Quiet Men
Före detta Quiet Men sysslar för tillfället med enbart nya saker.
Ny repertoar tränas in.
Två nya medlemmar har räknats in.
Ett nytt namn är på gång.

– Vi kör stenhårt just nu, berättar Peter Pallenborg. Repning fyra gånger i veckan. Och det är något vi kommer att fortsätta med till slutet av februari.

Inga spelningar alltså förrän tidigast i mars-april någon gång.
Mest reggae
– Den nya repertoaren kommer till största delen bestå av reggae-låtar, fortsätter Peter. Blandade med några pop-låtar.

Just nu har man cirka 12 låtar. Och gruppen gör ingen hemlighet av att inspirationskällan för tillfället heter Dag Vag. Inget dumt val det inte.

– Det börjar låta riktigt bra, berättar Peter. Och det är kul som sjutton just nu.
Personalmässigt har det hänt en del i före detta Quiet Men.

Lämnat gruppen
Basisten Sonny Johansson har lämnat gruppen för att helhjärtat ägna sig åt PF Commando och i stället har man skaffat sig en man vid namn Lars-Urban Södergren.

Han har tidigare spelat i gamla gävlegruppen Mart Hell och uppsalagruppen Kontinuerlig Drift.
Vidare har man utökat till två gitarrer sedan gamla Järngustav- och Backstage Boozers-medlemmen Stafan Cedervall tagit klivet in i gänget.

Och nu väntar man bara på att saxofonisten ”Jojjen” Björklund skall bli fast medlem i gruppen.
Men resultatet får vi ännu inte höra.
Gefle Dagblad onsdag 16 januari 1980


Quiet – förband till Dag Vag på Wictoria.

Gävles egna rastafuskrockare Quiet inledde.

De har de senaste månaderna gjort ett par fina spelningar och skaffat sig en trogen beundrarskara. Välförtjänt tycker jag.

Deras intressanta blandning av rock och reggae slår fint och de fick publiken med sig på en gång. Ljudet var tätt och mastigt och när deras två bästa låtar ”Manipulerade sanningar” och ”Snacket är slut” lät perfekt var konserten i hamn.

Båda låtarna kommer förresten på en singel inom en snar framtid.

Stor publikfavorit under hela konserten (av okänd anledning) var gitarristen Stefan ”Zeke” Cedervall. Beundrarna ville inte låta homon lämna scenen efter framträdandet utan höll fast i hans kläder.

”Roll away the stone” (Mott the Hoople) blev kvällens extranummer. En bra version och en bra avslutning på Quiets bästa konsert hittills.
Stämningen var härlig och golvet var i gungning hela tiden.
Gefle Dagblad onsdag 16 april 1980 – Peter Hedling



Bra singel från Quiet
Quiet ”Snacket är slut/Monopoliserade sanningar” (Mamma singel)
Det vimlar av grupper här i trakterna för närvarande. De flesta musikstilar finns representerade. Rock, pop, reggae, jazzrock och så vidare.

Många – för att inte säga alla – startar med ett mål i sikte, med en favoritgrupps sound och låtar i bakskallen. Nåt att följa efter och lära av. Och det är jobbigt att bli av med.

Men de flesta har en innersta dröm. Att skaffa sig ett alldeles eget ljud, en egen stil och ett eget igenkänningstecken. Att bara få vara sig själva. Att få låta ”nytt”.
Nåt som är mycket svårt.

Quiet är en grupp som lyckas med det. I alla fall är de på god väg. När man hör Quiets låtar på en konsert går det inte att ta fel. Det är Quiet – och bara Quiet – som spelar.
Rastafuskrock kallar de sin musik. Och den är deras egen blandning av pop rock och reggae.

Visst har Quiet influenser. Speciellt då från grupper som dag Vag och engelska nymodigheter som Specials och Selector. Men i grunden är en sådan sak oviktig.
Hur som helst bevisar den här singeln att Quiet är en jävligt bra grupp.

Sammansättningen består av flera mycket duktiga musiker. Speciellt trummisen Christer Björklund övertygar – både på skivan och live. I honom har man en verklig stöttepelare.

Gitarristerna Stefan Cedervall och Roger Nygren är på väg att skapa sina egna personliga stilar. Egen och personlig stil har också sångaren Mike Björklund – låter minsann som Tom Robinson.

Men det är som enhet Quiet fungerar bäst. Det bevisar den här singeln.
Ljudet är tätt. Inspelningen är fin och det hela låter som det ska – som gruppen låter live! Singeln är gjord i Stockholm, i en studio som man tänker utnyttja på den kommande LP:n.

Quiet har flera fina egna låtar på lager. Också ett bevis på styrka. Båda de här låtarna har ett härligt driv och man rycks verkligen med. Refrängen i ”Snacket är slut” är en sådan där som man hela tiden vill sjunga med i. Och den har alltid gått hem vid spelningarna.

Att göra en bra första singel är svårt. Men jag tycker Quiet har lyckats mycket bra.
Gefle Dagblad onsdag 4 juni 1980 Peter Hedling