Blåmärken
– De har hotat att slita kedjan ur örat på mig, säger Fritte Jonasson. Och jag har fortfarande blåmärke sen en vakt försökta lyfta ut mig från en affär.

Han visar på avtrycket av en hand på axeln.
För ett halvår sedan blev han och hans kompisar punk.
– Innan dess gick man bara omkring och gjorde allt möjligt, säger Henrik Silverhjelm. Det är mycket bättre att vara punk.

Nu har han ett taggigt halsband om halsen, och en för stor kavaj där kedjorna hänger från fickor och knapphål.

Hans kompisar har säkerhetsnålar i öronen, sönderklippta kläder och grön eller röd karamellfärg i håret.

Karamellfärg
– Det är billigast med karamellfärg, säger Fritte som nyligen har rödfärgat sitt hår. Men tyvärr sitter karamellfärgen bara i några dagar.
Alla fyra anser sig tillhöra ny-punken.

– Ny-punken finns tack vare punkbandet PF Commando, säger Pelle Olsson. Det är PF som dragit igång punken i Gävle. Idag finns det säkert 50-60 punks i stan.

På hans kavaj sitter ett hemmagjort märke med ”PF Commando” på.

– Många gillar inte punkmusiken, säger Jacob ”Kådis” Gordin. Men punkbanden gör dom enda sanna låtarna. Punkmusiken handlar om det som händer i verkligheten.

Fritte, jacob, Henrik och Pelle har ett eget band – ”Svett”.
– Förut hette vi ”Samlag”, men vi tycker att ”Svett” är bättre, säger de.

Deras enda egna låt heter ”Vakterna i Gävle”.
– Den handlar om hur jävligt vi blir behandlade ute på stan, förklarar Jacob.

Ett stort problem för ”Svett” är att de inte kommer in på de ställen PF Commando brukar spela. Flera gånger har de stoppats av 18-årsgränsen. Ingen av dem är älder än 16.
– Vi punkare är orättvist behandlade. Knuttar och raggare har hela hus att vara i, säger Jacob. Vi får inte ens gå omkring i affärerna.
Gefle Dagblad 9 augusti 1979 - Gunilla Johansson