Berlin är ett kompetent punkband. De spelar snabb, aggresiv, tät punkrock. Berlin säger ett de är opilitiska. Men nästan alla deras texter är samhällskritiska.
- Med en politisk stämpel på sig skrämmer man folk, säger killarna i Berlin.
- Vi går på aggression, säger Micke Hedenby i Berlin. Och man tror honom när man ser/hör gänget i aktion. Det är så långt från ömma känslor man kan komma. Likafullt är det känsligt och bra. Berlin är ett smspelt gäng. En av Berlins låtar heter ”My aggression”. Den handlar om hur aggressionerna växer, därför att man inte kan hitta någon ärlighet i samhället idag.

Lättare bli förbannad
- Vi är många som känner så nu, säger Micke. Det är lättare att bli förbannad än glad. Hela musiken är ett uttryck för det. Berlins texter tar upp ämnen som är typiska för punken, titlarna säger en del om innehållet: ”Kocking on Hitlers grave” (om nynassarna) ”Time´s up”, ”Circle life”, ”Nattens busar”, ”Corridor”.
Trots att så gott som varje låt är samhällskritisk vägrar killarna att gå med på att de på något sätt är politiska.
- Jag skriver vad jag känner inners inne, säger Micke Hedenby.
Då tror man att det blir opolitiskt. – Fast det kanske är som morsan säger: att vara opolitisk är också politsikt.
Killarna i Berlin tror inte att man scenvägen kan nå ut till folk med politiska budskap. Kan man roa, få folk att njuta för stunden är det tillräckligt. Musik är först och främst en skapande kraft – och musikerna är artister, underhållare.

- Kan man ge folk en tankeställare då och då är det ingen nackdel, säger killarna i Berlin.
- Men pekpinnar är det värsta som finns.

Svenska texter.
Skivbolaget Sonetär intresserat att ge ut singel med Berlin. Men då ska låtarna helst ha svenska texter. Hittills är de flesta på engelska.
- Vi har börjat skriva låtar på svenska, säger Micke. Fast det har blivit en trendsak nu, att alla ska sjunga på svenska.
- Vi vill ge ut en skiva, och det krävs en massa PR och sånt om det ska gå vägen. Därför vänder vi oss till ett stort bolag. Det måste inte innebära att man säljer sig. Men lite man kanske dansar efter deras pipa...
Aftonbladet maj 79  -  Text: Stina Lundberg   -  Bild: Bosse Johansson – Lars Tunbjörk