|
Sedan dröjde det ända fram till 90-talet, då kamrat Janne
Punk förärade mig med en tejp, innehållande 4 st 09
demos. F ö en tejp som han lånat av ”Tummen” Johansson
mannen som en gång i tiden var manager för The Ass. (där
Kim var en av medlemmarna farbrors anm). När jag sedermera
började med Punktjafs så fanns 09-demon med som en del av
avsomnade sektionen ”Tape-tipset”. Åren gick och en dag
damp ett mail ner i min mailbox, med rubriken ”09 demon,
jag var där”….. avsändare var Frederik Ekehed, 09
gitarrist som berättade hela historien om demons tillkomst.
Men Frederik hade fler spännande saker att berätta. Därför
bestämde vi att göra en intervju. Detta mina tunnhåriga
punkläsare är historien om 09-demon men också historien
om Homo Electrica.
Nå Frederik vi tar det från början Homo Electrica?
- Ja du vet när man
är en 14-15 år så vill man bli rockstjärna för
att få brudar. Vi ville spela rock och få tjejer. Det var
vårt mål! Vi var egentligen en rätt udda samling. Själv
var jag stort Bowie och Lou Reed fan. F ö så klippte jag
mig med Lou Reeds platta ”Rock n roll animal” som som
mall, jag tog med plattan till min frisör och sa; Så
här vill jag ha det! och då, tidigt sjuttital, var snagg
riktigt kontrversiellt, hade jag vågat, så hade jag också
färgat det också...
När vi bildade Homo Electrica hade jag just upptäckt
punken, mycket tack vare att vårt skolbibliotek faktisk
hade New Musical Express. En tidning som jag läste varje
vecka. Det var Pistols naturligtvis, men Eddie and the hot
rods var nog de som jag gillade mest.
Vår gitarrist ”Badis” var stort Alvin Lee/Ten Years
After fan. Och var mer inne på gitarrhjälteprylen.
Marshallstack och Les Paul.
Basisten Rolf hade aldrig spelat innan, men vad gjorde väl
det? Vi var polare och att lära sig spela var inte så märkvärdigt.
Björn, trummisen, var egentligen den enda som hade tidigare
erfarenhet av att lira i ett band, fast om jag minns rätt så
var han inte på det amerikanske västkustsoundet modell
Eagles.Take it easy..No way *S*
Men trots olikheterna så funkade vi väldigt bra
tillsammans.
Vi hade replokal på skolan, dvs Nya Elementar Gymnasiet . I
början lånade vi prylar. Jag minns att jag släpade med
mig PA-t på tunnelbanan, EN GÅNG, innan jag köpte loss
det och kunde låta det stå kvar i replokalen.
Homo Electricas repertoar bestod faktiskt mest av vårt eget
material. Och så tjatade jag mig till, att vi skulle köra
Velvets ”Waiting for my man”. Av våra egna låtar var
nog ”Beat on” den punkigaste. Låten hamnade också på
vår singel tillsammans med Survivor.
Ja hur kommer det sig
att man gör en ”hemmagjord platta”. Det här var ju ändå
tidigt 1977 och DIY hade ännu inte slagit igenom med full
kraft.
- Vet inte hur det kom sig. Men Badis och Bengt Kirshon var
polare. Bengt var gitarrist i Madhouse och de var det första
”punk/nyavågen” bandet att ge ut en platta, så jag
antar att det var en bidragande orsak.
Själva inspelningen var mindre avancerad. Vid den här
tiden hade vi börjat i gymnasiet men tjatade till oss en
spelning på vår gamla skola och fick lira i skolans aula,
det blev faktiskt så många elever att vi var tvungna att köra
två set.
Nå i alla fall. Till spelningen fixade vi fram ett
16-kanals mixerbord och en revox-bandare. Så det lät jäkligt
bra ! Dessutom var det första gången vi hade medhörning
snacka om att uppträda som proffs *skratt*.
När publiken,
efter sista setet, lämnat aulan, så satte vi båda låtarna
live. Vi spelade dem bara, inga märkvärdigheter bara rakt
upp och ner. Så där stod vi med en mastertape som inte
kostat fem öre. Nu gällde att hitta det billigaste
presseriet. Så vi ringde runt till alla som vi hittade i
telefonkatalogan.
För att ytterligare få ner priset så skippade vi helt
sonika b-sidan och klämde in båda låtarna på a-sidan. På
så sätt blev matriskostnaden minimal. Jag tror det hela
gick lös på 1500kr för 200 ex. Omslag och etiketter
klippte, klistrade och vek vi själva.
Så vår singeln måste nog vara en av de billigaste
plattorna någonsin!!
Jag kollade förresten vår platta på nätet där fanns det
en till salu i Tyskland för 90 Euro (runt 900 s kr). Snacka
om bra investering. (skratt).
När vi sedan var hade plattan klar så var den inte
speciellt svår att bli av med. De flesta exen sålde vi i
plugget, men vi lyckades att få några skivbutiker att köpa
in 1-2 ex. Vid den här tiden så var de rätt förvånade
över att någon bekostat en egen platta.
Badis skickade också 3 ex till Sveriges Radios
grammofonarkiv.
Men hängde tjejerna
i klasar runt er nu när ni hade fixat en egen platta. Ni måste
ju ha varit lite hjältar i plugget ?
- Skratt …Jo det blev faktiskt lite så. Jag minns att
vi lirade på någon ungdomsgård som var nästan helt tom förutom
en hel del tjejer som kommit för att höra oss.
Men redan hösten -77 så splittrades Homo Electrica. Det
rann bara ut i sanden s a s. Vi var inte osams eller något.
Utan vi bara slutade och började istället att lira med
andra. Jag hade redan ”gästat” Bagarmössen vid några
tillfällen, så det blev att jag hängde med dem.
Så efter ett och ett halvt år. 10-talet spelningar samt
Sveriges billigaste singel så förpassades Homo Electrica
till rockhistorien.
Men Frederik..namnet
då. Var det en hyllning till glamrocken och T-Rex (Electric
warrior) ?
- Nej faktiskt inte. Man kan nästen tro det eftersom jag
var inne på glamrock. Men det var Badis som kom på namnet.
”Den elektriska människan”..fast nu när man lärt sig
lite mer latin så har jag lärt mig att det ska vara Homo
Electricus..(skratt).
Du var ju punkrockare
i den absoluta början, hur var det då ?
- Ja vi var ett gäng som höll ihop. Micke Rahm, trummis i
Bagarmössen senare Bitch Boys och jag var kompisar. Kim
(Rocker) och jag blev polare i vevan då Pistols spelade på
Kåren. (I kön till släppet kommer jag ihåg en långhårig
gosse med gitarr, som, förmodligen för sista gången,
lirade "Stairway to Heaven". Han hette Joakim.
Efternamnet tror jag var Thåström, eller nå't sån't...)
.
Vi var och kollade varandras band i replokalen eller när någon
spelade ute. Annars så hängde vi mest i Gallerian
”Punkpalatset”. Vi såg såklart en massa punkband. Och
alla band som spelade på Jarlan var helt fantastiska.
Ramones, Television, Blondie...och pistolerna på Kåren så
klart.
Den perioden 77-78 var helt fantastisk, mycket för att man
var tonåring naturligtvis. Men också för att banden hade
sån spännvidd. Som att Television var lika mycket punk som
t ex The Damned trots att de soundmässigt var miltals från
varann.
Men 09 då när
bildades ni ?
- Ja som du nu vet var inte 09 något band. Vi hade aldrig någon
repning, aldrig någon spelning. Allt vi gjorde var demon.
Det är inte så
bara..berätta hur kom det sig ?
- Jag och Odd Simmo brukade sitta och jamma fram låtar
på gitarr. Vi kom väl på att det vore kul att spela in några
av våra kompositioner. Odd var kompis med Johan Vävare som
spelade synth och Kim tyckte vi kunde vara med och gasta
helt enkelt.
Vi bestämde att vi skulle spela in hemma i villan hos min
mor och far som skulle vara borta en helg. Vi lånade mixer
och bandare. Riggade instrumenten i vardagsrummet och satte
de 4 låtarna.
Jag spelade lite gitarr, lite bas samt den där brölande,
avlägsna saxen på "90510" och sjöng
"backing vocals" (!?!) på "Det är Valium i
dricksvattnet!"
Odd
la det mesta av gitarrerna samt bas och trummor på nå't
ställe. Johan var som sagt med och spelade synth (och
trummor på nå'n låt).
Berätta lite om låtarna.
"Twist'n'Shout" hade Odd och jag lekt med när
han försökte lära mig att spela gitarr. Under de oändliga
riffseanserna växte den mer och mer Pistolsliknande
versionen fram. Vi hängde på introt och tog fram vår mest
Steve Jonesiga sida.
Ja och Kim kör sin
fina Johnny Rotten imitation.
- Ja det stämmer. (skratt)
"AB Fysik" -
Texten hade Tummen skrivit. Musiken skrev Odd, jag var med
lite på ett hörn. Oddas solo var tänkt som en liten pik
åt Madhouse-hållet.
"90 510" -
Skriven av Johan V. Jag kommer ihåg hur vi satt och vred på
puttarna under inspelningen för att växla gitarren fram
och tillbaka mellan höger och vänster. Många pålägg
gjorde vi och brusigt blev det.
"Midsommarkransen
(Det är Valium i dricksvattnet!)" spelades in
mycket sent på natten) Kim låg på en soffa och halvsov
medan han spånade fram texten.
En som var där den
natten var Anarki och Kaos redaktören Jonas Almqvist.
-
Jag var runt på många ställen och bara lyssnade. Man
gjorde så.
Det var liksom party och rep på en gång. Denna lördagskväll
hamnade jag ute i familjen Ekeheds villa. Och låten som jag
minns bäst var just Valium i dricksvattnet, en jävligt
psykedelisk sak
Frederik:
- Ja jag älskade ju Pere Ubu och framförallt Wires
"Pink Flag" vid den här tiden. Magazine var en
annan stor influens. Det är förklaringen att 09 inte lät
som ett "ordinärt punkband".
Efteråt var jag/vi mycket nöjda över resultatet.
Ett par dar efter inspelningen, så hängde jag med Daniel
Frydman till Sonet. Madhouse skulle ju vara med på Swedish
Tracks samlingen. Jag spelade upp tapen för Ola Håkansson.
Som frågade hur länge vi spelat ihop ?
Jag svarade: Tre dagar!
Han sa: Kom tillbaka när ni hållit på i tre månader. End
of story !
-
Så jag funderar ibland på om 09 hade blivit ett band vad
som skulle kunnat hända. För vi hade potensial.
Ja eller ponera att Ola Håkansson gett er ett skivkontrakt
på stört. Då hade ni varit tvugna att börja spela
tillsammans.
- Men nu blev det inte så. Det enda som hände var att Kim
taggade 09-loggan överallt. Så marknadsföringen var ju
fixad, men tyvärr fanns det inget band att promota.
Men
du fortsatte men spelandet.
-
Jag hade som sagt "gästat" Bagarmössen så jag
gjorde lite spelningar med dem.
B la spelade jag varmvattenselement med dem på ett gig.
Tror det var på Musikverket, minns inte om det var 78 eller
79. Jag hängde på Bagarmössen i en 2-3 år. Men det blev
inga plattor överhuvudtaget med bandet.
Men jag vill minnas att vi gjorde nån fotsession
Östermalm av alla ställen, jävligt bizzart. Jag
minns inte vad det gällde. Kanske nåt reportage om punk,
musik eller dylikt.
Sen åkte jag in i lumpen -80 och efteråt tappade jag
intresset för punk. Antagligen mest för att det förändrats
sen de tidiga åren.
-
Men för ett tag sedan "lånade" jag 09 namnet
igen. Jag hade spelat in en låt som jag skulle maila till
en kompis. Men filen var för stor så jag la upp den på
Vitaminic under namnet Noll 9 och plötsligt var det en
massa människor som tankade ner låten. Så man kan säga
att jag gått varvet runt i och med detta.
Det kan man verkligen säga att Frederik har gjort. Så
passa nu på att lyssna till "Syster" på
Vitaminic.se
|
