Det ska visa sig att Claes Olssons hem under kvällen blir samlingsställe för folk på förkvällen innan man flyter ner till ”Vickan”, Victoria – discot med reggae och new wave.

40 band
I själva Gävle finns ett 40-tal band. Cirka tio av dessa utgör stadens ”Jet-set”. Det är ett gäng som spelat ihop ett tag, kommit en bit på väg, har ett rykte hos de andra musikerna och kanske t o m dokumenterat sig på platta. Här återfinns bl.a. Rasta Fusk (f d Quiet), Djungelliv, Alter Ego, nya PF Commando, Pinballs, The Vertex, Modaern Art och så Zeke och M Stuart. Traste och superstararna tillhör också samlingen trots att de bor i Bollnäs.

Mycket av den musikaliska aktiviteten i stan kretsar kring det musikerägda skivbolaget MAMMA och Gävle ljudstudio, som ägs av två medlemmar ur f d Mora Träsk. Aktiviteten hänger också ihop med att det finns ovanligt många speltillfällen i stan: Victoria, tonårsdiscot Grace och tre ungdomsgårdar. Till hösten startar klubben Fenix och nu har också MAMMA tillsammans med kulturforum fått SSUs gamla lokal.
– Vi har en bra kille som jobbar på kulturförvaltningen, säger Lars Gunnar, men dom som egentligen bestämmer – politikerna – säger att dom är intresserade men gör i praktiken ingenting.

Portade på Folkets Park
Folkets Park och Folkets Hus är sedan ”bössfestivalen” på FH för två år sedan, inte längre något att tänka på. Punkgalan slutade med att ett par bänkrader slets sönder.
– Här i stan har vi en komplett kass folkparksledning, morrar Claes, det är samma idiot som köter Folkets Hus. Han fattar inte ett smack av det som händer och så sitter han på dom få andra lokaler som finns. FH borde vara ett ställe som sluter upp kring musiken och bjuder på. Men dom gör inte ett skit. Dom är mer hämmade än den mest korrupte diskoteksägare i stan.

Fortfarande får banden händelsen i ansiktet när dom kommer in och vill hyra lokaler. T o m raggarbråk i Sandviken kan få en rektor byxis inför tanken att låta ett band spela i aulan.

Replokalerna brukar vara ett ständigt problem. I Gävle finns det ganska många även om inte tillräckligt, Maria Stuart, Zeke Varg och Utrikets Affärer repar alla på gamla Hotell Grand, som nu ägs av kommunen men som hyrs ut till en auktionsfirma som i sin tur hyr ut lokaler till överpriser åt banden. Ryktet går om att kommunen vill sälja till ABV vilket i värsta fall kan innebära en lyxrenovering.

Överta Grand Hotell
Om banden låg på skulle de säkert ha, om än liten, en möjlighet att kunna förvandla Gamla Grand till ett gemensamt musikhus. Det finns gptt och väl plats för åtskilliga gäng till och huset är idag långt ifrån fallfärdigt.

Och det här är verkligen något som förbryllar när man försöker få en bild av hur det sociala livet mellan banden fungerar. Det verkar finnas ständiga intriger mellan banden, ja även inom dem. Under bara tre år förvandlades Pillisnorks (som då verkligen var föregångare med synthar och experimenterande rock – mäkta populära bland engelska band idag) till Modern Art, som i sin tur klövs i Maria Stuart och Modaern Art. Liknande verkar läget vara för gemensamma aktioner.
– Det finns en jävla sammanhållning egentligen, säger Claes. Alla träffar alla, större är inte stan. Man går på Domusfiket på lördagar runt lunch, på Victoria varje fredagskväll där grupper brukar spela när det inte är sommarsäsong. Och på dom ställena träffas folk som spelar själv. Men därifrån till att ha något större samarbete verkar jävligt svårt.
– Grupperna springer var för sig upp hos kommunen för att ordna spelningar på ungdomsgårdarna, förklarar Lars Gunnar.
– Så fort en grupp kommer upp sig så får den större möjligheter att välja speljobb och lämnar samtidigt dom andra banden bakom sig, menar Claes och fortsätter:
– Just detta att man ”klarar sig själv” är så farligt att tro. Den här vågen att diskoteken släpper in grupper kommer inte att hålla sig i all evighet. Och när den grejen försvinner och folk inte har hållit samman kring den lokal vi nu har fått (MAMMA och Kulturforum), då blir det katastrof. Då måste man börja om från början igen.

Claes tillhör om äldre i Gävles musiksväng trots att han bara är 23 år. Lars Gunnar är nästintill passé med sina 28. Vanligtvis är de nya unga musikerna under 20 år. Både Claes och Lars Gunnar pratar sammanhållning i termer som de fått med sig från musikrörelsetiden, något som dagens individualistiska musik inte lämnar något utrymme för.

Vi sitter runt matbordet och äter. Tomas Magnusson, alias dileva, drivand kraft bakom nya uppsättningen av Modern Art – nu stavat ”ae” – har också kommit hit. Han har nyligen flyttat ner till Stockholm och delger sina intryck.
– Inget band jag hört där nere är speciellt märkvärdigt. Ta Lustans Lakejer till exempel, dom är uppskrivna. Jag tycker Gävle håller en mycket högre musikalisk standard än vad Stockholmsbanden gör, säger han och har mycket lite av provinsialism i rösten.

Ändå kan inte Tomas förneka att Stockholm betyder hemskt mycket för hur framtiden ska te sig för ett okänt landsortsgäng.
De andra nickar instämmande.

Stockholmscentrerad – Rocken är jävligt Stockholmscentrerad, menar Lars Gunnar. Det är ungefär dit man måste för att bli känd. Bor man inte där måste man i alla fall dit för att få spelningar, komma i radio eller tv eller får Stockholmspressen att skriva om en. Men ska det vara så svårt. Stockholm är bara två timmars tågresa härifrån? – Närheten gör att gapet känns ännu större, förklarar Claes. Vore det 50 mil så skulle det inte kännas så konstigt att det är noll med spelningar där. Bara PF Commando, Rasta Fusk och Zeke har lyckats få enstaka speljobb. I övrigt är det stopp. Arrangörerna är kräsna och vill inte köpa grisen i säcken ens om dom får titta på den först. Närheten till Stockholm har inte fört med sig att Gävle översvämmas med knark. Visst röker en del hasch, men antalet pundare är befriande få. Samma sak med posörerna. Visst finns de här också, men inte fler än de fåtaliga punkare som övervintrat. Musikerna kring bordet har en sansad inställning till huvudstaden. De vet villkoren och sneglar mot rönnbären, men förlorar för den skull inte sina drömmar.

Inspirationen till den musik de spelar idag hämtar de i första hand ur det liv de lever här, influenserna däremot hämtas från utländska band.

Både Uno och Tomas lyssnar mycket på nya vågen-musiken, men också på Bowie, Eno och Roxy Music. Lars Gunnar lyssnar lika mycket på svensk musik och även på reggae, afro och calypso. Samtliga lyssnar på Talking Heads.
Tomas är den enda som gör engelska texter.

Svårt med svenskan
– Svenskan är alldeles för stötig för dom grundmelodier jag gör. Och jag tror att unga i Sverige förstår rätt mycket engelskan eftersom det spelas så mycket av engelsk musik. Om texterna går fram eller inte är inte speciellt viktigt för mig, utan mer känslan i musiken. Att musiken är en fin helhet och att sångaren målar med rösten. Musik är konst för mig.

Uno håller med om att det r svårt att skriva svenska texter. ”Det blir oftast lite underligt när man läser den text man skrivit en dag senare, man har svårt att komma ihåg hur man tänkte att det skulle hänga ihop”. Därför blir dt oftast att Uno kommer med själva låten till bandet och sen så sätter man text till den.
– Vi försöker inte hitta något djupare att skriva om, det blir mest teman om det vanliga livet man har omkring sig. Jag tror inta att någon i Maria Stuart är någon större romantiker.

För Zeke Varg börjar det oftast med en text som ligger nära bandmedlemmarnas verklighet.
– Det är sånt som dom flesta kan känna igen sig i, personligt uttryckt och ofta i du-form, berättar Lars Gunnar, först därefter jobbar vi fram musiken tillsammans. För mig måste texterna vara på svenska och med ett innehåll som jag personligen ska kunna stå för.

Och där går skiljelinjen ungefär. Zeke spelar svensk rak rock – har fått för första gången 10 000 kr från kulturrådet i år – och kallar sin musik Tranzzylvanzk zirkus-muzak.
Maria Stuart låter instrumenten få n framträdande roll, gärna Unos gitarr. De har influenser (självklart) från det ”Cure”-iga ljud de hade i gamla Modern Art. Nu har de lagt till en rätt dominant sax som gör att sången låter ännu tunnare. De skulle behöva dn kraft och utspel som Tomas har i Modaern Arts blandning av Cure, Magazxine och Echo & The Bunnymen. Men Modaern Art, i sin tur behöver starkara melodier. Förutsättningarna finns att det inom kort kommer att låta helt förbannat bra.

Mamma på Domus
Alla Gävleband är inte med i MAMMA, Modaern Art ger t.ex. ut Tomas egen etikett Kungadöme.
– Jag tror att MAMMA är bra och kan få fram grupper, man alla kan inte få rum där. Då skulle det bli rena Domushanteringen.
Uno håller med.
– MAMMA har gett en del grupper som skulle ha tjänat på att vänta ett tag med sin platta.
– Det behövs en profil på grupperna, säger Tomas. MAMMA borde gå fram med ett par grupper för att skapa en egen profil. Och det skulle samtidigt dra med sig andra Gävlegrupper, oavsett om dom är med i bolaget eller ej.

Alla mumlar instämmande. Att rikta strålkastarna mot några få Gävleband skulle kunna få hela Sverige att vakna.
– Vi hoppas att samlingsboxen ska visa en början på den här profilen, säger Lars Gunnar.

”Dansa med Mamma” heter 4 singlar med 8 band som MAMMA ger ut i slutet på augusti, förpackad i en pizzakartong. Medverkar gör Traste & Superstararna, Zeke Varg, X-Pop, Human Error, PF Commando, The Vertex och Modern Art.
– Vi ser den mer som en PR-grej riktad till spelställen och massmedia för att visa att det händer någonting i Gävle. Och självklart skulle det vara kul om den sålde också.

Singelboxen är en kul idé. Det enda som saknas är tjejerna. Finns det inga tjejer som lirar?
Alla grubblar. Jo, Flintstones från Valbo, säger någon. ”Men det beror säkert på att rockdrömmarna är starkare hos killar.”
– Men du, glöm inte att Kicki Moberg är härifrån.
Schlager Nr 23 – 18 augusti 1981 Reportage: Mats Lundgern – Hatte Stiwenius