Bandet ska nämligen skära ner på spelningarna och försöka få tid över till att plugga, i höst.
Vad jag inte förstår, då de ska ut på sin stora turné med Magnus Lindberg. Till den turnén vill de ha kontakt med musikföreningar, elevkårer, ungdomsgårdar och liknande, så ber dom mig att skriva ut telefonnumren till Eva som har hand om deras bokningar.

Strax innan senaste LP:n ”Tusen heta kyssar” gavs ut, släpptes singeln ”(Hon dansar bara med) nyktra killar”. Men trots att inte heller den blev en lika stor hit som ”Solglasögon”, blev den i alla fall mycket uppmärksammad pga texten.
I IOGT-NTO:s tidning Accent 23/24 tas den upp under ”Skivor mot droger”. Där står det:
”Vissa texter uppfattas som pekoral och ibland rent dåliga. Men så länge det finns en ärlig mening bakom texterna är det positivt”.
Ur IOGT-NTO:s synvinkel är den kanske pekoral, i och med att Docent Död inte tagit ställning för eller emot alkoholen.
Jag hoppas verkligen att Accent inte klassar singeln som dålig, för det finns det ingen anledning till.
För att Docent Döds trovärdighets skull är jag glad att de inte ”lånar” .. bara för att det skulle kunna sälja skivan bättre, det här är bara ett nytt sätt för dom att beskriva en situation.
Larry, som skrivit texten, förklarade för mig:
– Det var ju inte meningen att ta ställning och predika något. Man visste ju redan innan att den skulle kunna tas som allt ifrån drogpropaganda till antidrogpropaganda. Det är ju rätt så givet med den texten. Det är mer en allmän betraktelse.

– är det glamoröst att vara popstjärna?
– Det vet du att det inte är, du har ju varit med själv, muttrar Joppe (och undrar nog i sitt stilla sinne varifrån jag får mina dumma frågor).
Allvarligt talat vet jag att det här med ”glamouren” runt popband bara är skitsnack.
När Docent Död är ute och spelar, klarar de sig i princip själva (med hjälp av en chaufför och några roadies). Så var det i alla fall när jag var med på V-dala nation i Uppsala.
Det var ganska lite folk, mycket pga att spelningen var sent bokad, och att annonseringen inte hade kunnat nå ut till lokalpressen bl.a.
Här på V-dala spelade de mycket av sina tidiga låtar, och jag tror inte att det var någon som var besviken på Docent Död den här kvällen.
Det syns att de tycker att det är kul att spela. Joppe tycks vara över hela scenen (även nedanför ibland), och Kricke ser allmänt lycklig ut när han får slå på sina trummor.
När publiken har gått hem packas grejerna in i bussen, och framåt tre-tiden åker vi hem. Så speciellt mycket ”glamour” är det inte att tala om.
Där förstår jag Joppes muttrande, och önskar att jag strukit frågan.
Så allt eftersom mina frågor börjar sina, ökar intresset för det pipande, plingande och tjutande som når oss från det angränsande rummet.
– Vad är det som är så fascinerande med flipper?
– Det är en sport!
– Man ökar reaktionssnabbheten!
– Bollkänsla!
Jag lämnar dom som till synes vill ta ”Tommys” plats, och går ut och upp förbi Vasaparken. Som genom ett trollslag hör jag ett eko av ”Hjärta av guld”. Jag fortsätter in till stan och ”går Hamngatan/förbi NK”.
… Docent Död har tonsatt Stockholm, det bör inte råda någon tveksamhet om var de hör hemma.
Till slut hamnar jag i alla fall på pendeln mot Sollentuna. Jag slänger en blick på klockan, och ser ett – numer ganska medfaret klistermärke: ”Docent Död – popmusiken tog hans liv”.
”Tog hans liv” är väl lite väl drastiskt, men nog har popmusiken rumsterat om i Docenternas liv en hel del. Hoppas att den gör det i fortsättningen också.
Heatwave nr 3 –82 Text: Ylva Hansson och Maria – Foto: Eivor Rasehorn