Disgust
Köping – Västmanland 1979
Medlemmar:
Åke Cromnow: Sång
Robert ”Toby” Sjöö: Gitarr, sång
Jan ”Daze” Danielsson: Gitarr, sång
Markko ”Mackan” Vehakamaki: Trummor
Historik:
The Disgust var Köpings första punkband och bildades 8 feb – 79. Från början hette man Strupkatarr, men bytte till The Disgust innan första spelningen på ungdomsgården i Kolsva valborg – 79. Originalmedlemmar var Robert ”Styggy” Sjöö gitarr, Janne ”Dunderdase” Danielsson bas, Mackan Trummor och Åke ”Kromosom” Cromnow sång. När Åke fick sparken efter ett halvår var det tänkt att ”Laxen” (Köpings egen Sid Vicious) skulle hantera sången, men han ballade ur. Laxen startade senare Nasty Native. The Disgust fortsatte som trio till slutet av 1979 då Janne bildade första upplagan av The Protectors tillsammans med medlemmar i The Wall och därmed var The Disgust till ända.
Sammanlagt gjorde bandet fem spelningar och sista giget var i Centrumbion i Kolva se Bärgslagbladets bild. Gruppens setlista bestod av bla White Riot, Bodies, New Rose, Blitzkrieg Bop, Hard lovin man och originallåtar som Jag Pissar, Egna Lagar, Jag Hatar och Ung Nu!
The Disgust sägs ha inspirerade många punkare i området Kolsva – Köping att bilda eget band, då de flesta ansåg att The Disgust var så dåliga att de lika gärna själva kunde spela.
Låtar:
Egna lagar, Jag Pissar, Jag Hatar och Ung Nu!
Övriga inspelningar:
Live: IK 29 februari -80 Ladda ner HÄR! Köping Folkets hus december -80
Klipp från Bärgslagsbladet juli -79. Öppnas i separat fönster som bild.
Disgust” Köpings ”första” punkband
Musiken var och är en viktig del av punken, för vissa kanske den viktigaste. Nu hade man möjlighet att skrika ut och visa sitt hat mot samhället. Ur Bärgslagsbladet 1979: ”Vi tycker inte om den musik som de stora skivbolagen tillverkar, den är falsk och bara till för att tjänas pengar på, säger Leif”.
Runt 1977/78 togs de första stegen mot punkgrupper att göras i Köping. Visserligen skulle det dröja ända till februari 1979, då ”Disgust”, Köpings första ”riktiga” band bildades. Men innan dess fanns det flera källarband. Åke från ”The Wall” säger:
– För min del började rockintresset på senare delen av 60-talet med band som ”Small Faces”, ”The Who”, ”Hendrix ” m.fl. band som skramlade och röjde på rätt bra. Med facit i hand så var det nog det som gjorde att intresset för punken blev så uppenbart. Jag började få upp ögonen sent -76 när tidningarna slog upp alla skandalrubriker angående punken i England. Men det blev ännu mer intressant när en gammal skolkamrat vid namn Håkan Thoreson kom hem från London försommaren -77 med fullängdsvinyl med ”The Saints”, ”Ramones” m.m. Snart nog så ville vi lira. Sagt och gjort.
Jag hade hackat lite på gitarr tidigare. Håkan hade tagit bas lektioner och kunde sjunga men vi behövde en trummis och en till gitarrist så de blev Lars Kuhlin på trummor (inte att förväxla med Kumla) och Tom Gunnarson på gura. Om vi var ett punkband kan ja väl kanske inte kalla oss men vi repade in ”Saints” och ”Ramones ” låtar i alla fall och det gjorde vi hemma hos Kuhlin (kan inte varit roligt för omgivningen) Vi repade sommaren och hösten -77 sen rann det ut i sanden.
– 1977 började jag repa med ett band som jag inte riktigt minns namnet på. Det var Mackan Vehkamäki på trummor, Kimmo Ahlgren på sång och Per Åke Lidman på Bas/gitarr. Vi spelade bl.a. ”Holidays in the Sun” från ”Sex Pistols” och ”Blitzkrieg Bop” från ”Ramones”, men även någon ”Status Quo”-låt och andra hårdrockslåtar, berättar Robert från ”Disgust”. ”Disgust” var det vägledande bandet i Köping. Det var det första bandet som gjorde konserter och inspirerade andra att börja spela. Många nyfikna gick och tittade på dem. Många gick hem efteråt och tänkte: kan de spela så dåligt, då kan vi det också. – Punkgrejen i Sverige var på slutet av sjuttiotalet i första hand en idé om att återta rocken till garaget och gräsrotsnivån. Det var viktigare ATT man spelade än hur bra det lät och faktiskt vad man sjöng om.
På så sätt hade punkrörelsen en mycket stor betydelse för rocken och populär-musikens utveckling, säger Åke från ”Disgust”.
Bytte namn från ”Strupkatarr” till ”Disgust”
– Vi visste att Janne Danielsson var inne på Punk (trots att han hade discolugg på den tiden). Vi cyklade hem till honom en eftermiddag och frågade om han ville va med i vårt punkband. I början spelade vi gitarr bägge två, men efter några rep köpte Janne en Bas och vi började hitta vårt sound. Janne kände Åke Cromnow från Kolsva. Åke kom från Stockholm och hade en enorm samling punksinglar. Åke och Janne stylade om sig och vi hade bildat ”The Disgust“, berättar Robert.
Originalmedlemmarna var Robert ”Styggy” Sjö, gitarr, Janne ”Dunderdase” Danielsson, bas, Åke ”Kromosom” Cromnow, sång och Mackan, trummor. Första gruppnamnet var ”Strupkatarr” men ändrades efter ett par konserter till ”The Disgust”. Första konserten var på ungdomsgården i Kolsva på Valborg – 79.
”Disgust” repade först i Finska villan vid ån, sedan flyttade de in i Roberts föräldrars förråd bredvid Tunaskolan och till slut hemma hos Mackan i hans föräldrars garage.
Låtar som de spelade var bla egenkompositioner som ”Jag Pissar”, ”Egna Lagar”,” Jag Hatar”, ”Discodansare”och ”Ung Nu!” . Visserligen gjorde man covers på de mest kända utländska banden.
Robert från Disgust: ”Vi skrev texter främst om saker som berörde vardan i Köping och sånt vi retade oss på. ”Rösta på Gösta” var en anti moderat låt. ”Discodansare” handlade om discosnobbar som retade sig på oss.“
Disgust blev efter ett halvår en trio, då Åke slutade och bildade senare hårdrocksbandet Ambush. ”Disgust” fortsatte fram till 1980 innan de löstes upp i olika grupper.
Från KÖPINGSBOKEN – Text: Johan Holmqvist.