P.F Commando bandet utan återvändo – pang på bara ”bössa”


Det är svårt att bli imponerad av P.F Commando.
Det är lika svårt att vara oberörd.
Som häromdagen på Moder Svea; Fyra svettiga killar i övretonåren ger allt som dom har till en fåtalig publiks förtjusning.



Det är brötigt, stökigt och oartikulerat.
Men det hör till. Det finns nerv och känsla.
P.F Commando är kanske inte det bästa rockbandet i världen. Gitarrsolona sitter lite snett. Det är ostämt. Mikrofoner pajar och rundgången ylar för det mesta.

Jag har hört bättre texter också. Trots detta har P.F Commando vitalitet. Det finns ett uppror i musiken som är ett måste för all bra rock. Det är ett jävla ös helt enkelt.

Eller som de själva uttrycker det:
– Vi kör bara bössa (och kanske lite reggae). Sen är det inte det lättaste att vara rockband i Gävle.
Ingenstans att spela.
Ingenstans att repetera.
Svårt att ge ut skivor.

– Det här var sista spelningen på Moder Svea. Ägaren ska lägga om stil, det ska bli något åt diskohållet till, säger Commandobasisten Sonny Jansson besviket. (Discon dödar – döda discon – red.)