Cathy & The Heat En liten intervju med Katti om bandet. Hur bildades gruppen? – Micke, Måsse och en kille som jag tror heter Perre bildade bandet. Därefter träffade de Peter på The Pain första spelning, Peter fick lira bas. På samma konsert träffade jag Micke och frågade om jag inte kunde få sjunga. Men dt blev ingenting av förrän jag åter träffade Micke när Pain lirade i farsta. Då berättade han att de fortfarande inte hittat nån som kunde sjunga. Så jag frågade igen om jag inte kunde få vara med. Men inget hände förrän dagen före julafton 1977 då Håkan Rudberg (basist i The Pain) ringde mej och frågade om jag inte ville spela med Micke och Peter. Det ville jag så vi träffades dagen efter vid Slussen. Där vi börjar repa i Pains lokal eftersom vi ska ha konsert på nyårsafton. Så vi övade i tre dagar, två timmar varje gång. Till sist kunde vi två-tre låtar, Disco, Stockholm och en till. När vi skulle ha vår spelning så kom varken Perre (trummor då) eller Måsse, (saxofon) men vi gjorde i alla fall vårt framträdande och det var hemskt. Kaos. Värre än Stora Essingen.

Sen blev det inte mycket gjort på länge eftersom vi inte hade nån lokal för vi fick inte vara kvar i Pains replokal. Men runt februari-mars ordnade det sig med repställe. Ungefär samtidigt kom Pelle med i bandet för vi hade sparkar Perre eftersom han inte var speciellt bra. Han ringde själv till Peter eftersom han hört att vi inte hade nån trummis. Då ville Peter att han skulle komma för att provspela. Vi tyckte att han passade jävligt bra in i bandet och dessutom förbannat bra på trummor. Och så har det gått som det gått. – Vi sjunger på engelska därför att vi tycker att svenska är det kantigaste språk man kan sjunga på. Och man kan inte skriva på svenska knappt. För det låtar förjävligt. Lyssna på Skabb t.ex. Sen tycker vi att rocken kommer från England från början eller USA och då tycker vi att rock ska sjungas på engelska. För det första är det lättare att sjunga på engelska och det är dessutom lättare att skriva. Jag tror att det vi vill säga går fram lika bra även fast man sjunger på engelska. Alla i bandet är väl ganska säkra på sitt instrument. Pelle har ju lirat trummor sen han var en sex-sju år. Han är 16 nu. (Är den s.k. lilleplutten i bandet.) Micke och Peter har lirat gitarr respektive bas i ungefär åtta månader. Och Måsse har tutat i sax i ett och ett halvt år. - Innan jag blev medlem i Cathy & The Heat gjord jag inget, lyssnade på andra band. Jo – jag började min karriär som trumslagare i X-rated fast jag var aldrig med på någon repetition, jag var bara en så kallad trummis. – Vi har hunnit med att göra sex spelningar men det kommer fler. I början tyckte jag det gick trögt men det gör det väl alltid. Men nu går det jävligt bra. I början har man alltid en massa komplex tar olika riff från andra band. Nu har vi gjort om våra låtar ganska mycket så jag tycker inte vi har lika mycket taget som förut, numer är det väl bara egna riff. – Vi har ungefär 16 låtar som man kan spela ute. Sen en hel del som det inte går att arbeta med. ”I wanna be your dog” är den enda låten som är tagen. Vi tänker nog spola den och ta ”Capital Radio”. Men jag vet inte hur vi ska göra nu. Nån plan för skiva? – Lätt vi har. Vi håller faktiskt på att förhandla lite, får väl se hur det går. Det verkar att gå bra i alla fall. Erbjudande är det väl inte direkt men Smash funderar på oss. Linus hjälper oss rätt mycket sen han hörde oss i Täby. Han har presenterat oss för skivsnubbar och såna. – Vi tänker lira så länge det är kul. Jag tycker fortfarande, och kommer nog att göra det länge, att det är skitkul. Det är klart, vi bråkar och så som andra band när vi har repat för mycket, men det är ingenting. – Hur vi står politiskt kan jag bara svara för mig själv. Och jag står ingenstans. Jag tycker att dom ljuger lika mycket allihop. Jag vet inte om jag tänker rösta på någon. Jo, på Cathy & The Heat-partiet absolut! R.i.P Nr 6 - Micke