. Detsamma gäller mina texter. Jag skrev om min egen verklighet, men texterna fick aldrig den sedvanliga råheten.
Gruppen har det kärvt ekonomiskt precis som så många andra. Än kan de inte försörja sig på sin musik utan måste jobba vid sidan om. Kai jobbar som korrekturläsare på GT. Gomer är vaktmästare på ett museum, Ronny jobbar med råttor på en forskningsavdelning, ”Rasta” Kaj bygger lådor och är en av killarna bakom GAMA som arrangerar konserter i Göteborg. Tony läser psykologi för tillfället, men jobbar annars som fritidspedagog, Peter är hårfrisör, men slutade som det för ett tag sedan eftersom han inte tålde alla kemikalier som används. Just nu försörjer han sig på olika ströjobb.

Musik, musik
Redan från början spelade Kai Martin & Stick! En blandning av olika musikstilar. Ibland lät det som trallvänlig pop, ibland reagge, ibland på gränsen till punk.
Gomer som tidigare i stort sett bara spelat jazz gjorde att musiken blev lekfull och kändes spontan. Det var rolig musik helt enkelt!
- Vi har alltid lyssnat på frutansvärt mycket musik och vill spela i en viss stil, men vi fixar aldrig att spela som någon annan utan vi gör om det. Detta har bidragit mycket till att vi skapat oss ett eget sound. Ett tag kallade vi oss för popband, ett år innan alla andra började göra det, men sen hände så mycket att det inte längre var någon idé att kalla sig det ena eller det andra. Vi spelar musik, brukar vi säga.

Två gånger i veckan tränar de i sin källarskrubb under rockklubben Errol´s. Detta har de gjort i stort sett ända från det gruppen bildades 1978. Att det ger resultat märks. Kai Martin & Stick! Har alltid varit en grupp med många idéer, nu klarar de också av att genomföra de flesta.
- Över huvud taget så har gruppen börjat stabiliseras från att ha varit dessa totalneurotiker i varenda låt. Vi arrangerar låtarna bättre och bättre och börjar kunna ta bort något instrument i vissa partier för att det inte skall bli så stökigt. Förut var det så att alla skulle spela hela tiden och musiken fick ibland en tendens till att bli lite jobbig att lyssna på.
Kai har själv förändrat sitt sätt att sjunga. Förr gick han upp i falsett väldigt ofta, numera har han lugnat ner sig lite och använder mer av sitt tonregister.
- Jag har börjat använda mig mer och mer av en djupare sång. När jag sen går upp i falsett så känns det som om sången får mer liv istället för att bli påfrestande.
Nya låtar är Kai Martin & Stick! Sparsamma med. Istället inriktar de sin energi på att utveckla de låtar de redan har.

- Felet med oss är att vi aldrig blir nöjda med en låt vilket gör att producerandet av nya blir lite hämmat. Men vi lyckades få med tre helt nya på LPn Biomusik vilket jag var nöjd med.
Efter två singlar och två låtar på samlings LPn PopJob spelade de alltså in sin första LP. Resultatet skiljer sig ganska markant om man jämför med singlarna.
- När vi spelade in Biomusik var vi inte alls så nervösa som när vi spelade in vår första singel. Man har vant sig att arbeta i studio. Dessutom hade vi inget direkt ekonomiskt krav på oss vilket gjorde att man kände sig friare att pröva sig fram. Tidigare har vi alltid arbetat under tidspress, vilket gör att man hela tiden känner sig stressad och då blir det lätt att man slarvar.
- Hos Silence i Värmland trivdes jag verkligen. Att vara däruppe i ödemarken och få en rofylld omgivning innebar, i alla fall för mig, att jag uppfylldes av stor koncentration blandat med en skön upplevelse.

Studio släpper loss idéer
Resultatet skiljer sig ganska mycket från hur ni låter live...
- När man kommer in i en studio kan man förverkliga många av de idéer man har. Mycket kan inte återskapas live, men döljs av scenuppträdandet.
En konsert med Kai Martin & Stick! kännetecknas alltid av full fart på scen. I förgrunden står alltid Kai Martin, Gomer och Peter som spelar gitarr. Tony dyker upp ibland bakom sina klaviaturinstrument, Rasta Kaj som spelar bas brukar stå längst bak för att kunna ha ögonkontakt med Ronny som spelar trummor. Att det ska bli show verker vara viktigt..
- De flesta svenska grupper är förbannat tråkiga att se på. De står helt still utan att göra nåt mer än att sjunga sina sånger och spela sina instrument, mer är det sällan. Vi är helt ense om att det är viktigt att folk har något att se på scen, så vi försöker utveckla även den delen.
Långt innan Kai började skriva sångtexter skrev han dikter, något han fortfarande håller på med.
- En ny diktsamling är på väg att tryckas, men jag skriver inte alls i den utsträckningen jag gjorde tidigare. Det hela började när jag gick i ettan i gymnasiet. Jag var olyckligt kär och började skriva ”hjärta-smärta” dikter och tyckte själv att det inte fanns något annat värt att läsa. Sen kom man i kontakt med andra diktare och fick även en del kritik så att man började utvecklas. Redan 1977 gav jag ut min första diktsamling. Sen började jag skriva texter till b.la Bruset och ägnade mig mer och mer åt det. Att skriva dikter och texter är två helt skillda saker. När man skriver en text jobbar man mer med rytm plus att man säger saker på ett enklare sätt. När man står på scen är det svårt att nå ut med en text, den drunknar ofta i musiken.
- Ja, vill man göra något som folk ska komma ihåg så skall man skriva en bra refräng. Ta Kriminella Gitarrer och deras ”Vårdad klädsel” som exempel. Där är ljudet så dåligt att man inte hör något annat än refrängen, men det gör ändå inte så mycket eftersom man fattar direkt vad det handlar om när man hör den.

I våras var Kai Martin & Stick! Nere i Lund och spelade. Efter konserten gick de hem till Henrik Venant, där de skulle bo. Under natten gick sedan raggarna till attack. Fönstrena krossades och de bröt sig in. Kai som låg och sov i en sovsäck var den som råkade mest illa ut.
- När jag vaknade yrvaken och roåade ”vad vill..” någon drämde då till mig i huvudet med en batong. Jag lyckades dra upp sovsäcken över huvudet så resten av slagen träffade på armarna. Sen sa de till mig att resa mig upp.
- Allt var så absurt och overkligt. Där låg jag i en sovsäck och några slog mig med batonger. Till slut reste jag mig upp och då började de slå mig i ansiktet vilket blev för mycket för mig. Jag började skrika och gråta och frågade vad jag hade gjort dom för något eftersom de slog mig. Till slut försvann de och jag var ensam med blodet sprutande ur huvudet.
- Sen kördes jag till sjukhus. På väg dit kom chockverkan och allt kändes väldigt konstigt. För mig har historien inneburit att jag fått psykiska svårigheter. Jag vågar t.ex inte åka spårvagn längre, ett tag var jag så rädd att jag hoppade högt vid minsta ljud. Jag trodde att jag skulle fixa det själv men efterhand kom jag underfund med att det satt djupare än vad jag trodde från början. Nu går jag hos en psykolog två gånger i veckan för att försöka få tillbaka lite stabilitet.
- Första spelningen efter misshandeln hade vi i slutet av augusti i Långholmsparken i Stockholm. För mig betydde det jävulskt mycket att våga stå på scen igen och det fungerade hyfsat.
Sen dess har Kai Martin & Stick! Spelat i Göteborg och Stockholm några gånger. Vad man hoppas på nu är att Biomusik skall öppna dörren till fler konserter i övriga landet.
Text & foto Lars Sundestrand Schlager Nr 4