Liket Lever
Göteborg – Västra Götaland 1978-1979 (Foto: Thomas Wejdsten)
Medlemmar:
Conny Jörnryd: Trummor
Uno Wall: Trummor
Gerth Svensson: Gitarr
Mats Drougge: Gitarr
Freddie Wadling: Bas, sång, synthesizer
Christer ”Hille” Högberg: Synthesizer
Historik:
När Straitjackets splittrades låg Freddie Wadling inte på latsidan. Som en engångsgrej inför en spelning i oktober 1978 satte han ihop Horribel Tango som var influerade av New York Dolls, Brian Eno och Kraftwerk.
Därefter bytte bandet namn till Liket Lever. Inriktningen ändrades och låtarna fick samhällskritiska texter på svenska som inte sällan fick en Gotisk prägel. Inspirationen kom från böcker och skräckfilmer vilket märktes på låttitlar som ”Skuggorna kommer”, ”Jesus i betong” och ”Levande Begravd”. Därtill spelade de covers som Velvet Undergrounds ”White light, white heat” som i svensk tappning hette ”Vitt tjack”.
När gruppen spelade live var det många som ryggande tillbaka. De båda trumslagarna Conny Jörnryd och Uno Wall skapade en stenhård grundpuls som tillsammans med sångaren Freddies spel på Rickenbackerbasen alstrade driv och ett otroligt tryck. Samtidigt försökte gitarristerna Gerth Svensson och Mats Drougge höras över rytmväggen genom att vräka på så mycket som möjligt. Mitt i allt detta garanterade Christer Högbergs synthesizer att inga luckor uppstod i ljudbilden.
I slutet av året spelade Liket Lever på Sprängkullefestivalen tillsammans med band som GLO och Attentat. Då fick punken sitt genombrott i Göteborg och snart exploderade stan av nya band.
Under våren 1979 gick Liket Lever in i skivbolaget Sista Bussens studio och spelade in ”Levande begravd” som egentligen var Straitjackets-låten ”I hate skateboards” med ny text. Med tiden har den råa och primitiva singeln kommit att bli en svensk punkklassiker.
Freddie spelade även i Lädernunnan och Perverts, han var alltid med i flera olika band på samma gång. Inom punkrörelsen åtnjöt han stor respekt och sågs i Göteborg som både idol och förebild.
Sommaren 1979 uppträdde Liket Lever på den första Slottskogsfestivalen. Därefter hoppade Mats av bandet eftersom han ville spela mer traditionell punk och var trött på låga ambitioner. Senare bytte han plats med Freddie i Perverts där denne inte längre ville vara med.
Liket Levede nästen inte längre. Visserligen drogs gruppen mot ett mer experimentellt uttryck men i november bytte de namn till Koma Jeezus eftersom Freddie tyckte att det gamla hade upphört att fungera. Det höll ett litet tag. För att markera att det nu skulle bli lite mer ordning och reda döpte de om sig till Cortex and the brain, som snart kort o gott blev Cortex.
Från boken Ny Våg
Diskografi:
Singel: Levande Begravd – Hjärtats slag (Sista Bussen SB 104 -79)
Samling LP: GBG Punk 77-80 – Levande Begravd (Nonstop records NSM 33-03 – 1986)
CD Samling: GBG Punk – Levande begravd – Hjärtats slag (Nonstop records NSM 33-13 – 1992)
CD Samling. Svenska Punkklassiker – Levande begravd. (MNW MNWCD 2012 – 2003)
Övriga inspelningar:
Sprängkullen
FUNTIME #7
Ett av de allra första punkbanden i Göteborg hette Staitjacket, men dom la av för ungefär ett år sedan.
Det visade sig dock ganska snart att det fanns lite liv i resterna och bandet som bildades kallade sig för Liket Lever.
De flesta i bandet bor i samma stadsdel som jag och det var därför ganska naturligt att man umgicks.
Nästan varje söndagskväll satt jag med öronproppar väl inkörda och lyssnade när de tränade.
På den tiden höll de till i en lokal som jag kallade potatiskällare, den hade snedtak
och det var så lågt att man bara kunde stå rak i mitten.
Det var alltid varmt som i en bastu och svetten lackade, men så skall det va antar jag.
Liket lever består av Uno – en konstnär som kör taxi och spelar trummor, Conny -ett teknikens underbarn som också spelar trummor, Gerth som jobbar med alkisar och spelar gitarr och bas, Mats spelar även han gitarr och är gruppens enda förankring i tonårsvärlden, Hille samlar godståg, spelar syntheseizer och sjunger ibland och Hille samlar godståg, spelar syntheseizer och sjunger ibland och Freddie mångsysslaren, av många ansedd som ett geni spelar bas, syntheseizer och sjunger.
Det här är egentligen inte en intervju utan en sammanställning av samtal vi haft och jag hoppas det ska ge en någorlunda rättvis bild av gruppen. Nu är det väl på tiden att jag börjar med frågorna.
Vad är den största skillnaden mellan musiklivet i Göteborg nu och för nåt år sedan ?
Gerth: Man kände inte varandra så väl på den tiden, var å en höll sig på sin kant.
Det var mycket mera konkurrens, alla ville vara bäst, det var faktiskt dåliga vibbar som fan på den tiden alltså va…
Freddie: En annan sak som gjorde att Straitjacket inte var så omtyckta bland de andra banden var väl att några försökte leva upp till nån slags punkimage, jag själv gjorde det väl kanske inte så mycket men det berodde nog inte på att jag inte ville utan snarare att jag inte vågade. Jag har alltid varit rädd att göra bort mig.
Vilket var det första punkbandet i stan ?
Jag vet inte men den första punkkonserten jag gjorde var med Frog 2000 på Liseberg, 1973 – 74 nån gång måste det ha varit.
Vi hade ställt upp i en popbandstävling anordnad av GT.
Hela tävlingen visade sig vara ett enda stort reklam jippo för tidningen, banden som spelade brydde de sig inte om.
Tack vare våra lojala Hammarkulle-fans så gick vi till final men då var vi jävligt trötta på hela skiten.
Det var då den verkliga aggressiviteten kom fram och drogerna man använde på den tiden gjorde väl sitt till för att öka den ytterligare.
Hur som helst var det nog Göteborgs första punkkonsert.
Ronnie Pesola kom upp på scen, tog av sig glasögonen, krossade dom och slängde resterna på publiken.
Eftersom det var final så var det en ”expertjury” bestående av GTs ”Musikkritiker” och Ronnie Hartley som skulle döma så jag behöver väl knappast berätta hur det gick.
Men vilket som var det första punkbandet är väl kanske för svårt att säga.
Straitjacket, Göteborgs Sound och Slobobans Undergång kom väl ungefär samtidigt tror jag.
Är det några speciella händelser du minns från den första tiden med Staitjacket?
Freddie: Framförallt en spelning vi hade på Club Focus i Kungsbacka.
Ägaren kom efter halva spelningen och sa ”ni får ut stålarna, bara ni går”. Det var så det var, hela grejen med punk var så ny och folk blev skrämda.
Efter sommaren – 78 splittrades alltså Staitjacket.
Freddie, Gerth, och Mats fortsatte och till slut var Liket Lever fulltaliga.
Sin första spelning hade dom under namnet Horribel Tango på sprängkullen.
Den spelningen får väl betraktas som något av ett fiasko, inte så mycket beroende på musiken utan snarare på grund av klädseln som folk retade sig nåt så enormt på och formligen buade ut gruppen.
Det kändes inte alltför roligt den gången va?
Conny:det var rätt så uppsluppen stämning efteråt…
Hille: Det var ju första spelningen för oss så det var ändå jävligt roligt.
Freddie: Jag var ju super nojjad….
Gerth: Det var så många som bråkade och sparkade ner notstativ (!!?) å grejer.
Texter flög omkring på hela scenen.
Hille: Jag fattar inte att det blev en så enorm reaktion!
Gerth: vi skulle egentligen haft med oss en skumsläckare och sprutat skum ifall det var nån som bråkade…
Hille: Tänk om vi haft det ….
Vad handlar era låtar om?
Freddie. För det mesta om alla destruktiva tendenser som finns i samhället.
Det är det man blir besatt av till slut.
Man träffar på det överallt..det är mycket hämnd i mina texter.
Förr skrev jag alltid på engelska för jag tyckte man utlämnade sig självför mycket om med svenskan men det har ändrats med tiden..
Man har väl fått lite bättre självförtroende antar jag.
Dessutom hade man väl en viss press på sig att skriva på svenska för att folk skulle lyssna.
Vad är du mest nojad på ?
Freddie:..
Jag har svaret uppskrivet redan ( he he )
Freddie: Jag vet inte vad du skrivit men människor är väl det jag är mest nojad på..
Småbarn var det jag skrivit
Freddie: Det stämmer faktiskt.
Gerth: Harre jävvlar, det var det värsta jag hört!
Freddie: Det absolut värsta jag vet är när småskoleklasser kommer på spårvagnen.
Dom säger precis vad dom tycker å tänker och ställer alltid en massa frågor som
”varför ser han så konstig ut ?” ”varför har han en ring i örat ?”och liknande grejer.
Genom ungarnas frågor så vänds allas uppmärksamhet mot mig och ju mer de tittar desto sämre mår jag.
Såna här situationer uppstår dock inte så ofta för jag brukar för det mesta hoppa av
när ungarna kliver på….
Är det av nån speciell anledning ni spelar så infernaliskt högt?
Mats: För att få en ljudmatta.
Freddie: När man spelar live så är det som att öppna en fördämning, allting kommer på en gång…
Conny: Det går ju att få en normal ljudnivå men så tycker alla att dom hörs så dåligt och då höjer dom och efter ytterligare en stund under vilket dom andra hunnit höja så tycker dom ”fan va jag hörs dåligt”.
När dom då höjer tills dom tycker ”nu hörs jag bra” så sitter publiken för det mesta klistrad på väggarna.
Freddie: Musiken skall inte bara höras, den skall kännas också.
Det bästa beröm vi fått var när Tjobbe från Bruset sa ”Liket Lever låter som soundtracken till jordens undergång” precis som det ska va…
Vilket är roligast, att spela ute eller träna ?
Freddie: Det är två helt skilda grejer. När man är på scen använder man så mycket adrenalin.
Man får utlopp för allt det man stått och tränat. Målet är ju att spela låtarna inför en publik.
Hille: Jag tycker det nästan känsligt att stå på scen…..
-Varför använder ni förresten inte Hille mer på sång ?
Freddie: Han blir så nervös varje gång han ska sjunga och röker alldeles för mycket.
Det slutar bara med att han blir kedjerökare.
Folk kommer inte att kunna se honom för all rök…
Uno: Sångkarriär stoppad av tobaken……
Hur kommer gruppen att utvecklas i framtiden ?
Freddie: Som det ser ut nu så har vi allihop börjat tröttna på låtarna vi kör och skall därför börja träna in mer å mer nytt material.
Vi har köpt ytterligare en syntheseizer så på en del låtar skall både jag och Hille använda oss av synthesiezer.
Nån gång i framtiden kanske vi också börjar improvisera fram låtar på scen, det funkar jävligt bra på träningarna just nu.
En annan grej som vi kanske kommer att använda oss mer av är mina och Gerths inspelningar.
Vi brukar sitta hemma hos mig på kvällarna och leka fram melodier på syntheseizer å bas och spela in det hela.
Vid inspelningen på Bjuslätts torg använde vi oss av ett sånt band även om det kanske var väl flummigt.
Hille: Inte fan ska vi börja köra playback !
Fredddie: Nä, inte playback men kanske använda banden som effekt till nån låt. Den egentliga anledningen till att vi spelar in det vi gör är att det ofta är så svårt att minnas efteråt vad det var man spelade…
Hur det skall gå i framtiden är väl lite svårt att förutspå, men helt klart är i varjefall att bättre än dom är med nya låten ”Det finns ingen” har dom aldrig varit och nåt band jämnställt med Liket ifråga om kraft och energi finns nog inte att hitta i den här stan eller i övriga Sverige.
FRÅN FUNTIME #7 TEXT: LARS SUNDESTRAND
