"Hocky och Spiv..Omslaget till "Churchyard" Kassettsingel utgiven på R.I.P records.

När blev det punk och varför ? Jag var hemma hos Håkan Uppgren och han hade varit i London, eller nåt sånt, med sina föräldrar och kom hem med en massa singlar som var nåt i hästväg, typ 3 ackord eller så, en av de siglarna var Sex Pistols, "Anarchy in the UK!" Man satt bara och gapade, borta var allt onödigt trams, det var enkelt å rått.  Brorsan visade ett par baréackord och sen kunde vi själva lira med efter singlarna.Så i den vevan bildades Pain In The Ass med Håkan Uppgren gitarr, Stefan Hjelm trummor, Staffan Holmberg sång, och jag själv på gitarr. Att det blev Staffan på sång berodde på att han var den enda som hade pengar att köpa ett PA för och eftersom det var hans PA så fick han sjunga. Jag tog ett lån och köpte mina grejor.  Bas skulle egentligen Matte Persson ha lirat men han hade inga stålar så jag sålde min gitarr och köpte en bas och körde själv istället. Vi hade inga visioner alls inför framtiden det var bara för att ha nåt att göra på kvällarna och att ha nåt ställe att vara på för vi kom inte in på så många ställen. Så vi repade och alla polarna hängde med till replokalen för att lyssna och festa. Hur var det att vara punkare för 20 år sedan när man i stort sett blev hotat med spö om man hade örhänge ? Som sagt så repade vi ganska ofta och höll till mest i replokalen så vi var inte med så mycket om det där. Det var i alla fall jävligt kul att se hur de äldre förfasade sig över oss stackare som gick i trasiga kläder å så. Många tyckte att vi så farliga ut och höll sig åt sidan när vi kom på stan.

Hur var det att lira med the Pain ?
Det var jävligt tufft att vara med i The Pain. Håkan Uppgren pallade inte och inte Janne Oldaeus heller, Janne Andersson var också lite för tunn för The Pain. Det var en rå jargong och blev vi för fulla då vi repeterade eller spelade ute kunde vad som helst hända.
Staffan berättade att det var mycket sex drugs n rock n roll så berätta lite om hur du upplevde tiden med Pain
Sex självklart, sprit javisst, rock´n roll absolut, men droger, nää, där var det rätt lugnt. En del kompisar har ju försvunnit i sina drogrus, så visst fanns runt omkring. Droger är ju jävligt tabubelagt ingen vill erkänna men alla var ju med på ett hörn ändå. Jag förespråkar inte på något sätt droger och jag vill att alla som ställs inför ett faktum då man blir erbjuden någon drog att man ska tänka sig för jävligt noga och helst avstå helt Livet är som en enda stor drog i sig självt, TV är en drog, motion en annan, kärlek en, öl o.s.v. det är ju upp till var och en att bestämma vilket som ska konsumeras eller inte.

Kan du berätta något roligt från tiden med Pain ?
Nja rolig eller inte vete fan men ... det var nog sommaren 78 och vi skulle repa efter ett 2 månaders uppehåll och för att fira det så köptes det med till repet ungefär 10-11 vinare som skulle konsumeras efter repet, vi höll till i Vuxenskolans lokaler, Janne Oldaeus dök inte upp till repet varvid vi andra Stejmo, Staffan och jag började repa ändå och dricka lite vin under tiden, som jag sa lite tidigare så kunde det gå ganska vilt till på både rep och spelningar vilket du nu ska få höra. 

Stejmo drack inget alls den kvällen men Staffan och jag körde på med vinet helt plötsligt blev det hotfullt i replokalen, det var vin-spöket som slog till, Staffan och jag blev som tokiga, grejer flög omkring, vi sparkade och slog sönder hela replokalen på riktigt rockstjärne maneér det enda som var helt var Stejmos trummor för dom hade han skyddad med sitt liv, sen drog vi vidare upp i huset och röjde runt ... jag vaknade i en portuppgång utan skor och jacka av att en östermalmstants hund nosade mig i ansiktet, jag hade ingen aning om var jag var eller hur jag kommit dit. Staffan hade tuppat av i en soffgrupp och spytt ner densamma. 

Efteråt konstaterades att vi två hade druckit upp 10 flaskor vin under det repet och att all utrustning utom ett trumset var trasig i replokalen som vi delade med två andra band , vi skyllde på att flummare hade gjort nbrott och röjt nåt för jävligt ...Vuxenskolan köpte nya grejor genom deras försäkring.

Parallellt med alla band du lirat i har du haft en massa "hobbyband" typ Death Wish och Teneriffa cowboys...varför ?
Jag hade precis lagt av i The Pain p.g.a. vi kom aldrig nånnstans och att Staffan gjorde sig omöjlig med dom flesta som man inte ska göra sig omöjlig med för att komma vidare så jag hoppade av och körde igång Stabbers tillsammans med Matti Zane bas, bla bla bla på gitarr som numera lirar med Soldout Sweethearts och Stejmo på trummor jag sjöng och vi körde bara covers. Bland annat en Elvis Presley låt Hound Dog och sen lite Sex Pistols och Stoodges. 

Vi gjorde väl en eller två spelningar sen gick jag vidare mot det som senare skulle bli Chatterbox nämligen Death Trip. Janne Lundberg, Ulf Erlandsson och Matte Persson lirade i bandet Berlin med Michael Hedenby, tidigare Chaty & the Heat, som nu låg i lumpen. Jag hade inget band att lira med så jag ringde upp Matte Persson och vi bestämde ett möte med de övriga i Berlin. 

Dom kunde inte heller lira för Michael låg ju i lumpen som sagt så då kom vi överens att köra igång ett cover band bara för att få spela ute. Men Teneriffa cowboys var jag aldrig med i.
Finns det något material med hobbybanden inspelat ?
Ja, det som finns är typ kasettband inspelat i replokalen å så, ingen höjdarkvalite alltså, sen det gäller bara att veta var dom ligger.


Så blev det Chatterbox..berätta om idén bakom Chatterbox ?
Vi upptäckte efter ett tag med Death Trip att vi passade bra ihop och att vi började göra egna låtar. Vi hade gjort en del gigs då vi kom i kontakt med Billy Madden som undrade om vi ville vara med på en samlings LP "Let it out". Visst, det lät ju kul, och det var då vi insåg att här finns chansen till att gå vidare med skivkontrtakt o.s.v. Vi tog då namnet Chatterbox (efter Ny dolls låten) och Michael Hedenby var inte längre med oss i bandet.
Första upplagan av Chatterbox (som f ö medverkade på Let it out 1) sjöng på svenska...till skillnad mot pain..hur kom sej det ?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Jag tror vi testade både svenska och engelska, det finns en demo på sex låtar både med svensk och engelsk text. Då vi spelade in på "Let it out" så blev det svenska helt enkelt bara. Så efter ett tag övergick vi helt till engelsk text.

Sen dök Fröken Charlie Green upp...berätta om Charlie... I mars 77 var vi i The Pain på London besök, d.v.s. musik och röjresa så hade Staffan träffat Charlie och hennes kompis Polly på Kings Road, tror jag det var, och sagt till dom att vi bodde på ett hotell i Bayswater.   Så dom dök upp på hotellet och mer eller mindre flyttade in i ett av rummen med de övriga som bodde där under veckan. Sen efter en kväll på 100 club då Staffan och jag hamnade på sjukhuset,där vi fick sy fyra stygn var, (läs intevjun med Spiv). Så när jag kommer tillbaks till hotellet dagen efter, med en kasse öl i näven så håller ambulanspersonalen på att bära ut Polly som är vit och grön i ansiktet efter en överdos heroin. Personalen är i uppror efter vårt sviniga beteende, och uppe på rummet ligger Charlie kvar som ett dopat vrak, ägarna hotade med polis och avhysning, men vi bara garvade åt dem för vi hade fortfarande fyra nätter kvar så det fick resebolaget reda ut. Fast resten av resan blev om möjligt ännu värre, men det är en annan story.

"Chatterbox omslaget till singeln "Forgotten Heroes" Charlie i mitten.

Hursomhelst några år senare skickar Charlie ett brev och kommer över till Sverige för att hälsa på och blir kvar i ett halv år eller så. När ska slängas ut av myndigheterna gifter hon sig med Pelle Almgren och får  stanna kvar I Chatterbox hade vi med Charlie på zynth och lite sång men vi tröttnade på henne ganska snart p.g.a. samarbetsvårigheter så hon fick lämna bandet.

"LaCrosse Pelle Lidell och Hocky Foto:Christer Fahlström"

Ni fick mycket positiva recentioner när singeln "Forgotten Heroes" kom och ni sas vara punkens förnyare...men sen försvann Charlie och er musik förändrades radikalt...borta var punkens attack och in kom syntarna så...varför förändrades Chatterbox musik radikalt ? Vi som alla andra utvecklades ju med åren och vi sökte efter vår stil men kom väl aldrig riktigt på åt vilket håll vi skulle gå, en del ville köra på svenska nu igen och det ville inte jag, en del ville gå åt syntpopen men jag ville ha tuffare stil så det blev en hel del experimenterande av det hela. Du la senare av i Chatterbox stämmer det att Åsa-Johanna (Alien Beat) tog din plats som sångare ? Ja, jag lade av och senare fick jag höra att Åsa hade provat och fick jobbet så att säga.

Trots mycket positiva recentioner och bra respons så la Chatterbox av vet du varför ? Vi var verkligen på gång ett tag, vi hade skivkontrakt med Adventure Rec och EMA-telstar bokade våra spelningar vi spelade förband till Clash b la och pressen skrev gott om oss men vi hade redan börjat splittras upp inom bandet, vi ville olika saker helt enkelt. Finns det mer Chatterbox material inspelat...och Hocky, du lovar väl att du ser till att det dyker upp en "Keep quiet, this is The Complete Chatterbox" på cd ? Ha Ha Ha ... Jo jo ... Det gäller bara att hitta allt så får vi se. Efter Chatterbox så var det inte mycket punk direkt först var det väl Tora Tora... Nej nej Tora Tora är det bandet bildades efter Chatterbox så det hade jag inget med att göra. Men sen blev det väl La Crosse..? och med La Crosse hade ni rätt stora planer..tanken och konceptet bakom La Crosse ? La Crosse var det mest utstuderade av alla band, där var alla planer klara från början, vi sa att inom ett år så skulle vi ha skivkontrakt, ligga på ett promotion bolag, ha gjort radio och TV och lirat ute massor. Vi fixade allt detta inom ett halvår. La Crosse var musikalist annorlunda från Chatterbox det var mera drag och show med magnesium bomber och sånt. Sen efter La Crosse förlorade iallafall jag kollen på dej, vad sysslade du med efter La Crosse ? La Crosse sprack p.g.a. att en i bandet ville styra för mycket och vara stjärna samt att livet i rock´n roll sverige var jävligt tungt då omkring 82-83. Efter La Crosse körde jag igång med min Karate träning igen och satsade stenhårt på det och jag kör fortfarande med österlänsk filosofi. 1990 bodde jag i Japan i sju månader och tränade Karate varje dag fem timmar om dagen. Sen var jag med i en hojklubb "Stålsvin-MC och Perkele-MC i början av 90-talet vilket var riktigt  skoj. Fast polisen tyckte annorlunda.*skratt* För ett par år sedan hörde jag att "Hocky blivit nån slags yuppie.." så vad sysslar du med nu förtiden ? Hmm den som du har hört det från är säkert en yuppie själv. Nä jag är nog så lång ifrån yuppie man kan komma. Så håller du kontakten med gamla punkpolare ? Ja faktiskt, för ett par år sedan ringde jag runt till en del gamla punkpolare och arrangerade en sammankomst hemma hos mig, vi har träffats ett par gånger till, sen så såg man ju en hel del av dom på Sex Pistols comeback för ett par år sedan. Men allvarligt Hocky...kunde du i din vildaste fantasi tro att punken som musikalisk rörelse skulle existera 20 år senare..? Jo det trodde man väl, fast idag verkar det vara mer politik i det hela, sånt sket vi i. Ja..Brodde i Brända Barn sa när det gällde barnens återföreningsgig att "Förr var musiken på allvar och livet på kul, nu är det tvärt om" så är det på samma sätt för Håkan "Hocky" Rudberg ? Förr var musiken aldrig riktigt på allvar men livet har ju alltid varit på kul, äh man ska inte göra det komplicerat, lev livet bara. Det vore kanske på plats med en riktig reunion där ni gubbar visar kidsen var skåpet ska stå ? Jo det skulle vara kul faktist men The Pain uppsättning går nog inte att få ihop igen. Fast det är klart slänger man upp en hög stålar så kan man ordna det mesta. Du och Stejmo (Pain) har ett nytt band på gång berätta lite... Stefan (stejmo) var på min 40 års fest och sa på skoj att nu sätter vi ihop ett hobby band och repar lite jag har lokal ... jag funderade på det där ett tag sen ringde jag runt till boysen så nu kör vi igen Jag på sång och lite gitarr, Thomas Gabrielsson gitarr, Richard Gabrielsson keyboard, (La Crosse, Tora Tora) Peter Wahlberg bas (Chaty & The Heat, Alien Beat och La Crosse) och Stefan Hjelm-Klinborg på trummor (The Pain, Japop). Något namn har vi inte bestämt men håll utkik i pressen. Så musikaliska framtidspanerplaner ? Just nu håller vi på med vår demo, 5 låtar, och när den är klar så ska vi börja spela ute och sen så får vi se vad som händer, men visst nu är vi på gång bättre än någonsin faktist. Jag är jävligt nöjd med bandet nu och det tunga sound vi nu har. Bewere! Tack och lycka till med musicerandet.... Tack själv och lycka till i fortsättningen med sajten ... Fotnot: Efter att artikeln publicerades har The Pain gjort comeback. Hocky nu på sång och gitarr Stejmo på trummor från orginaluppsättningen 1977-1979  nya i The Pain är Thomas Gabrielsson gitarr,och Peter Wahlberg (Cathy & the Heat/Alien Beat) på bas. Du kan besöka The Pain på deras egen sajt klicka här !